Category Archives: Publicerat

Pressfriheten och den kubanska spädbarnsdödligheten

Den 6e januari i år publicerades siffran i det kubanska kommunistpartiets tidning Granma, nyheten som varje år sätter Kuba på kartan och som fått socialt engagerade latinamerikaner, svenskar och andra att i decennier imponeras av Fidel och Raúl Castro. Enligt Granma uppgick spädbarnsdödligheten på Kuba 2015 till 4,3 per tusen levande födda barn; lite högre än Sverige, lite lägre än USA, mycket nära snittet i EU.

screenshotDagarna efteråt kablades siffran ut över världen. Människor förundrades. Kuba som är så fattigt har ändå en spädbarnsdödlighet som är en tredjedel av El Salvadors, en fjärdedel av Honduras och en femtedel av Guatemalas. “Vi måste lära av Revolutionen!”, slår man fast.

Och mycket riktigt, när Raúl Castro talade inför FN:s generalförsamling i september 2015 kunde han berätta att Kuba, “trots USA:s blockad”, uppfyllt alla de åtta millenniemålen, av vilka ett är minskad småbarnsdödlighet (0-5 år) med två tredjedelar mellan 1990 och 2015. Kuba har också bidragit till att andra länder har lyckats, och kommer att fortsätta göra det med de små resurser landet har, förklarade Raúl Castro med falsk blygsamhet.

(En kortare version av denna artikel publicerades i Magasinet Arena, #2 2016)

Denna litania om revolutionens framgångar, som Raúl Castro ärvt tillsammans med presidenttiteln av sin bror Fidel, är också nyckeln till att han under besöket i generalförsamlingen fick träffa Barack Obama, Bill Clinton, New Yorks borgmästare Bill de Blasio, Ban Ki-moon och Stefan Löfven. Låg spädbarnsdödlighet (0-1 år) är nämligen inte bara bra i sig. Det är också en allmänt accepterad indikator på att mycket annat fungerar; näringsintag, utbildning, primärvård etc. En riktig välfärdsindikator alltså. Och därför är den också anledningen till omvärldens nervositet inför politisk förändring på Kuba; farhågan att ett demokratiskt styre inte skulle lyckas behålla skolan och sjukvården och allt det andra som revolutionen “givit” kubanerna.

Siffrorna på Millenniemålens hemsida visar onekligen att småbarnsdödligheten i Kuba minskat från 13,3 per tusen levande födda 1990 till 5,5 i oktober 2015, och att spädbarnsdödligheten minskat från 10,6 till 4. Statistiken finns i FN:s databas och betraktas därför som sann.

Men anledningen till att den blir sann, är att Raúl Castro inte kallas inte till en Agenda-studio eller lördagsintervju för att stå till svars inför en påläst journalist när siffrorna presenteras. Det finns ingen offentlig debatt om hur resultaten uppnåtts, eller om statistiken stämmer. Granma, Kubas enda dagstidning, har inte sedan den grundades 1965 ställt en enda svår fråga till den kubanska regeringen – för tidningen är en del av regeringen.

Därför borde avsaknaden av pressfrihet vara en helt central faktor när man tolkar den kubanska revolutionens så kallade framgångar, och uppfyllandet av Millenniemålen i såväl Kuba som många andra länder. En fri press skulle nämligen tvinga Raúl Castro att prata om siffrorna i sitt rätta sammanhang. Detta sammanhang består av minst tre delar, historieskrivningen, metoden för att uppnå resultaten, och sanningshalten i statistiken.

För det första, historieskrivningen. 1950, några år före Fulgencio Batista tog makten i en militärkupp på Kuba och bröderna Castro inledde sin väpnade kamp, hade Kuba lägst spädbarnsdödlighet i hela Latinamerika och södra Europa, 35 per tusen levande födda. Chile hade 148 och Spanien 91, allt enligt Hans Roslings fenomenala tjänst Gapminder world som samlar statistik från FN och Världsbanken.

