Att ta över efter Lula kan knappast sluta annat än illa. Den avgående presidenten har skyhöga popularitetssiffror, och bilden är att Brasiliens ekonomi är på topp. Tidskriften Epoca strör dessutom salt i såren och gör en genomgång av Dilmas 13 största utmaningar för att de ekonomiska framgångarna ska fortsätta. Nedan följer de viktigaste siffrorna:
Brasiliens höga tillväxt sedan 00-talets början gjorde det möjligt för regeringen att ha ett överskott i statsbudgeten under flera år. Under 2009 och 2010 skenade kostnaderna dock i väg. Underskottet, inklusive räntorna på statsskulden, uppgick 2009 till 104,6 miljarder reais (ca 420 mdkr), 3,3 procent av BNP, vilket var det dubbla jämfört med 2008. En av orsakerna är att lönekostnaderna för statsanställda har fördubblats sedan Lula tillträdde i början av 2003.
Inflation är alltid spöket i latinamerikansk ekonomi. Målet för 2010 var 4,5 procent, men sannolikt blir det nu 5,2. Och prognosen är kring 5 även för nästa år.
Skattetrycket i Brasilien är 37 procent av BNP. Det är betydligt högre än många andra jämförbara växande ekonomier som Kina, Indien, Chile, Mexiko, Turkiet, Sydkorea och Sydafrika tex, som alla ligger mellan ca 16 och 27 procent.
Men skatterna är inte bara höga, skatteadministrationen är också mycket komplicerad. Enligt en undersökning från Ernst&Young och Världsbanken är Brasilien det land som företagen förlorar mest tid på skattebyråkrati, hela 2600 timmar per år, att jämföra med till exempel Mexiko 517 timmer och Argentina 453.
Socialförsäkringssystemet går 2010 med ett underskott på 44,5 miljarder reais (180 mdr kr). Men det är inte bara underskottet som är problemet, utan hur skevt pengarna fördelas. Kostnaderna för den miljon pensionärer som tidigare varit statsanställda är ca 47 miljarder reais, medan pensionerna för de 27 miljoner tidigare privatanställda bara är 42,9 miljarder. Med vetskap om att antalet statsanställda har ökat snabbt de senaste åren, och att även den brasilianska befolkningen blir allt äldre, är reformbehovet stort.
5, Förhandla om surdegarna i kongressen
I kongressen finns flera reformer framförhandlade som skulle leda utgifter som motsvarar 5 procent av BNP. Det handlar om höjda pensioner, höjda polislöner bland annat.
2002 kostade en US-dollar 3,53 reais, idag kostar den ca 1,73. Detta skapar problem för exportindustrin. Men devalvering har bara mycket kortsiktiga effekter.
Realräntan på 5,5 procent är högre än i de flesta motsvarande länder; Sydafrika 2,2, Ryssland 2,1, Kina 1,9, Ungern 1,2, Malaysia, 1,0, Mexiko 0,8. Det är därmed dyrt att investera, varför BNDES (Nationella utvecklingsbanken) i praktiken har fått monopol på längre krediter.
Brasilien hamnade på plats 127 av 183 i en undersökning om hur lång tid det tar att registrera ett företag – i snitt 120 dagar. Tillsammans med höga arbetsgivaravgifter leder detta till att många människor arbetar i den informella sektorn. Dilma har sagt att hon ska skapa ett departement för mikro- och småföretagande, och Lula bjöd häromåret in Nobelpristagare Mohammed Yusuf att öppna en filial till Grameen Bank i Brasilien. Men är detta vad som behövs?
9, Öka det nationella sparandet
Varken den brasilianska staten eller befolkningen har någon vana att spara. I Brasilien är det inhemska sparandet 15 procent av BNP, medan det är 52,3 procent i Kina, 37,5 i Indien och 24,9 i Argentina till exempel.
Bristerna i infrastruktur är ett av de största hindren för tillväxten. En representant för Cosan, en av världens största producenter av socker och alkohol, berättar att de vid ett tillfälle 2010 hade 100 fartyg som väntade i Santos hamn på att lastas.
Investeringarna i infrastruktur är i dag ca 18 procent av BNP, medan de är 45 procent i Kina, 38 i Vietnam, 35 i Indien, 25 i Mexiko etc. En undersökning visar att det skulle behövas investeringar på 142 miljarder reais bara inför fotbolls-VM 2014.
11, Träna medborgarna för arbete
Arbetslösheten är på rekordlåga 6 procent i Brasilien, men flera sektorer upplever allvarlig brist på kvalificerad arbetskraft. Ett av byggfacken menar till exempel att byggsektorn skulle kunna anställa 40 000 personer till om de fanns att tillgå.
Brasilien har i dagsläget en av världens renaste energisektorer, 47 procent kommer från förnyelsebara källor. Dilma förklarade förra året att Brasilien skulle minska utsläppen av växthusgaser med 38,9 procent till 2020. Samtidigt står avskogningen för hela 61 procent av växthusgaserna, och risken är att brytandet av ny jordbruksmark i Amazonas fortsätter.
Den brasilianska ekonomin är alltför beroende av råvaruexport, som soja, mineraler och olja. En av anledningarna är att det är för svårt att förverkliga innovationer. I en undersökning från IBGE, Brasiliens motsvarighet till SCB, ökade antalet företag som klagar på att det är svårt att använda och förverkliga nya ideer, från 35 procent 2005 till 50 procent 2008.
Bra sammanfattning! För en gångs skull har Epoca gjort bra journalistik