Category Archives: Politiken

Det Reinfeldska paradigmet är över

Under budgetprocessen 2014 var Alliansen fortfarande i chock, i sorg och i förnekelse. Man ville inte ta in att man förlorat valet, utan höll fast vid ett obsolet vallöfte om att lägga en gemensam budgetmotion. Ett bakis-beslut.

Nokia_3310_blue

Den mest sålda mobilen i Sverige när Alliansen bildades sommaren 2004.

Vid hotet om extra-val och möjlig tokförlust, blev Decemberöverenskommelsen sista halmstråt för att hålla kvar känslan av makt. Därför sträckte man också ut överenskommelsen till 2022, och därmed hela det Reinfeldtska paradigm som Alliansen skapade hemma hos Maud i augusti 2004.

Ungefär som när man på morgonen säger att man aldrig mer ska dricka sprit.

För Stefan Löfven däremot handlade DÖ om något helt annat. Han behövde överenskommelsen för att kunna lyfta blicken mot framtiden och skapa stadga. Ingångsvärdena för Alliansen och den nya regeringen var helt olika.

Men det var uppenbarligen naivt att tro att DÖ skulle hålla. De med vilja till politisk karriär, och som inte tycker att Alliansen vs. SVMp är den enda möjliga politiska motsättningen i landet, har inte tänkt sig vänta i sju år till. Och den otåligheten finns i alla Allianspartier.

Så idag dog Alliansen slutligen. För sannolikheten att den ska bestå som tidigare, när flyktingkrisen och Sds skenande opinionssiffror drar vissa Alliansvänner åt ena hållet, och flyktingkrisen och viljan till invandring och solidaritet drar andra Alliansvänner åt andra hållet, får anses liten.

Men varför sörja? Paradigm behöver skiftas för att man ska komma vidare.

 

Etiketter till bloggar.se: ,

Ta-debattismen och ta-avståndismen och vilka värden jag tänker hålla fast vid

Även om det inte är helt tydligt, så känns det ändå som att lägret bakom ta-debattismen med rasister, samtidigt hävdar ta-avståndismen när det gäller islamister, och vice versa.

Från andra sidan jorden kan man inte tro annat än att de senaste veckornas debatt om rasismen, islamismen och den svenska politikens förhållningssätt, är en del av en formativ process. Något håller på att förändrats. Och inte till det sämre.

Bästa Beatrice och Jonas, min vän flyttade debatten bort från kravställande och signalpolitik, till frågan om vilken analys av samhället som bäst beskriver verkligheten. Omar Mustafas vecka i partistyrelsen kom sedan att göra mer för att sätta ljuset på rädslan för islam än hundra muslimska förbund lyckats med på 20 år.

Detta brutala uppvaknande är antagligen orsaken till förvirringen bland journalister och politiker.     Tänker därför att det är viktigt att definiera vilka centrala värden jag tänker hålla fast vid när vinden river runt i det politiska medvetandet.

1. Jag tar avstånd från åsikter inte från personer. Jag pratar därför med vem jag vill, och låter inte bli att bjuda in intressanta personer till konferenser, samtal, debatter bara för att de på andra områden har otrevliga åsikter.

2, Det viktiga för mig är att i första hand vinna stöd för positiva, liberala, generösa värden, inte  förkasta andra. Om jag redan står för något positivt, är det sannolikare att min kritik av det negativa fäster.

3, Det centrala motivet för den ideologiska diskussionen är att politiken ska styras av dessa positiva, liberala och generösa värden, inte att bekämpa de avskyvärda värdenas representation i valda politiska församlingar.

4, Det är rätt att vägra debatten om själva dagordningen innebär en seger för intoleransen. Det är däremot rätt att ta debatten om det finns förutsättningar för att styra den i en för mig positiv rikning.

Men dessa är förstås inte skrivna i sten. De kan komma att modifieras eller utökas med tiden. Med- och mottargument mottages tacksamt.

Etiketter till bloggar.se:

Kajsa Ekis Ekman = venezolanska folket

Viljan att göra Latinamerika till en spelplan för den svenska politiska debatten, som Kajsa Ekis Ekman gör i dagens DN, har långa rötter.

A woman holds an image of Venezuela's President Hugo Chavez as peopleMånga ville se en välfärdsstat på Kuba, när Fidel Castro la grunden för totalitarism. Andra ville se amerikansk imperialism i Argentina, när militärerna anföll USA:s närmsta allierade med hjälp av Kuba. Några såg liberala reformer i Chile, när goda liberaler sattes i finkan eller avrättades. Vissa hoppades att det var frihandel som satte igång tillväxten i Brasilien, när det var den interna konsumtionen som tryckte på gasen för utvecklingen.

“Hur kommer det sig, ni borgare som nu snörper på munnen?, skriver Ekis Ekman om “borgarnas” slutsatser av Hugo Chávez död: “Ni låtsades plötsligt ha skaffat er empati för Venezuelas folk, men ni lyssnade bara på överklassen.”

Well, i presidentvalet i höstas fick oppositionens kandidat Henrique Capriles Radonski 44 procent av väljarna. Om den venezolanska överklassen bestod av 44 procent av befolkningen skulle de svenska “borgarna” vallfärda till Venezuela för att studera hur Chávez gjort. Ekis Ekman skulle stanna hemma eftersom “överklass” är det värsta hon kan tänka sig.

Men svenska glasögon förblindar. Det går inte att förstå latinamerikansk politik med kategorier som “folket”, “eliten”, “borgarna” och “vänstern”. Även fattiga venezolaner kan vara emot Chávez, avsky despotismen, självgodheten, aggressiviteten, militariseringen. Och rika venezolaner kan verkligen uppskatta stora offentliga satsningar på vård och utbildning.

“Efter Simón Bolívars död hade Venezuela ingen röst”, skriver Ekis Ekman samtidigt som hon drar ned foliehatten långt över öronen. Anledningen till att hon inte hörde vad venezolanerna sa var att de pratade i mun på varandra. De har nämligen pratat och skrikigt och bråkat och kommit överens, precis som alla andra, sedan tidernas begynnelse.

Ekis Ekman hörde inget förrän någon gjorde sig till uttolkare av “folket”, och tog sig rätten att sammanfatta vad alla sa. Chávez hade inga problem med att ta på sig den rollen, och därmed sätta sig på alla dem som å ena sidan kände sig som en del av folket men å andra sidan inte tyckte som han.

I hyllningsfilmen nedan säger Chávez: “Yo no me pertenezco. Ya mi vida no es mi vida … Ya no soy yo. Soy un pueblo”. På svenska betyder det:

“Jag äger inte längre mig själv. Mitt liv är inte längre mitt liv … Jag är inte längre jag. Jag är ett folk”

YouTube Preview Image

Jag undrar vad Ekis Ekman skulle tycka om en svensk statsminister som gjorde samma anspråkslösa beskrivning av relationen mellan sig själv och sitt folk.

1960 skrev den amerikanske sociologen C. Wright Mills en bok med titeln:  Listen, Yankee: The Revolution in Cuba. Hela boken är skriven utifrån ett “Vi”, kubanerna, som riktar sig mot ett “Ni”, jänkarna. Författaren gjorde sig till uttolkare av “det kubanska folkets” åsikter om framtiden. Kanske är det världshistoriens mest misslyckade sociologiska verk. Men Kajsa Ekis Ekman har inget problem med att vara C Wright Mills främsta lärljunge.

Etiketter till bloggar.se: , ,

Statsbudgeten kan publiceras som öppen data

Jag hade hört att finansdepartementet hade planer på att publicera statsbudgeten som öppen data. Jag ringde därför finansdepartementets informationschef Fredrika Lindsjö Hermelin för att få mer information. Hon berättade så här.

– Ja. Det är helt sant. Vi ligger i startgroparna. Kunde vi skulle vi göra det imorgon. Men vi vill också se till att det blir bra. Vi har en enorm ambition om att göra något vettigt av det här, säger Fredrika Lindsjö Hermelin.

Det kommer dock inte att ske redan när budgeten för 2013 presenteras i höst, och det är ännu osäkert när det blir av. Men Fredrika Lindsjö Hermelin håller med om att det är ett rimligt krav på en modern stat i en digitaliserad tid.

– Vi funderar verkligen på hur vi ska göra detta på ett bra sätt. Tanken finns där. Den är stark och levande på avdelningen, säger Fredrika Lindsjö Hermelin.

Ett av hindren för att göra detta redan till hösten är resursbrist, men också att informationen måste samlas ihop.

