Macabéa är så ensam – och har alltid varit det – att hon aldrig lärt sig sätta ord på känslan. Men vem bryr sig?
Clarice Lispectors Stjärnans ögonblick hittar utrymmet mellan ensamheten och döden och ger det hjälp att andas, finnas lite längre så att man kan tänka på det.
Det finns så många nyckelavsnitt, men hårdast slår det när berättarjaget förtvivlat önskar att Macabéa ska hitta orden, och säga:
“Jag är ensam i världen och jag tror inte på någon, alla ljuger, ibland till och med i kärleksögonblicket, jag tycker inte att någon människa talar med någon annan, sanningen kommer bara till mig när jag är ensam.”
Men hon finner dem inte, hon har för ont om ord.
——–
Recensioner: DN, Kulturdelen, La Bibliofile 1 och 2, Tidningen Kulturen, SvD
Popularity: 9% [?]
No related posts.