I början av 1960-talet gick Spanien om Kuba, men spädbarnsdödligheten i Chile och länderna i norra Centralamerika låg fortfarande långt över hundra. I Chile gick utvecklingen sedan snabbt och man var nästan ikapp Kuba i början av 1980-talet. Även i Centralamerika gick det snabbt. Från att mellan 120 och 150 spädbarn av tusen dog under första levnadsåret vid tiden för den kubanska revolutionen, har siffran rasat till mellan 14 och 24.

Spädbarndsdödlighet i Kuba och andra jämförbara länder 1950.

Spädbarndsdödlighet i Kuba och andra jämförbara länder 1950.

Trots att utvecklingen i Spanien och Chile alltså är långt mer imponerande än den i Kuba, skulle en spansk eller chilensk regeringschef aldrig ställa sig i FN och tacka Franco eller Pinochet för det. Gapskrattet i medierna när de kom hem skulle förinta deras politiska karriärer.

Och när Raúl Castro säger “trots blockaden”, skulle Guatemalas och El Salvadors presidenter kunna säga, ”trots decennier av inbördeskrig, militärdiktaturer, utländska interventioner och narkotikafinansierat våld…”. Men de låter bli. Medierna tvingar dem att ta ansvar för det som sker nu. Sålunda gjorde det massmediala och folkliga trycket på Guatemalas president att han i höstas var tvungen att avgå på grund av en korruptionsaffär.

Men tack vare avsaknaden av fria medier kan den kubanska regeringen fortsätta att upprätthålla bilden av revolutionens framgångar sedan 1959, trots att sanningen är att inget av de länder som hade en liknande spädbarnsdödlighet som Kuba på 1950-talet har haft en lika katastrofal utveckling när det kommer till alla andra välfärdsindikatorer.

Spädbarnsdödlighet i Chile, El Salvador, Guatemala, Honduras, Kuba och Spanien mellan 1950 och 2015.

Spädbarnsdödlighet i Chile, El Salvador, Guatemala, Honduras, Kuba och Spanien mellan 1950 och 2015.

För det andra, metoden. När Granma förklarade den historiskt låga spädbarnsdödligheten i motsvarande artikel i januari 2015, sökte man svaret på hälsoministeriet. En läkare berättade för tidningen att en av de viktiga faktorerna är att man prioriterat diagnos och ”förebyggande” av medfödda defekter och genetiska sjukdomar. Förebyggandet innebär förstås abort.

När två chilenska forskare häromåret undersökte om anledningen till skillnaden i spädbarnsdödlighet mellan Chile och Kuba – som 2008 var 7,8 respektive 4,7 dödsfall per tusen levande födda – kunde bero på att abort är helt förbjudet i Chile men tillåtet på Kuba, fann de att 34 procent av de chilenska dödsfallen under första levnadsåret berodde på medfödda missbildningar och kromosomavvikelser, medan det bara var 19 procent på Kuba.

Tillgången till abort innebär alltså att färre barn med missbildningar och kromosomavvikelser föds på Kuba. Bortser man från dessa anledningar till spädbarnsdödlighet, minskade skillnaden mellan Chile och Kuba till 5,2 respektive 3,8 per tusen levande födda. En del av skillnaden i spädbarnsdödlighet gentemot omvärlden ska alltså inte sökas i allmänna välfärdsfaktorer, utan i den specifika möjligheten att göra abort.

De chilenska forskarna hade kanske tänkt sig att aborterna skulle förklara en ännu större del av differensen. De påpekar i slutsatserna att de inte vet vad den bestående skillnaden beror på: ”Men vi kan gissa att den speglar bättre offentlig spädbarnsvård”, avslutar de.

Och här kommer då det tredje sammanhanget som Raúl Castro inte skulle komma undan om det fanns en fri press på Kuba, sanningshalten i statistiken. Oberoende journalister skulle ställa sig frågan: Är det sannolikt att ett land där genomsnittslönen är 20 dollar i månaden, och vars totala export per person är åtta procent av Spaniens och tolv procent av Chiles, ändå kan mobilisera en välfärd i världsklass, och att denna är synlig i att spädbarnsdödligheten är i nivå med EU-genomsnittet? Sedan skulle de gräva i statistiken, och ställa frågor till myndigheterna. Men det kan de inte.