– Det är inte så att datan finns samlad någonstans och att det bara är att öppna upp den för allmänheten. Man måste också veta vem som ska ansvara för det och uppdatera, så att det blir bra för användarna, säger Fredrika Lindsjö Hermelin.

Fredrika Lindsjö Hermelin berättar också att det tidigare fanns tankar på att utforma en tjänst så att medborgare själva kan testköra statsbudgeten, och undersöka vad som händer om tillväxten går ner, eller socialbidragen ökar till exempel.

– Det fanns tankar kring det tidigare. Vet inte hur långt de kom med det, om att bli sin egen finansminister, säger Fredrika Lindsjö Hermelin.

Nu undrar vi bara vad de ansvariga politikerna på finansdepartementet tycker.

Etiketter till bloggar.se: , , ,

Inte heller FN hittar de positiva effekterna av förbudspolitiken

Det sägs ibland att resultaten av det internationella förbudet mot narkotika är otydliga. Men finns de beskrivna någonstans borde det vara i FNs World Drug Report. Enligt rapporten är de viktigaste resultaten:

1, Att konsumtionen av illegala droger är lägre än av legala droger, som alkohol och tobak. Det är till exempel tio gånger vanligare att folk röker och åtta gånger vanligare att folk dricker än att de använder narkotika.

UNODC World Drug Report 20122, Att narkotikakonsumtionen bara är hög bland ungdomar, men snabbt minskar med åldern. Skälet är att äldre människor är mer benägna att följa lagen:

The concentration of drug use among youth […] may actually be less the result of a higher propensity among young people to take drugs than the effect of the lower propensity of adults to transgress laws and social norms.

Rapporten tar “the so-called Woodstock generation” som exempel, som är lite drygt 60 år gammal, och vars narkotikakonsumtion nu är hela 87 procent lägre än dagens 18 till 25-åringar.

Kärnan i argumentationen är att utan det internationella förbudet skulle ungdomar fortsätta använda droger när de blev vuxna och därmed skulle mänskligheten använda lika mycket narkotika som man idag använder tobak och alkohol.

The drug control system acts as a powerful brake against the extension of illicit drug use from adolescence to maturity.

Detta resultat kallas för “age containment effect”, och det finns empiriskt stöd för detta, menar rapporten. Det första stödet finns i opiumkonsumtionen i Kina under 1800-talet, som var mycket hög eftersom det fortfarande var lagligt. Det andra stödet finns i khat-konsumtionen i Jemen idag, som är laglig, och som inte minskar särskilt mycket med åldern. Detta andra argument illustreras med en graf.

Att det empiriska stödet är något tunt nämns inte, inte heller att argumentet – om det stämmer – innebär att förbudspolitiken i huvudsak skyddar vuxna och inte ungdomar. Argumentationen blir dessutom ännu svagare när rapporten säger emot sig själv och konstaterar att narkotikabruket har sin rot i själva ungdomskulturen:

The expansion of today’s illicit drug problem started with youth in North America in the 1960s, spread to Western Europe and, eventually, to the rest of the world. Illicit drug use was then part of a broad counter-culture, a youth protest movement against the establishment, notably politicians, the military and the war in Viet Nam. A significant number of drug users regarded themselves as progressive citizens who rejected materialism, consumerism and conformist behaviour. This movement was composed mainly of young people, and cannabis use grew alongside it. Though cannabis use in the United States had been linked to the jazz era of the 1920s, in the 1960s it spread to far larger sections of the population.

Även kokain blev populärt vid samma tid, och sedan dess har ungdomar ute i svängen upptäckt allt fler droger:

Illicit drug use is also associated with nightlife, where young people are generally overrepresented. In the 1970s and 1980s, discos were popular, whereas in the late 1980s “rave” parties became more commonplace. Surveys among attendees have repeatedly shown very high prevalence rates for the illicit use of drugs, notably “ecstasy”, but also amphetamines, cannabis and cocaine. Youth in all sections of society are affected.

Man häpnar. Först säger rapporten att anledningen till att ungdomar slutar använda narkotika när de växer upp är att de vill följa lagen, “the age containment effect”, och sedan att själva narkotikabruket är intimt sammankopplat till just ungdomskulturen.

En rimlig hypotes att pröva skulle ju annars vara att narkotikabruket minskar med åldern på grund av att man som vuxen, med ansvarsfullt jobb och barn, inte längre kan gå på klubbar, konserter och fester i samma utsträckning som när man var ung. Men så långt har den vetenskapliga nyfikenheten inte sträckt sig.

Och att använda jemenitiska khat-tuggare – som antagligen är relativt svagt drabbade av den västerländska ungdomskulturen – som referensgrupp för världssamfundet skulle inte passera på den mest grundläggande kursen i vetenskaplig metod.

Om detta är de viktigaste positiva resultaten av den internationella förbudspolitiken, så är kostnaderna betydligt lättare att rada upp.

 

Etiketter till bloggar.se:

“They are driven by greed, disrespect of human rights and lack of understanding”

I maj deltog folkhälsominister Maria Larsson med buller och bång i Stockholmsbaserade World Federation Against Drugs kongress. I det avslutande ställningstagandet, med rubriken “Moving towards a Drug-free Society”, förklarade organisationen:

Realizing that advocates of legalization and decriminalization of drugs are driven by greed, disrespect of human rights and lack of understanding of the harms of drugs and of addiction.

I ett uttalande från i december 2011 skrev organisationen:

The groups supporting legalisation are:  people who use drugs, those who believe that the present system of control does more harm than good, and those who are keen to make significant profits from marketing newly authorised addictive substances. In addition to pernicious distribution of drugs, dealers circulate specious and misleading information.  They foster the erroneous belief that drugs are harmless, thus adding to even more confused thinking.

Tänker en svensk minister så om några av Latinamerikas viktigaste demokrater, Polens förre president, Uruguays och Costa Ricas nuvarande presidenter, Brasiliens senat med flera?

Att de är giriga, inte respekterar mänskliga rättigheter, använder narkotika, vill tjäna pengar på sin politik eller tror att narkotika är ofarligt?

Etiketter till bloggar.se: , ,

Kristdemokraternas självbedrägeri om föräldraförsäkringen

Så här tänker Kristdemokraterna när de lurar sig själva:

1, En väldigt stor andel av svenska folket lever i familjer. Det präglar dygnets 24 timmar och årets 365(6) dagar och får därför antas vara något de bryr sig mycket om.

2, Enligt den opinionsundersökning de köpt [inklippt nedan] anser 84 procent av svenskarna att “föräldrarna ska få bestämma själva hur de vill fördela månaderna inom föräldraledigheten”, och bara 11 procent att “riksdagen ska bestämma hur många månader mamman eller pappan måste ta ut genom kvotering”.

3, Kristdemokraterna är det parti i Sverige som mest pratar om familjepolitik och familjevärderingar. Inget annat parti är lika förknippat med denna fråga. Här har de alltså en riktig vinnarfråga, avskaffa pappamånaderna nu!

Men det är ett sånt självbedrägeri som bara ett parti i förfall och utan nyfikenhet på vad människor tycker, utsätter sig för.

För om kristdemokraterna verkligen var nyfikna på vad människor tycker skulle de inte ställa ledande frågor. Begreppen “bestämma själva” “fördela” “föräldraledigheten” är alla positivt laddade, medan begreppen “riksdagen ska bestämma” “måste ta ut” “kvotering” alla är negativa.

Och eftersom de flesta människor vill vara positiva svarar de; “Nä du, inte ska riksdagen, vi vill bestämma själva!”

Men hade Kristdemokraterna ställt frågan: “Anser du att pappor och mammor själva ska ha rätt att bestämma hur många månader de vill ta ut av föräldraledigheten, eller att mammor även i fortsättningen måste ta ut nästan alla månaderna?”, skulle de ha fått ett helt annat svar.

Och hade de frågat om folk vill “avskaffa pappamånaderna”, som Per Altenberg twittrade, skulle det också ha givit ett annat svar.

“Men så funkar ju politiken, man ställer frågorna så att man får de svar man vill ha”, invänder någon. (Novus opinion som gjort undersökningen beskriver det så här: “Vi är experter på opinionsundersökningar som verktyg i opinionsbildning och påverkan.”)

Precis! Och det leder till att kristdemokraterna håller fast vid en världsbild, som en liten fraktion av svenskarna delar, men lurar sig själva genom att köpa undersökningar som säger att de är i majoritet.

För om det var så att 84 procent av svenskarna tyckte att det var en viktig fråga att avskaffa två pappamånader, så att mammor även i framtiden ska ta nästan allt ansvar för barnen de första åren, så skulle Kristdemokraterna redan vara större än 3,4 procent.

