Läser just nu Michael Reids Forgotten Continent och kapitlen om The Washington Consensus och de ekonomiska reformer som genomfördes i Latinamerika under 1990-talet. Reids argumentation tar fasta på två centrala framgångar som dessa reformer ledde till: Låg inflation tillsammans med makroekonomisk stabilitet, samt stärkt export.
För att förstå värdet av det första: Den genomsnittliga inflationen (The unweighted crosscountry average inflation rate) i regionen föll från hela 1206 procent per år när den var som högst 1989, till 10 procent i slutet av 1990-talet. 2006 hade den fallit så lågt som till 4,8 procent.
Den genomsnittliga underskottet i offentlig sektor (the average public-sector deficit) föll från 6,5 procent av BNP i slutet av 1980-talet till 1,3 procent 2005. Boken är skriven 2007 varför Reids slutsats är extra intressant:
Taken togehter, macroeconomic stability and better export performance held out hope that the next time the world economy is hit by financial instability, Latin America will not be the main protagonist.
(NYT recension av boken finns här)
En kommentar