I augusti publicerade tidskriften Cuban Studies, som ges ut på Harvard University, däremot en undersökning av Roberto M. Gonzalez som borrar i denna fråga. För att undersöka trovärdigheten i statistiken jämför han antalet sena missfall (Late Fetal Deaths, LFD) – från att fostret väger 500 gram – med antalet dödsfall under första levnadsveckan (Early Neonatal Deaths, END) i Kuba och 24 EU-länder.

Jämförelse av fördelning mellan sena missfall (Late Fetal Deaths, LFD) och dödsfall under första levnadsveckan (Early Neonatal Deaths, END) i Kuba och 24 EU-länder 2008.

Jämförelse av fördelning mellan sena missfall (Late Fetal Deaths, LFD) och dödsfall under första levnadsveckan (Early Neonatal Deaths, END) i Kuba och 24 EU-länder 2008.

Statistiken är från 2008 och spädbarnsdödligheten i Kuba låg då som nu nära snittet för de europeiska länderna. I Kuba var dödligheten under första levnadsveckan 2,13 per tusen levande födda, lika stor som i Slovenien, Slovakien och Tyskland. Men när dessa länder rapporterade mellan 2,5 och 5,6 sena missfall per tusen födslar, rapporterade Kuba hela 13. EU-länderna rapporterade mellan 1 och 3 gånger fler sena missfall än födslar, medan Kuba rapporterade hela 6.

När man tittar på fördelningen mellan sena missfall och tidiga dödsfall stämmer den kubanska statistiken alltså inte alls med normalfallet. Detta är inte heller en tillfällighet. Gonzalez hävdar att den kubanska siffran varierat mellan 10 och 15 ända sedan 1987, och antar därför att siffran beror på att det kubanska hälsosystemet konsekvent rapporterar ett antal spädbarnsdödsfall, en siffra som genom FN-systemet sprids över hela världen, som sena missfall – en siffra som ingen i omvärlden bryr sig om.

När Gonzalez sedan beräknar spädbarnsdödligheten på Kuba om fördelningen mellan sena missfall och dödsfall under första levnadsveckan var den samma som i Europa, kommer han fram till att den skulle ligga kring 9, nästan det dubbla mot vad Kuba rapporterade.

I Millenniemålens slutrapport som presenterades i höstas, fastställdes att spädbarnsdödligheten i Latinamerika och Karibien minskat från 54 per tusen levande födda 1990 – alltså betydligt högre än Kuba hade redan 1950 – till 17, 2015.

Men om spädbarnsdödligheten på Kuba inte är lägre än 9 per tusen levande födda, har den knappt minskat alls sedan 1990, utgångspunkten för Millenniemålen. Och Kuba ligger då bara i linje med de rikare länderna i Latinamerika, långt från EU-snittet, och detta trots att man erbjuder fria aborter.

Vad lär vi nu av detta? Jo, att om en regering i ett land med pressfrihet skröt om den låga spädbarnsdödligheten, och denna visade sig bero på orimliga jämförelser och manipulerad data, skulle den bli hårt kritiserad i pressen efteråt. Propagandan skulle inte fästa i befolkningen eller omvärlden, och regeringen skulle kanske avstå från skrytet nästa gång. I ett land utan pressfrihet är det däremot möjligt att fortsätta med samma propaganda år efter år.

Så när framgångarna för Millenniemålen, som bygger på höga siffror i länder helt utan pressfrihet som Kina, Kuba, Vietnam med flera, bör man se på dem nyktert, och konstatera att man inte ska fira för mycket förrän såväl statistiken som politiken bakom resultaten klarar en offentlig granskning.

Låg spädbarnsdödlighet kommer aldrig leda till en fri press, men i en fri och öppen debatt kan de bästa metoderna för att sänka spädbarnsdödligheten diskuteras fram, och fuskare avslöjas. Den kubanska regeringen kan däremot fortsätta använda FN-systemet för propaganda år efter år, och därmed så tvekan hos dem runt om i världen som borde bidra till demokratiska reformer.