 

DN ledare, DN1, DN2

(Tack till Kristdemokraternas presstjänst för mycket snabbt tillhandahållande av undersökningen.)

 

Etiketter till bloggar.se:

Älskar min familj men hatar er familjepolitik

“Tjugohundratalets familjer efterlyser vardagsmakt och mer tid för barnen, inte politiska pekpinnar.”

“Tjugohundratalets familjer behöver inte fler pekpinnar eller dekret från överheten.”

Så presenterar kristdemokraterna sin nya familjepolitik.

Men håll truten, kom inte hit säg vad jag eller någon annan här vill eller behöver!

Kristdemokraterna är det enda partiet som har en familjepolitik, och om det inte är en pekpinne i sig vad är det då?

Kristdemokraternas mål är dessutom att hela föräldraförsäkringen ska byggas om till ett enda stort vårdnadsbidrag. Först är det 30 dagar som ska få användas till barnen är 18, men hela intentionen är att föräldraförsäkringen ska kunna tänjas ytterligare.

En sådan politik undergräver stödet för förskolan och skapar incitament för föräldrar att stanna hemma mycket och ofta och därmed försaka sin karriär eller något annat. Om det inte är en pekpinne vad är det då?

Inför första maj och partiets demonstration under parollen “frihet åt familjen” skrev de:

“Där låter vi ropen från folket höras. Från föräldrar som vill ta tillbaka den makt som politiker tagit ifrån dem. Från dem som inte vill ha politiskt överförmynderi. Från dem som ser att arbetslinjen behöver kompletteras med en relationslinje.”

Ska ni komma och pekpinna i mina relationer också!?

Å vad jag önskar att Jenny Nordberg ersatte Hägglund/Henriksson/Oscarsson och precis alla andra kristdemokrater i politiken som blandar ihop kärlek till familjen med familjepolitik.

Etiketter till bloggar.se:

Grafer och argument för en ny narkotikapolitik

Narkotikapolitiken i Sverige bygger på vanföreställningar, beskrev Magnus Linton i en bokrecension i höstas. I en debatt med Johan Norberg om de allt högre dödstalen bland svenska narkomaner förklarade folkhälsominister Maria Larsson (ML 1 och  2; JN 1 och 2) sedan följande:

[Vi kan] inte bara diskutera vad som hjälper någon att sluta, eftersom den frågan är nära sammankopplad med insatserna för att så få personer som möjligt ska börja. […] Eller ser inte Norberg kopplingen mellan utbrett bruk och tilltagande missbruk?”

Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning erbjuder mängder av data som visar att det inte finns något för Johan Norberg att se:

Så här mycket har dödligheten bland svenska narkomaner ökat sedan 1970-talet

Källa: http://can.se/sv/Rapporter/Drogutvecklingen-i-Sverige-2011/

Men under samma period har antalet ungdomar som säger att de använt narkotika de senaste 30 dagarna minskat.

Källa: http://can.se/sv/Rapporter/Drogutvecklingen-i-Sverige-2011/

Och trenden är ungefär den samma bland ungdomar som uppger att de har prövat någon gång.

Källa: http://can.se/sv/Rapporter/Drogutvecklingen-i-Sverige-2011/

Detta är särskilt intressant eftersom tillgången på narkotika i samhället sannolikt har ökat under tiden, då antalet beslag har gått upp men priserna ändå gått ned.

Alltså, minskat bruk leder inte nödvändigtvis till minskat antal dödsfall, och lägre priser leder inte nödvändigtvis till att fler prövar.

Inte heller är det avsaknaden av polisarbete som är anledningen till att dödstalen ökat så snabbt. Antalet som lagförs för narkotikabrott har mångdubblats sedan 1970 talet, enligt statistik från Brå, och det är lagföring för ringa brott som ökar mest.

Källa: http://bra.se/bra/publikationer/arkiv/publikationer/2010-10-27-narkotikastatistik-2009.html

Om det nu är så att polisens fokus på ringa narkotikabrott och statens upplysningsarbete om narkotikans farlighet, leder till att antalet ungdomar som använder narkotika minskar, men att det samtidigt är så att antalet som dör av narkotika ökar, måste man sluta sig till att statens resurser används fel.

Rimligen borde resurserna användas där de bäst lindrar skadeverkningarna av narkotikabruket.

Maria Larsson skriver i en av artiklarna ovan: “Jag är beredd att ompröva snart sagt varje inslag i narkotikapolitiken, om det visar sig att vi på ett bättre sätt kan hjälpa människor och samhälle undan den misär och tragik som narkotikamissbruket innebär.”

Kanske är detta ett litet argument på vägen.

Etiketter till bloggar.se:

Narkotikaproblemet är mycket större än Maria Larsson vill förstå

Från andra sidan Atlanten framstår det som att narkotikadebatten mellan Maria Larsson, Johan Norberg och Johannes Forssberg (1, 2, 3, 4, 5) kommer av en intervju med professor Börje Olsson i Vetenskapsradion Forum den 19 mars. Och det är ju verkligen anmärkningsvärt vad Olsson och programmet berättar:

När Stoffe från Dom kallar oss mods dog av en överdos 1978 var det ungefär 35 personer per år som dog av sitt narkotikabruk. Tio år senare var det 182 och 2010 420.

Den ökade dödligheten beror enligt programmet på (i) att heroin som är vanligt nu, är farligare än amfetamin som var vanligt förr, (ii) att totalt sett fler använder narkotika, (iii) att nolltolerans-politiken leder till att narkomaner marginaliseras i samhället och kommer längre från vården.

– Tittar vi på siffrorna är vi längre från det narkotikafria samhället än vi någonsin varit, förklarar Olsson.

Ett politiskt misslyckande kan knappast beskrivas bättre. Men den svenska politiken drabbar inte bara svenskar. Konsekvenserna av den internationella förbudspolitiken, som Maria Larsson är en så varm försvarare av, är betydligt värre i andra delar av världen:

  • Härom veckan förstördes 61 olagliga landningsbanor i Honduras som använts för narkotikatransporter. Samtidigt brändes 252 ton marijuana i Paraguay. Men det är ändå inget av alla smuggelvägar som fortfarande fungerar, eller av all marijuanahandel som pågår.
  • Sedan 2006 har nästan 50 000 personer dödats i kriget mot narkotikakartellerna i Mexiko. Kartellerna har med tiden flyttat verksamhet söderut i Centralamerika, vilket lett till att kraftig ökning av våldetI Costa Rica har mordfrekvensen sedan 2006 ökat från 7 till 11 per 100 000, och i Honduras från 41 till 86.
  • De fjorton länderna i världen med högst mordfrekvens av ungdomar ligger alla i Latinamerika och Karibien. Det är de som är narkotikakartellernas fotsoldater.
  • Några av Latinamerikas mest ansedda före detta presidenter, har tillsammans med bland andra Kofi Annan och Mario Vargas Llosa, tagit ställning bakom en rapport som visar att de två största hoten mot demokratin i Latinamerika är våldet och korruptionen, som i sin tur till mycket stor del finansieras av narkotikahandeln. Maria Larsson avfärdar dem som “lobbygrupper“.
  • I Västafrika beslagtog man 33 ton kokain mellan 2005 och 2007. Sedan dess har handeln från Latinamerika till Europa över Västafrika ökat. Det innebär förstås att länder som Guinea-Bissau, vars statsbudget i runda slängar är lika mycket värd som två och ett halvt ton kokain på den europeiska konsumtionsmarknaden, står helt maktlösa inför narkotikaintressena.
  • Sedan 1980 har andelen personer i USAs fängelser ökat från 150 till 750 per 100 000, och mer än hälften av dem sitter inne för narkotikabrott.

Att Maria Larsson i det perspektivet raljerar med dem som står för en annan narkotikapolitik som förespråkare av “injektionsrum, heroinförskrivning och legal narkotika”, visar bara hur lite hon förstått av problemets storlek. Om legalisering räckte för att undergräva finansieringen bakom narkotikavåldet, borde väl alla tycka att det var ett lätt pris? Nu räcker det ju inte, men det är ett ofrånkomligt steg på vägen.

Etiketter till bloggar.se: ,

Kort analys av valresultatet i Argentina

Christina Kirchner återvaldes alltså i första omgången av det argentinska presidentvalet i söndags med hela 54 procent. Men egentligen är det viktiga resultatet oppositionens genomklappning igen.

Peronismen dominerar argentinsk politik totalt. Kirchner fick tillsammans med de två andra peronistiska kandidaterna ungefär 70 procent av rösterna. Och så har det varit i de tre presidentvalen sedan statsbankrutten i december 2001. Dessutom har Kirchners del av peronismen tillsammans med några allierade nu majoritet i båda kamrarna i kongressen, och styr i 21 av 24 provinser.

Det historiskt viktigaste oppositionspartiet UCR har haft fyra presidenter sedan andra världskriget. De två första störtades av militärer. De två senaste – Raúl Alfonsin på 80-talet och Fernando de la Rúa kring millennieskiftet – tvingades avgå i förtid på grund av kaos i ekonomin. de la Rúa just i december 2001. I valet i söndags fick radikalernas kandidat Ricardo Alfonsin, son till Raúl, 11 procent. Det finns inget skäl att rösta på dem mer än för att man är emot peronisterna.

Visst har Kirchner många starka anhängare, men en viktigare förklaring än stödet för henne, är att den argentinska politiken efter krisen krypit in i den peronistiska tryggheten. Det finns helt enkelt ingen annan som kan styra.

Etiketter till bloggar.se: ,

Välfärdsstaten vecklar ut sig över Brasilien

När fattigdomen diskuteras i Brasilien är man varken rädd för att sätta siffror på misären eller sätta upp mål för när den ska vara avskaffad: 2014, alltså före nästa presidentval. President Dilma Rousseff sparar därför inte heller på krutet utan har givit det nya fattigdomsbekämpningsprogrammet Brasil sem miseria en årlig budget på 20 miljarder reais, 80 miljarder kronor.

Grunden för programmet  – som går under klubban i kongressen denna vecka – är en stor undersökning från den brasilianska statistikbyrån som presenterades i våras. Den visade att det finns drygt 16 miljoner extremt fattiga i landet, personer som lever på mindre än 70 reals, 280 kronor, i månaden.

Undersökningen visade också att den extrema fattigdomen är relativt avgränsad geografiskt. I nordöstra Brasilien är drygt 18 procent extremt fattiga och de finns både i städerna och på landsbygden. I Sydöstra Brasilien är bara 3,3 procent extremt fattiga och de allra flesta bor i fattiga stadsdelar runt megapolerna Sao Paulo och Rio de Janeiro. Svarta och färgade brasilianare är kraftigt överrepresenterade bland de mycket fattiga, precis som ursprungsbefolkningen.

Eftersom de extremt fattiga sällan har någon utbildning eller andra kunskaper som är efterfrågade på arbetsmarknaden, räcker det inte med ekonomisk tillväxt och fler jobb för att de automatiskt ska gynnas. Marginaliseringen på landsbygden och i de stora favelorna gör det dessutom svårt för dem att komma i kontakt med de övriga social program som finns, transfereringssystemet Bolsa familia till exempel.

Undersökningens problembeskrivning är på det sättet relativt neutral. Men i regeringens beskrivningar av hur fattigdomen ska bekämpas är det tydligt vilken ideologisk modell som Brasilien kommer att följa.

– Vi har för avsikt att komma till denna grupp av befolkningen, inte kalla på dem. Vi ska garantera att staten når dessa personer, förklarade exempelvis Tereza Campello, minister för social utveckling och kampen mot hungern, när hon presenterade utgångspunkten för Brasil sem miseria.

Strategin är tydlig även i programmets rubrik på hemsidan. Den är formulerad som ett svar på den så självklara frågan att den inte behöver skrivas ut “När bekämpar vi fattigdomen?”. Och svaret är: “Det är när staten kommer dit där fattigdomen är.”

De första meningarna därefter är så dramatiskt formulerade att man förstår att det inte bara handlar om ett politiskt program. Det är något helt annat än socialpolitik: “De senaste åren har den brasilianska regeringen närmat sig de allra fattigaste som aldrig förr. […] en fattigdom så fattig att den är mycket svårt för statens verksamhet att nå. Som om den gömmer sig, förlorad i avlägsna grottor i vårt enorma territorium eller i de mest segregerade delarna av våra stora städer.”

Det handlar om statsbyggande. Fattigdomen motarbetas genom att staten hittar dit där de fattiga bor, och ser dem. Och det är först när staten inkluderar alla brasilianare som nationens fulla potential kan uppnås.

I bilden man får i huvudet när man läser programmet vecklar välfärdsstaten ut sig över landet.

Programmet har tre huvudsakliga verksamhetsområden: inkomst, inkludering i produktionen och offentliga tjänster. På landsbygden är det centrala målet att öka produktiviteten bland fattiga jordbrukare och i städerna att utbilda arbetskraft och finna anställningsmöjligheter.

Programmets landsbygdsstrategi bygger på ett antal konkreta stödformer. På tusen familjer ska det finnas ett lag av tekniker från något av landets universitet som ska ge råd åt de enskilda familjerna om hur de kan öka produktiviteten i jordbruket. 250 000 familjer kommer i detta arbete att få stöd om 2400 reais under två år för att köpa utsäde och annat som behövs. 750 000 familjer ska få renat vatten till sina hushåll, och 600 000 familjer tillgång till vatten för själva jordbruket. Fram till 2014 kommer 255 000 familjer som bor långt från marknaderna dessutom att få delar av sin produktion uppköpt av staten.

I städerna handlar programmet i första hand om att utbilda människor mellan 18 och 64 år så att de ska kunna ta del av arbetsmarknaden eller starta egna verksamheter. Systemet med mikrokrediter i städerna ska utökas. Och offentliga och privata företag kommer att arbeta tillsammans med programmet för att hitta arbetsmöjligheter till de riktigt fattiga.

Men de flesta av de fattigaste ska inte arbeta alls.

– 51 procent av de extremt fattiga är under 19 år och 40 procent är under 14. Det handlar alltså om mycket unga personer, och vi vill att de ska fortsätta gå i skolan, förklarade Ana Fonseca, en av de ansvariga för Brasil sem misera på ministeriet, på ett seminarium.

Även om Brasil sem miseria är ett enormt program, som kommer att föra med sig förändringar långt bortom enskilda brasilianares livskvalitet, så är det ändå bara fortsättningen på ett sedan tidigare mycket ambitiöst fattigdomsbekämpningsprogram.

Sedan 2007 har till exempel antalet mottagningskontor för socialtjänsten ökat från 4195 till 6801, vilket har lett till att antalet brasilianska kommuner med minst ett sådant kontor har ökat från 3159 till 4720. Det är fortfarande en bit kvar till att alla Brasiliens 5565 kommuner ska ha en representanter för socialtjänsten, men man ser ändå hur välfärdsstaten vecklar ut sig flik efter flik.

Det viktigaste verktyget i arbetet är fortfarande Bolsa familia som bidragit till att mer än 20 miljoner brasilianare lämnat den absoluta fattigdomen det senaste decenniet.

Pengarna i Bolsa familia förmedlas enligt ett nationellt register via ett bankomatkort. Detta gör systemet effektivt och rättssäkert. Alla mottagare av stödet registreras dessutom på regeringens öppenhetsportal på internet, vilket minskar risken för att pengar försvinner eller att fel personer får det. Att det skulle vara ett integritetsproblem har jag aldrig hört någon säga. Antagligen för att fattigdomen ändå inte går att dölja. Skammen är redan offentligt fördelad. Att man då tar emot socialbidrag gör det knappast värre.

Ett viktigt mål för Brasil sem miseria är därför att registrera 800 000 familier som uppfyller kraven för att ta emot stöd, men som ännu inte nås av det. Därmed blir det också möjligt för dem att ta emot annat stöd. De medel som fördelas till småjordbrukare, och till fattiga familjer i ekologiskt känsliga områden som ska ta hand om naturen, kommer också att fördelas via Bolsa familia-kortet.

Etiketter till bloggar.se: , , , ,

Korruptionen är smörjmedlet

Kanske var det 40 000 brasiliabor som protesterade mot korruptionen på självständighetsdagen igår. Det var i alla fall tillräckligt för att bli förstasidesnyhet, och ett tydligt tecken på att missnöjet med de skandaler som varje vecka avslöjas i tidningarna men som alltför sällan leder till fällande domar eller konkreta åtgärder, uttrycks offentligt allt mer.

Dilma har dock gjort ett antal viktiga ställningstaganden mot korruptionen och avsatt fyra ministrar bara sedan i våras. Men, som The Economist visar i en artikel, det kommer också att skapa allvarliga problem för hennes förmåga att styra landet. Det är korruptionen som är smörjmedlet. Många av hennes stödpartier har inte någon annan agenda än att få tillgång till den brasilianska statens köttgryta. Och om den torkar ut försvinner deras stöd, eller så kräver de orimliga satsningar på statliga reformer.