 

Källor:

Resultaten för FN:s millenniemål: http://www.un.org/millenniumgoals/

Jämförelserna av spädbarnsdödlighet mellan Kuba och övriga länder i regionen: Gapminder world på gapminder.org

Infant Mortality in Cuba: Myth and Reality, Roberto M. Gonzalez, Cuban Studies, Vol 43, 2015.

El aborto eugenésico podría explicar la menor mortalidad infantil existente en Cuba comparada con la de Chile, Enrique Donoso S, Jorge A. Carvajal C., Rev Med Chile 2012; 140: 999-105

Etiketter till bloggar.se: , , ,

På väg genom Amazonas – NEO okt 2013

2013-10-13 18.51.19I maj 2013 reste jag på den första vägen som korsar Amazonas från det brasilianska inlandet till Anderna. Vägen blev klar 2012 och innebar att resan mellan de två städerna Rio Branco i Brasilien och Puerto Maldonado i Peru kortades från 80 timmar till 8.

Vägen och kampen om vägen hade genom åren fört med sig allt från kondomfabriker och haitiska flyktingar till omfattande skogsskövling. Men av de storslagna ambitionerna om transamazonisk handel hade det inte blivit mycket av. Vägen hade mest blivit ett monument för en dröm i de två ländernas huvudstäder.

På väg genom Amazonas 2

2013-10-13 18.49.43 HDR

2013-10-13 18.50.08 HDR

 

Etiketter till bloggar.se: , ,

Den nya narkotikapolitiken kommer, redan nästa år faktiskt

Läser just nu Magnus Lintons fantastiskt intressanta bok “Knark – En svensk historia”, och kom på att jag skrev en artikel för Axess 2013 om narkotikapolitiken i Latinamerika och som aldrig publicerades här. Så här är den.

Axess nr 1 2013Artikeln grundar sig på den narkotikapolitiska debatten i FNs generalförsamling hösten 2012, och som föranledde den specialsession i FNs generalförsamling (UNGASS) om den internationella narkotikapolitiken som kommer att genomföras under 2016.

Latinamerika visar vägen – Axess nr 1, 2013

När det internationella samfundet i FNs första narkotikakonvention från 1961 drog upp linjerna för den politik som Richard Nixon senare gav namnet War on drugs, var frågan irrelevant för Guatemala.

Inbördeskriget, militärdiktaturerna och den utbredda fattigdomen sög upp all politisk energi. Demokratiseringen sedan 1980-talet och fredsfördragen från 1996 har dock satt fart på utvecklingen även om fattigdomen fortfarande är utbredd. När Guatemalas president Otto Pérez Molina den 24 september  2012 talade inför FNs generalförsamling beskrev han undernäringen, våldet och arbetslösheten som sin regerings största utmaningar. Men det var inte skulder, handelshinder eller klimatförändringar som han ville diskutera för att hitta lösningar på problemen – utan narkotikapolitiken

De senaste åren har det varje år begåtts mer än dubbelt så många mord i Guatemala som i Frankrike, Italien, Spanien, Tyskland och Sverige ihop. Och då har landet ändå bara 14 miljoner invånare. “Minst 40 procent av morden kan härledas ur problem med koppling till handeln av olagliga droger”, förklarade Otto Pérez Molina inför generalförsamlingen.

Den bärande principen i FNs narkotikakonventioner är att alla led i narkotikahandeln ska vara förbjudna. Syftet är att höja priserna för att minska konsumtionen. Men förbudet har därmed också skapat dagens lukrativa narkotikamarknad och gjort att producenterna och transportörerna förlagt sina verksamheter till fattiga länder med svaga rättssystem. Det ger dem billig arbetskraft och lättköpta politiker och myndigheter.