 

Etiketter till bloggar.se: ,

Kort kort om Brasiliens utrikespolitik

Funderar lite över hur Dilma Rousseff vill använda den brasilianska utvecklingen i utrikespolitiken. Under fattigdoms-, och inflationsåren var det omöjligt att ha en stark agenda, men nu står det mesta i världen på huvudet. Här är några delar i utrikespolitiken:

– Lulas utrikespolitik präglades mer av traditionell tredjevärldenretorik, där han ville bygga syd-syd allianser med Kina, och ha goda relationer till Venezuela och Iran. När Dilma tog över makten så började hon med att i princip frysa relationen till Iran, och bjuda Barack Obama på besök. Brasilien röstade för en FN-resolution i våras om att skicka en människorättsobservatör till Iran, och ytterligare en om sanktioner mot Mohammar Khadaffi.

– I valutapolitiken har Brasilien tidigare varit ovillig att kritisera Kinas undervärderade valuta. Men presidentbytet i Brasilien och Obamas besök kan ha påverkat även detta.

– Brasilien deltar sedan länge gärna i FNs fredsbevarande operationer. Men man tar nu större ansvar. Bland annat genom att man leder FNs tredje största fredsbevarande insats, den i Haiti, sedan 2004. Och dessutom har man tagit ansvar för ytterligare en insats i havet utanför Libanon. Detta är ett tecken på att man inte längre är lika rädd för att blanda sig i andra länders inre angelägenheter som förr.

– Den kanske enskilt största frågan för utrikespolitiken är att hitta stöd för ambitionen att bli en permanent medlem av FNs säkerhetsråd. Frågan är alltid uppe när Dilma har internationella kontakter.

– Brasiliens bistånd ökar snabbt, största mottagare är Mozambique, Guinea Bissau och Östtimor. Men viljan att agera bortom regionen och språkgemenskapen är också stor. Brasilien är tex en större bidragsgivare till hungerkatastrofen i Somalia än Frankrike, Italien och Tyskland ihop. Och fler diplomatiska beskickningar i Afrika än Storbritannien.

Etiketter till bloggar.se: , ,

Demokratin i Latinamerika står och faller med narkotikahandeln

Ointresset i Sverige för vad som händer i Latinamerika, och då kanske framförallt bland liberalt sinnade, hänger samman med avsaknaden av narkotikapolitisk debatt bland de svenska politiska partierna.

Om det fanns en debatt skulle den automatiskt skapa ett Latinamerikaperspektiv. Och om det fanns ett Latinamerikaintresse skulle det automatiskt finnas en debatt om narkotikahandeln. Det är ingen överdrift. Demokratin på kontinenten står och faller med utvecklingen av narkotikahandeln.

Brasiliens förrförre president Fernando Henrique Cardoso insåg detta efter att han avgått och har sedan dess gjort narkotikapolitiken till sin viktigaste strid. På ett seminarium (text) om The Latin American Initiative on Drugs and Democracy 2009 förklarade han att:

Two of the most critical problems facing democracy in our region, violence and corruption, are closely associated with drugs.

Continue reading

Etiketter till bloggar.se: ,

Som om narkotikapolitiken kunde vara nationell

Oroade mig med att leta bland riksdagsmotioner som handlar om avkriminalisering av narkotika. Fick ett tiotal träffar det senast decenniet. Vänsterpartiet svängde efter att Gudrun Schyman lämnade, och har sedan dess flera gånger (1, 2) tagit ställning för avkriminalisering av eget bruk.

Resten av motionerna gör tydligt att alla tankar på avkriminalisering eller legalisering är allvarliga hot mot målet om ett narkotikafritt Sverige. Ingen av motionärerna har därmed något annat för ögonen än svenska missbrukare. Det saknas helt resonemang om vad förbudspolitiken får för konsekvenser i andra delar av världen.

I motionerna om Latinamerika är problemet det omvända. Socialdemokraternas  Latinamerikamotion berätttar att narkotikahandeln för med sig allt från våld till korruption. Men det står inte att det är konsumenterna i USA och EU som finansierar detta.

De borgerliga partierna lämnar helt wo i frågan. Jag hittar ingen borgerlig motion från denna sida millennieskiftet på sökningen “latinamerika OCH narkotika”.

Den rapport som Brasiliens förre president Fernando Henrique Cardoso mfl framstående latinamerikanska politiker presenterade 2009 om vilka konsekvenser förbudspolitiken och kriget mot narkotikan fått på de latinamerikanska demokratierna, tycks inte heller ha givit några avtryck. Kanske kan den film som nu följer upp rapporten ändra på det.

Och när P1-morgon i fredags uppmärksammade rapporten, hittade de bara förre narkotikasamordnaren Björn Fries som ville kommentera. Och han hade inte ens läst den.

Förvisso sa han att han är för en utredning om vad kriminaliseringen av eget bruk för 20 år sedan fått för följder, men inget om Latinamerika som rapporten faktiskt handlar om. Och vem är Fries i politiken förresten? Enligt wikipedia misslyckades han i riksdagsvalet 2010 och jobbar istället med public affairs.

 

Etiketter till bloggar.se: ,

Reinfeldts besök 3 – Det blir inget flygplansköp förrän 2012

Om man nu gör en så lång resa kan man ju ändå se till att ha någon nyhet att presentera för den samlade hemlandspressen. Svt, Tv4, TT och jag (!) fanns ändå här. Men efter mötet med Brasiliens president Dilma Rousseff i tisdags, hade varken hon eller statsminister Reinfeldt någon nyhet.

Flera brasilianska nyhetssidor berättar dock att Rousseff förklarat för Reinfeldt att det blir inget beslut om flygplansköp förrän 2012. Varken Reinfeldt eller Rousseff berättade dock offentligt om detta efter mötet. (Rousseffs anförande inför medierna finns här)

Inför besöket intervjuades Fredrik Reinfeldt i prestigefulla Valor Economico (hela texten kan läsas här), där han berättade att syftet med besöket i första hand var den stora näringslivsdelegationen, och att han hoppas att svenska företag ska delta i den kraftiga tillväxt som Brasilien genomgår.

Viktigt är också – menade Reinfeldt – att Brasilien håller på att uvecklas till en politisk stormakt, som delar många av Sveriges värderingar, som mänskliga rättigheter, multilateralism och hållbar utveckling.

På frågan varför Brasilien bör köpa JAS Gripen, svarar Reinfeldt: “Det är ett bra erbjudande. Flygplanet är billigare än de andra, och av högsta kvalitet. I grunden är det vad ni behöver: inte väldigt dyrt, hög kvalitet och att vara oberoende.”

Reinfeldt berättar också att man diskuterar andra saker, i ett bredare investeringsperspektiv. “Vad för saker?”, frågade Valor Economico.

“Jag tror att ni vill att vi köper andra saker som är producerade i Brasilien, att flygplanet byggs här, och på det sättet skapar arbetstillfällen. Jag kommer att nämna det och vi hoppas på ett bra beslut från president Dilma.”

Här finns övrig rapportering från besöket. TT/DNTV4Svt)

Etiketter till bloggar.se: ,

Reinfeldts besök 2 – Dilma ägde scenen

Dilma tog emot Reinfeldt vid Planalto-palatset, som blickar ut över De tre makternas torg. Det är högsta domstolen som syns i bakgrunden.

Etiketter till bloggar.se: ,

Reinfeldts besök 1 – Det handlar inte om JAS Gripen

Om en halvtimme kommer Fredrik Reinfeldt till Palacio Planalto för att träffa Dilma Rousseff.

Frågan de svenska journalisterna här kommer att ställa efter mötet är om regeringscheferna har diskuterat JAS Gripen, och om Brasilien kommer att köpa några nya stridsplan.

Frågan ligger förstås i luften. Den brasilianska veckotidningen Veja berättar att Saab är det enda av de tre konkurrenterna som faktiskt har investerat i forskning i landet, och därmed borde ligga bra till. Henrik Brandão Jönsson förklarar i Nordengren i P1 att Sverige borde satsat mer på en framtida JAS-affär i samband med besöket.

Jag vet inget om vad Reinfeldt har för ambition med mötet. Men att Dilma efter att först skjutit hela processen på framtiden, ärvt ett enormt budgetunderskott av Lula, och dessutom inom kort kommer att presentera sin stora fattigdomsbekämpningssatsning, skulle vilja ta upp tråden om vilka stridsplan Brasilien behöver, ser jag som mycket osannolikt. Hon har en helt annan agenda.

 

Etiketter till bloggar.se: ,

Inför Reinfeldts besök 3 – Ronaldo visar vägen för svensk export – UNT 16 maj 2011

Klockan fem i eftermiddag landar Fredrik och Filippa Reinfeldt i Brasilia. Det Brasilien de besöker växer just nu mycket snabbt, och kraften i tillväxten kommer av konsumtionsmarknaden. En av dem som upptäckt möjligheterna i detta är den tidigare fotbollsstjärnan Ronaldo, som precis lanserat sitt marknadsföringsbolag för sportprodukter. Jag skriver om detta i dagens UNT.

Länkar till artikeln: Läs mer om Ronaldos bolag i Financial Times blogg Beyond brics, om flygmarknaden och internet på regeringens blogg och om fattigdomsminskningen på min blogg.

Etiketter till bloggar.se: , , ,

Inför Reinfeldts besök 2 – Hur ska samarbetet utvecklas?

På tisdag före lunch ska Fredrik Reinfeldt och Dilma Rousseff underteckna ett samarbetsavtal i regeringspalatset Planalto här i Brasilia. Det är en fortsättning på den “Action Plan” för ett strategiskt samarbete som Lula och Reinfeldt enades om när Lula var i Stockholm 2009.

Det formaliserade samarbetet mellan Sverige och Brasilien satte igång redan i mitten av 1980-talet. Då handlade det i huvudsak om ekonomiskt, industriellt och tekniskt samarbete. Men sedan dess har samarbetet utvecklats åt många olika håll. Det strategiska samarbetet har sedan dess utvecklats mer och består av sju punkter frågan är vilka nya steg som kommer att tas.


Visa Erik i Brasilia på en större karta

1, Politisk dialog och samarbete i multilaterala organ.

Länderna är också eniga om behovet av att reformera de internationella finansiella institutionerna så att utvecklingsländer får större inflytande över beslutsprocessen.

2, Handel och investeringar

När kungen och drottningen besökte Brasilien i mars 2010, skapades ett gemensamt näringslivsråd som ska bestå av såväl privata som offentligt ägda företag. De prioriterade områdena är medicinteknik, infrastruktur, civil säkerhet, försvar samt innovation och högteknologi. Sverige och Brasilien stöder det multilaterala handelssystemet och arbetar gemensamt för att Doha-rundan ska fullföljas.

3, Bioenergi och biodrivmedel

Sverige och Brasilien är två av de länder i världen som producerar och konsumerar mest etanolbaserade bränslen för bilar och andra transporter. 2007 undertecknades ett samförståndsavtal om bioenergi och biodrivmedel, som syftar till att öka andelen förnyelsebar energi globalt genom policyutformning, forskning och utveckling, samarbete i tredje land och investeringsfrämjande.

4, Försvar

Sedan år 2000 finns det ett samarbetsavtal mellan länderna i försvarsfrågor. Det grundar sig på partnerskap, tekniköverföring, utbildning och lärande när det finns gemensamma intressen. Samarbetet leds av respektive försvarsdepartement. Ett särskilt samarbetsområde är inom flygvapnet, där båda länderna har avancerade erfarenheter. Saab har etablerat ett forskningscenter i Sao Paulo för att delta i detta.

5, Klimatförändring och hållbar utveckling

Stockholms-konferensen 1972 och Rio de Janeiro-konferensen 1992 skapade mycket av den grund som miljöarbetet i världen idag vilar på. I takt med den ökade medvetenheten om klimatförändringarna och behovet av en progressiv miljöpolitik har Brasilien och Sverige funnit ytterligare en grund för samarbetet. Det internationella arbetet mot klimatförändringar måste utgå från FN-konventionen om klimatförändringar och Kyoto-protokollet.

För att minska utsläppen av växthusgaser från avskogning behövs positiva incitament för ett hållbart skogsbruk och miljöanpassad teknik. Brasiliens The Amazon Fund är ett viktigt verktyg för detta och Sverige kommer att undersöka förutsättningarna för att stödja den. Gemensamt ansvarstagande och erfarenhetsutbyte sker även inom samarbetsprojekt på nationell, regional och lokal nivå, inom områden som stadsplanering, vattenfrågor och förnyelsebar energi.

6, Forskning, innovation och högteknologi

Även högteknologi har blivit ett allt viktigare samarbetsområde, från bio- och nanoteknologi till flygsystem. Men samarbetet handlar även om innovationspolitik, och om hur man skapar en god miljö för samarbeten mellan universitet och industri, och kommersialisering av innovationer.

Det är ABDI, Agência Brasileira de Desenvolvimento Industrial, och Vinnova i Sverige som är ansvariga för detta samarbete.

7, Kulturutbyte och utbildning

En av grunderna för ett bredare samarbete mellan länderna ligger inom kulturlivet. Det ligger också i båda ländernas intresse att utöka student- och forskarutbytet inom alla områden.

Etiketter till bloggar.se: ,

Inför Reinfeldts besök 1 – Dilma Rousseffs första månader

I nästa vecka kommer Fredrik Reinfeldt till Brasilia för att träffa president Dilma Rousseff. Här är en kort beskrivning av vad hon har åstadkommit de första månaderna vid makten.

Dilma – i Brasilien använder man nästan alltid förnamn – har tagit ett fast grepp om den brasilianska politiken sedan hon tillträdde den 1 januari. Många av hennes motståndare trodde att hon inte skulle ha den kraft och erfarenhet som behövdes. Men i tidningar och teve har den ena efter den andra av tidigare kritiker skrivit att hon i alla fall arbetar väldigt mycket, att hon inte låter Lula styra över henne, och så vidare.

Hon har också skaffat sig respekt genom att inte låta de andra partierna i regeringsunderlaget få så mycket inflytande som de hade hoppats. Detta gäller framför allt det stora maktpartiet PMDB. Och genom att få stöd för en budget med stora nedskärningar jämfört med 2010 – då budgetunderskottet drog iväg mycket snabbt – har hon visat prov på handlingskraft. Bland annat har hon dragit ned på försvarskostnaderna, vilket gjort att beslutet om att köpa nya stridsflygplan skjutits ytterligare på framtiden. Det är svårt att säga om det var ett positivt beslut för Saab och JAS Gripen som är en av tre budgivare i processen.

Dessutom har oppositionen försvagats ytterligare av en utbrytning från flera av de mindre partierna som bildat en ny gruppering i kongressen, som säger sig stödja regeringen när den för en bra politik. Oppositionen har idag inte mer än drygt 20 procent av mandaten i kongressens båda kamrar.

Det som har varit den stora politiska frågan de senaste månaderna är i vilken mån Dilma är villig att prioritera inflationsbekämpningen. Målet för landet är en inflation på 4,5 procent med en toleransnivå på +/- 2 procent. Men redan nu ligger inflationen kring 6,5 procent vilket har fått många att vädra sin oro. Erfarenheterna av 1980- och 1990-talens hyperinflation sitter djupt i det brasilianska samhället.

Centralbankens självständighet har kringskurits något, och regeringen har inte vidtagit de åtgärder som många anser behövs för att dämpa inflationen. Räntan har höjts något och regeringen har beslutat att inte agera för att förhindra att realen stärks ytterligare mot dollarn. Men detta räcker inte, är det många som menar. (För bra rapportering om ekonomin under våren se Financial times blogg beyondbrics)

Dilma har under våren presenterat flera olika politiska initiativ. Hon inledde sitt installationstal med starka formuleringar om kvinnors betydelse för det brasilianska samhället och behovet av att uppvärdera deras arbete. Några veckor senare talade hon om utbildningens och lärarnas betydelse för fattigdomsbekämpningen, vilket är en förändring jämfört med Lula som var relativt tyst i skolpolitiken.

Trots nedskärningarna i budgeten och inflationsrisken, menade sig regeringen under våren också ha råd med att både höja socialbidraget Bolsa familia och minimilönen, den senare har även stor effekt på pensionskostnaderna.

En av de verkligt stora utmaningarna, och som ännu inte har lösts, är hur landet ska klara av den invasion av turister som kommer till fotbolls-VM 2014. Flygplatserna är kraftigt underdimensionerade redan, och det senaste året har omsättningen i inrikesflyget ökat med hela 25 procent. Fortsätter ökningen åren som kommer utan stora investeringar i kapacitetsökning så blir det totalt kaos när VM-besökarna ska färdas runt i landet.

En viktig förändring sedan Lulas tid som president är utrikespolitiken. Lula hade en tydligt USA-kritisk linje, och byggde relationer till Venezuela och Kuba, och förhandlade tillsammans med Turkiet fram en plan för hur internationella samfundet skulle kunna kontrollera Irans kärnenergianläggningar. Dilma däremot har flera gånger hävdat betydelsen av mänskliga rättigheter i Brasiliens utrikespolitik, hade under våren besök av Barack Obama och relationerna till Iran tycks helt avstannade. Under Dilmas Kina-besök blev det också tydligt att man satsar mer på politiskt samarbete i nya BRICS än på allianser med vänsterledare i Latinamerika.