2011 beslagtog de guatemalanska myndigheterna 6943 kilo kokain, den svenska polisen beslagtog 28 kilo. De fem senaste decenniernas internationella politik “har inte lett till de önskade målen”, konstaterade Otto Pérez Molina krasst. Konsumtionsmarknaderna expanderar istället för att minska, och transportvägarna går genom allt fler länder. Handeln genom Guatemala och många andra länder “från produktionsmarknaderna i söder till konsumtionsmarknaderna i norr” har lett till att kokainkonsumtionen har blivit ett problem i länder där kokain var omöjligt att hitta för bara några år sedan. 1980 registrerade FN beslag av kokain i 44 länder, 2007 i 130 länder.

Continue reading

Etiketter till bloggar.se: , ,

Kuba i Morgonpasset i P3 – 9 november 2013

Hade idag förmånen att prata om Kuba och Måste få polisen ur huvudet i Morgonpasset i P3. Tänkte förstås att det inte var så noga hur man såg ut i radio tills någon skrev att det hela även sändes direkt i Svt 2. Bra frågor tycker jag dock, och trevligt var det verkligen. Dessutom var det skönt att kommentarerna på programmet var så positiva till både min person och kubanernas rätt till frihet.

Morgonpasset i P3 9 november 2013 (Radio)

Morgonpasset i P3 9 november 2013 (svt 2)

Morgonpasset i P3 2

Etiketter till bloggar.se:

En roligare historia – NEO 3/2013

Recension av Guias

På 1990-talet gjorde boken Manual del perfecto idiota latinoamericano – Manual till den perfekta latinamerikanska idiotensuccé i bokdiskarna över hela Latinamerika. Den latinamerikanska samhällsdebatten moderniserades brutalt. Decennier av offermentalitet avfärdades och historieskrivningen som den latinamerikanska parnassen, med Gabriel Garcia Marquez och Eduardo Galeano som främsta representanter, torgfört i decennier klövs i bitar.

De senaste åren har de brasilianska journalisterna Leandro Narloch och Duda Teixeira försökt sig på ett liknande projekt, och även de gått segrande ur striden. Deras två “politiskt inkorrekta guider” till den brasilianska respektive latinamerikanska historien har legat på topplistorna i Brasilien i flera år. De finns än så länge bara på portugisiska, men jag har i alla fall recenserat dem på svenska.

 

En roligare historia – NEO 3/2013

***

Leandro Narloch, Guia politicamente Incorreto da historia do Brasil (Leya, 2a utökade upplagan 2011)

Leandro Narloch och Duda Teixeira, Guia politicamente incorreto da América Latina (Leya 2011)

Titlarna betyder Politiskt inkorrekt guide till Brasilien respektive Latinamerika. Sedan den första upplagan av guiden om Brasilien utkom 2009 har den sålt i 300 000 exemplar. Guiden om Latinamerika har hittills sålt i 100 000 exemplar. Man kan numer också köpa dem i en box tillsammans med Guia politicamente correto da filosofia.

***

Hur kan Hugo Chávez och Salvador Allende skapa större engagemang i Latinamerika än Michelle Bachelet? Bachelet var president i Chile mellan 2006 och 2010, och representerade samma chilenska socialistparti som Salvador Allende. Hennes tid vid makten präglades av stabil ekonomisk och politisk utveckling. Chávez och Allendes år ledde däremot till politiskt och ekonomiskt kaos.

I Guia politicamente Incorreto da historia do Brasil och Guia politicamente incorreta da América Latina – två av den brasilianska bokbranschens största succéer de senaste åren – har journalisten Leandro Narloch bestämt sig för att strunta i förklaringarna. Han bryter istället aktivt sönder flera latinamerikanska historiska myter och ikoner. De fungerar ungefär som KBT. Det viktiga är att få undan problemen för att komma vidare, inte analysera dem.

250_9788562936067_guiapoliticamenteNOVAEDICAOI guiden om Brasilien är måltavlan själva den historieskrivning som lärs ut i skolorna. Som reflexmässigt gör offer till hjältar och vinnare till skurkar. Offren som porträtteras är indianer, slavar, paraguayaner och kommunister. Syftet är inte att förlåta förtryckarna utan visa att även offren var ansvariga för handlingar som inte bör beundras.