Etiketter till bloggar.se: , , ,

Reinfeldt kommer på besök

I nästa vecka kommer Fredrik Reinfeldt på besök här i Brasilia. Jag ska bevaka besöket och kommer att skriva här och på twitter.com/ertigo. Reinfeldt ska också besöka Sao Paulo och Santiago i Chile. Programmet i Brasilia ser ut som följer:

16 maj

18:00 Möte med planerings- och budgetminister Miriam Belchior.

Fototillfälle

20:00 (ca) Pressträff för svensk media. Plats meddelas senare.

17 maj

10:00 Överläggningar med president Dilma Rousseff, presidentpalatset Planalto.

Fototillfälle samt presentation av nya samarbeten.

Presskonferens.

12:15 Statsminister Fredrik Reinfeldt och president Dilma Rousseff möter det svensk-brasilianska företagsrådet. Plats: Utrikesministeriet.

13:00 Officiell lunch med presidenten som värd, tillsammans med näringslivsdelegationen. Plats: Utrikesministeriet.

Avresa till São Paulo

Upptakt inför Rio+20

2016 kommer man att tävla om vem som hoppar högst eller kastar längst. 2014, vem som gör flest mål. Och, nästa år, vem som kommer att överleva.

kommenterar senator Christovam Buarque idag FN-konferensen om hållbar utveckling som hålls i Rio de Janeiro i juni 2012, aka Rio+20. Det är den första av de tre megaevenemangen de kommande åren.

Brasiliens kommer förstås inte tomhänt till konferensen. Utöver ett mycket aktivt klimatarbete kommer resultaten från programmet “Brasil sem miseria” (Brasilien utan misär), som presenteras inom kort, att läggas på bordet. Programmet har sin utgångspunkt i den undersökning av fattigdomen från förra veckan (min sammanfattning).

Under de senaste decennierna har miljö- och fattigdomspolitiken inte kopplats samman i den brasilianska politiken. Miljön har setts som ett hinder i fattigdomsbekämpningen, i regnskogsdelstaten Acre är den det fortfarande. Sannolikt kommer Rio+20 att vara ett viktigt steg på vägen för att förändra detta.

Rio+20-konferensen behandlas som en uppföljning av miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992, som bland annat resulterade i klimatkonventionen, konventionen om biologisk mångfald och Agenda 21 – alla centrala begrepp som har präglat miljödebatten sedan dess. I Brasilien är man fortfarande mycket stolt över denna konferens, som lockade 50 000 besökare, delegationer från 179 länder och 108 stats- eller regeringschefer.

Här kommer några användbara länkar inför evenemanget:

Etiketter till bloggar.se: ,

Vad spelar regnskogen för roll i lokalpolitiken i Amazonas?

– Vi köpte vatten både för att dricka och tvätta oss i under flera månader förra året, berättar taxichauffören när han kör mig tillbaka från intervjun med Altino Machado och Leticia Mamed.

Med tanke på att jag är i deltstaten Acre i västra Brasilien som genomskärs av flera av Amazonflodens viktiga bifloder så kanske det räcker som beskrivning av hur svår torkan mellan juni och oktober var. Ämnet för intervjun var hur torkan och regnskogens framtid behandlas i lokalpolitiken här.

Altino har två mycket lästa bloggar, och har länge arbetet som politisk reporter i Acre. Leticia undervisar i statsvetenskap på Universidad Federal do Acre. Min utgångspunkt för intervjun var att torkan borde spelat en central roll i politiken och i valkampanjen.

– Det var den inte, säger Leticia. Miljöfrågorna var inte ett tema i den offentliga diskussionen.

– Miljödebatten i Acre skapades en gång av PT. Chico Mendes var en av grundarna av partiet här, och Marina Silva kommer också från partiet. Men de senaste åren har diskursen försvagats, till förmån för en mer utvecklingsorienterad, förklarar Altino.

– Men det är också en anpassning till verkligheten, fortsätter han. PT har haft makten i 12 år och även om de har pratat om avskogningen och alla de problem den för med sig, så har de satsat resurserna på att bygga vägar,  broar, offentliga byggnader och annan infrastruktur. Väldigt lite investeras i att göra det möjligt för dem som bor i skogen och som äger stora areal, att bo kvar. Hitta produktion med mindre miljöpåverkan, och skapa marknader för deras produkter, fortsätter han.

Altino visar siffror på hur snabbt befolkningen i Acre ökar, från 557 000 år 2000 till 732 000 tio år senare. Och det är inte till skogen de flyttar utan till städerna. Dessutom pågår en snabb urbanisering i själva delstaten. Fattiga skogsägare som inte har råd att investera i marken säljer den till boskapsägare och flyttar till städerna. 72 procent av befolkningen bor i dag i de tre urbaniserade områdena kring Rio Branco, Cruzeiro do Sul och Brasileia.

– Så när landsortsbefolkningen kommer till städerna för att de inte kan leva av skogen, förändras också deras politiska prioriteringar?, frågar jag. De röstar inte på en politik som värnar skogen, utan på en politik som ger dem goda förutsättningar i staden?

– Precis säger båda och nickar.

– PTs kampanj hette Industrialisera Acre, och oppositionens Jobb och produktion, eller något i den stilen, säger Leticia. Människor vill överleva där de är, och det finns ingen politisk medvetenhet om något annat.

– Men inför stora miljöproblem, som torkan, som delvis orsakas av själva avskogningen, hur behandlar politiken det?, frågar jag.

– Den politiska debatten handlar då bara om hur man ska lösa konsekvenserna av torkan. Hur man ska se till att människor får mat och vatten, hur man ska släcka bränderna, hur man ska bryta de mindre byarnas isolering osv, säger Altino.

I presidentvalet 2010 vann oppositionens kandidat José Serra från Sao Paulo över 52 procent  i Acre i första omgången. Dilma Rousseff, Lulas kandidat och som sedemera vann valet, fick 24 procent. Miljöpartisten, regnskogsförsvararen och tidigare miljöministern Marina Silva, som kommer från en fattig familj i Acres inland, som vid sidan av Lula är Brasiliens enda internationellt kända politiker och som nationellt var valets stora överraskning, fick bara drygt 23 procent. I guvernörsvalet, som PT tidigare enkelt sopat hem sedan 1998, vann man igen, men bara med några tiondels procentenheter. Till och med oppositionen var överraskad.

– PTs analys tycks vara att man pratat för mycket miljö, att man måste släppa på reglerna kring skogen en aning, och satsa mer på jordbruket, förklarar Altino inte helt överraskande.

Och mycket riktigt. Till frukosten på hotellet hade jag läst en intervju med federala kongressledamoten Taumaturgo Lima (PT) från flodområdet i västra Acre. Han berättade att han skapat ett tvärpartisamarbete för att ena ledamöter bakom försvaret av Os riberinhos – diminutiv för människor som bor längs floderna. Den akuta anledningen för samarbetet är den debatt om den nya miljölagen som pågår, och där det finns vissa som arbetar för att det ska vara helt förbjudet att hugga ned skog. Lagen måste ta bättre hänsyn till dem som bor i skogen, menar Lima, och som behöver använda de resurser som finns:

“Vårt mandat måste handla om de män och kvinnor som bor i längs floderna, och skapa alternativ och hållbar produktion.”

 


Visa Erik i Brasilia på en större karta

Etiketter till bloggar.se: , , , ,

Brasilien lever i det svenska 90-talet, men snart är de förbi

I Dilma Rousseffs första teve- och radiosända tal till nationen i torsdags, samma vecka som skolorna öppnade, gjorde hon skolan till huvudsak. Och det var inte en dag för tidigt, och med en politik som i svenska öron klingade 1990-tal, ingav det dessutom hopp.

På sex korta minuter får man inte med detaljer, men man visar prioriteringar: “Inget område kan ena samhället bättre än utbildning. Inget verktyg är kraftigare för att överkomma fattigdomen och misären.”

Och lite senare – och här återuppstår 1990-talet – kommer detta:

Det är också dags att påskynda den digitala integrationen. Brasilianska ungdomar behöver ännu snabbare ta till sig de nya sätt att tänka, informera och producera som nu sprider sig över hela planeten. […]

Vi kommer också att snabba på genomförandet av den Nationella bredbandsplanen, inte bara för att alla offentlig skolor ska ha tillgång till internet, utan även för att den fattiga befolkningen på lite längre sikt ska kunna ha internet i sina hem och i sina företag, till ett pris som är förenligt med deras inkomster.