Continue reading

Etiketter till bloggar.se:

Webben vs. korruptionen i Brasilien – Internetworld 3/2013

Brasilia från TV-tornetI Brasilien ska nya lagar, en öppenhetsportal samt öppna data stoppa korruptionen. Att utgifterna blir offentliga sätter press på ministrar och tjänstemän som spenderar pengarna. Och öppenhetslagen går längre än den svenska offentlighetsprincipen, genom att det är själva informationen, inte handlingarna, som ska vara offentlig. Den ska dessutom publiceras, inte bara vara tillgänglig. Här finns fortsättningen på mitt reportage i Internetworld om den brasilianska öppenhetspolitiken.

 

Etiketter till bloggar.se: , , ,

Måste få polisen ur huvudet – nu på Adlibris och Bokus

Måste få polisen ur huvudet

I nästa vecka utkommer Måste få polisen ur huvudet – ett reportage om Kuba. Recensionsdatum är den 4 april, tioårsdagen av rättegångarna mot de 75 demokratiaktivisterna, bokens centrala berättelse. Men man behöver inte vänta till dess. Boken går att förhandsbeställa redan nu på såväl Adlibris som Bokus.

 

Etiketter till bloggar.se:

Latinamerika visar vägen – Axess nr 1 2013

“När det internationella samfundet i FN:s första narkotikakonvention från 1961 drog upp linjerna för den politik som Richard Nixon senare gav namnet war on drugs var frågan irrelevant för Guatemala. Inbördeskriget, militärdiktaturerna och den utbredda fattigdomen sög upp all politisk energi.”

Axess nr 1 2013Det är inledningen på min artikel i senaste numret av Axess där Adam Cwejman har satt ihop en intressant temadel om den narkotikapolitiska debatten. Jag återkommer med kommentarer när jag läst allt. Min artikel visar att den internationella narkotikapolitiken har blivit en av de absolut viktigaste frågorna för flera latinamerikanska regeringar.

När Colombia, Guatemala och Mexikos presidenter talade vid öppnandet av FN:s generalförsamling (UNGA) förra året var det den internationella narkotikapolitiken de i första hand ville ta upp till gemensam diskussion. Det sätter onekligen svensk utvecklingspolitik i ett nytt perspektiv.

Här finns länkarna till artikeln:

  • Sammanfattnin av debatten i UNGA från Reuters, Global Post och Insight crime.
  • Det gemensamma uttalandet från de tre länderna efter UNGA, på spanska och engelska.
  • Tal av Guatemalas president Otto Pérez Molina
  • Tal av Mexikos president Felipe Calderón.
  • Tal av Colombias president Juan Manuel Santos.

 

Etiketter till bloggar.se: , , ,

Kulturen tar SATS mot Castro – UNT 23 februari 2013

Förra helgen var det fem år sedan Raúl Castro skrev under FN-konventionerna om ekonomiska, politiska och kulturella rättigheter, och om medborgerliga och politiska rättigheter. Det var förstås bara ett försök att lura omvärlden om att det pågår förändringar på Kuba för han har sedan dess inte tagit det minsta steg för att ratificera konventionerna. På årsdagen av undertecknandet  organiserade kulturorganisationen Estado de SATS för att uppmärksamma detta. Jag skrev också en artikel om det i UNT.

Etiketter till bloggar.se: ,

“Stegen mot frihet – Om demokratirörelsen på Kuba” – Frisinnad tidskrift nr 7, 2012

I oktober intervjuade jag Janisset Rivero på Directorio om hennes arbete med att kartlägga aktiviteterna i den kubanska demokratirörelsen. Intervjun publicerades i senaste numret av Frisinnad tidskriftPDF. Men den kommer också att vara en del av den bok om den kubanska demokratirörelsen som jag skriver slutet på just nu och som kommer ut på Silc förlag under våren.