På 1990-talet handlade internetpolitiken i Sverige om förändring på samma sätt som i Brasilien idag, från valbudskap om “en dator till varje elev” till Bredbandsjesus.  Men sedan kraschade IT-bubblan och det blev för mycket förändring; pirater, FRA-debatter, wikileaks och medier som inte gick att styra. Politiken gillade inte resultatet. Därför syftar nu regeringen “digitala agenda” till att “statens befintliga resurser ska utnyttjas bättre”.

De sju punkter som finns i IT-minister Anna-Karin Hatts debattartikel är förvisso bättre än så, och mycket bättre än inga alls. Men vad hände egentligen under 00-talet?  I princip alla punkterna kunde ha skrivits på Jonas Birgerssons studentrum. Risken är nu att Brasilien tar igen 10 år på några veckor.

Etiketter till bloggar.se: , , ,

Bilder och talen från presidentinstallationen

Här är mina bilder från Dilmas presidentinstallation i lördags. Mina fem sekunder med Dilma när hon åkte fördbi förstördes av regnet som ni ser. De officiella bilderna från installationen finns på Brasiliens flickr-stream, dock copyrightskyddade.

Jag har nu också fått översättningar till engelska av Dilmas två tal, först installationstalet inför alla inbjudna i kongressen, och sedan talet till folket vid på Praça dos Tres Poderes. De finns inklippta nedan. Originalversionerna på portugisiska finns här:

Presidente Dilma Rousseff – Discurso Congresso

Presidente Dilma Rousseff – Discurso Palacio

Continue reading

Etiketter till bloggar.se: , ,

“Hedra kvinnorna, skydda de svaga och styra för allas bästa” – Dilma stakar ut vägen

Detta var de första meningarna i Dilma Rousseffs installationstal här i Brasilia idag:

Genom folkets självständiga beslut, kommer idag presidentbandet att för första gången hänga över axlarna på en kvinna.[…]

För att kunna ta på mig ansvaret detta innebär, har jag med mig styrkan och exemplet från den brasilianska kvinnan. Jag öppnar här och nu mitt hjärta för att ta emot en gnista av hennes enorma energi. […]

Jag har kommit för att öppna dörrarna för andra kvinnor, som också ska kunna bli presidenter i framtiden, och för att alla brasilianskor ska känna stolthet och glädje över att vara kvinnor.

Jag kommer inte för att prata om min egen bakgrund, utan för att hylla varje enskild brasiliansk kvinnas liv. Mitt främsta löfte – och jag upprepar – är att hedra kvinnorna, skydda de svagaste och styra för allas bästa!

Praça dos Três Poderes jublade människor insvepta i genomblöta PT-flaggor när de såg talet på stora skärmar.

Precis när Dilma skulle åka i den öppna bilen från katedralen till kongressen hade himlen öppnat sig. De fick byta bil. De lugna klungorna av anhängare som väntade längs vägen fick panik inför skyfallet. Knuffar blandades med svängande paraplyer, välta kravallstaket och springande, sjungande lyckliga folkmassor.

När Dilma svor presidenteden några minuter senare, var regnet över. Kvar fanns vätan och förhoppningarna. Vad betyder de första orden en president yttrar?

När Fernando Henrique Cardoso installerades som president den 1 januari 1995 inledde han sitt tal med vikten av att kombinera utveckling med frihet och rättvisa. FHC blev också det moderna Brasiliens skapare.

Luiz Inácio Lula da Silva inledde sitt tal 1 januari 2003 med ordet Mudança – förändring. Och det första konkreta som skulle förändras var brasilianarnas hunger, bokstavliga hunger, hungern efter mat.

“Så länge det finns en brasiliansk bror eller syster som hungrar, har vi tillräckliga skäl för att täcka oss själva med skam”, förklarade Lula och presenterade sin första politiska prioritering i skapandet av programmet “Fome Zero” – Noll hunger. Tiotals miljoner brasilianare har sedan dess lämnat fattigdomen bakom sig.

Att Dilma har tänkt arbeta för att de brasilianska kvinnorna var inte en överraskning, men kanske att hon skulle sätta frågan så högt. Tidningarna har i alla fall inte uppmärksammat tyngden och symboliken i inledningen av talet, utan uppmärksammar istället vad Dilma förutsägbart sa om fattigdomen, medelklassen och inflationen. De vill inte se.

Men vad betyder det att en kvinna nu har landets viktigaste ämbete?

– Det är symboliskt viktigt, förklarade Patricia Cardoso precis före regnet. Dilma deltog i den väpnade kampen mot diktaturen på 1960-talet. Nu, bara 25 år efter demokratiseringen, har hon blivit demokratiskt vald. Det visar att både demokrati och jämställdhet är möjligt.

– Det är ett motargument till alla dem som säger att demokratin i Brasilien är svag, fyllde väninnan Ana Tulia i. För mig är det ett bevis på att demokratin är konsoliderad.

Vad Dilmas ord till Brasiliens kvinnor kommer att innebära konkret är osäkert, något program presenterade hon inte. Men hon har utsett Iriny Lopes till kvinnominister. Och även om många säkert är besvikna på att hon inte nådde målet om en tredjedel kvinnor i regeringen, så är nio av de 37 nya ministrarna kvinnor. Det kommer att bli mycket mer än så.

——-

DN, DN2 SR, SvT

Etiketter till bloggar.se: , , , ,

Presidentinstallation i ur och skur

Fick nyss möjlighet att berätta lite om morgondagens presidentinstallation på P1 morgon. När jag åkte genom centrum för några timmar sedan var det fullt ös i förberedelserna: Brasilianska flaggor, matstånd, musikscener, publikläktare, bajamajor, teve-bussar. Förhoppningen är att det ska vara fullt med folk som tittar. Men vi är mitt i regnperioden. Dessutom sker hela det officiella nyårsfirandet ikväll på samma ställe.

Hela evenemanget börjar kl 14.30 på nyårsdagen. Dilma Rousseff kommer att åka från katedralen i centrala Brasilia till kongressen i en öppen Rolls-Royce som den engelska drottningen 1953 donerade till dåvarande presidenten Getulio Vargas. Under repetitionerna läckte bilen olja, och hade några andra mindre problem, som förhoppningsvis inte skapar onödig dramatik.


Visa Erik i Brasilia på en större karta

Säkerhetspådraget är stort och det har varit flera intressanta konflikter mellan olika delar av polisen och militären om vem som ska ansvara för vad. Dilma har i alla fall krävt att de sex poliser som springer längs bilen som hennes närmaste skydd är kvinnor.

Kortegen går till kongressen, där hon svärs in som president, och håller ett tal. Det var här som Lula när han installerades 1 januari 2003 lovade att när han slutade som president skulle alla brasilianare kunna äta tre mål mat om dagen. Jag vet inte om han har kommit hela vägen, men nära är det.

Kortegen går sedan vidare till regeringspalatset som ligger precis bredvid. Lula tar emot och Dilma håller ett tal till människor som har samlats på det enorma torget framför. Sedan är det dags att träffa alla de internationella stats- och regeringschefer som har kommit på besök. Först ut är tydligen Hugo Chavez.

Etiketter till bloggar.se: , ,

Höger och vänster i Dilmas första internationella intervju

I alla fall den första jag har sett. Den publicerades i helgen i Washington Post, och visar väl att det är kontinuitet som gäller för hennes administration.

Den enda fråga hon distanserar sig från Lula i är om Iran. Som kvinna, säger hon, skulle hon inte kunna bortse från stening av kvinnor, och hon tycker det var fel att Brasilien lade ned sin röst i en FN-resolution om människorättskränkningar i Iran.

Intressant med intervjun är också att den börjar med hennes bakgrund som militant vänsteraktivist på 1960-talet. Hon tillhör precis den generation latinamerikanska politiker som Magnus Linton refererar till i sin intervju med Eduardo Galeano. Klassisk vänsteranalys, grundad i beroendeskolan och antiamerikanism, skapade deras världsbild, men marknadsekonomisk praktik och ideologi, deras politik.

Detta är mycket tydligt i hur svarar på frågorna om de utmaningar som ligger framför henne om budgetunderskottet, tillväxten, räntan och så vidare. Intressant är också hennes självförtroende och kaxighet direkt riktad till EU och USA när hon svarar:

We are not in a depression here. We do not have to cut government spending. We will cut expenses but continue to grow.

Etiketter till bloggar.se: , , ,