“Stegen mot frihet – Om demokratirörelsen på Kuba” – Frisinnad tidskrift nr 7, 2012

Directorio är en av de främsta organisationerna i Miami som arbetar för demokrati på Kuba och en av föregångarna i det perspektivskifte som blivit tydligt det senaste dryga decenniet: Det är inte längre den amerikanska politiken gentemot Kuba som kommer att bidra till friheten. Jobbet måste göras på Kuba, men det behöver stöd från kubaner och andra utomlands. Om detta berättar Erik Jennische, frilansjournalist med bas i Brasilia. Texten är en redigerad del av hans bok om den kubanska demokratirörelsen som under våren publiceras på Silc förlag.

Janisset Rivero staplar rapporterna “Stegen mot frihet” på konferensbordet i Directorios lokaler i södra Miami. Rapporterna publicerades mellan 1997 och 2007 och kartlägger aktiviteterna i den kubanska demokratirörelsen, allt från spontana protester på gatorna till grundandet av ett politiskt parti eller lanseringen av en tidskrift.

Aktiviteter i demokratirörelsen 1997 - 2007Det har snart gått tio år sedan den kubanska regeringen dömde 75 av landets mest framstående demokratiaktivister till långa fängelsestraff. Domarna var en vattendelare i arbetet för demokrati på Kuba. Det blev uppenbart att rörelsen fanns och var ett hot mot regeringen. Samtidigt tvingades de som fortfarande trodde att regeringen var kapabel att inleda reformer att ge upp. Framtiden skulle från och med nu avgöras av hur effektivt demokratirörelsen på Kuba var i sitt arbete.

Janisset lämnade Kuba 1983 och kom efter några år i Venezuela till Miami. Hon var med och bildade Directorio ur ett stort nätverk av Kuba-amerikanska studenter.

– Vi hade tröttnat på att höra att kubanerna inte protesterade, inte gjorde något för att åstadkomma förändring, så vi bestämde oss för att visa vad de faktiskt gjorde, förklarar Janisset.

Continue reading

Etiketter till bloggar.se: , , , ,

Samarbete för att avkriminalisera droger – Omvärlden nr 6 2012

I förra numret av Sidas tidning Omvärlden intervjuade jag den guatemalanske statsvetaren Fernando Valdez om den narkotikapolitiska debatt som satte igång i landet när president Otto Pérez Molina i början av året förklarade att han var för avkriminalisering av bruk och reglering av narkotikamarknaden.

Etiketter till bloggar.se: , ,

Baksidan av narkotikapolitiken – UNT 5 nov 2012

Idag publicerar UNT en krönika av mig om den nya narkotikapolitiska debatten i Latinamerika. Bland annat intervjuar jag en representant för organisationen Vivario och refererar till Colombias, Guatemalas och Mexikos presidenters tal vid FNs generalförsamlings öppnande i slutet av september. De pratade alla om behovet av en ny internationell narkotikapolitik  Mitt huvudargument i krönikan är:

Problemet med FN-konventionerna är att de förbjuder hela kedjan från produktion till konsumtion av narkotika. Tanken är att narkotikan ska bli så dyr att människor avstår. Ett kilo kokain kostar därför 1 000 dollar i Peru, men 104 000 dollar på gatan i Stockholm.

Men det är också den vinstmarginalen som driver kriminaliteten och våldet. Den nya debatten handlar därför inte bara om att avkriminalisera själva bruket, utan också om att legalisera och reglera narkotikamarknaden.

Referenser till statistik, priser och annat finns i min rapport till LNB från i somras. Läs även Financial Times utmärkta blog Beyond Brics post om kokainkonsumtionen i Brasilien. Brasilien är nu världens största marknad för crack och näst största för kokain.

För 30 år sedan var det inte så alls. Men sedan upptäckte de kriminella organisationerna som använde Brasilien som transitland på vägen från Anderna till Europa och USA, att även den lokala marknaden hade potential. Och så gick det som det gick.

Etiketter till bloggar.se: ,

I Latinamerika är knarket en fråga om demokrati – NEO nr 4, 2012

I juni publicerade NEO en artikel av mig om det narkotikafinansierade våldet i Latinamerika. Läs hela artikeln här:

Erik Jennische Latinamerika Neo nr 4 2012 (PDF)

Etiketter till bloggar.se: , , , ,

“Att vilja krig – den svenska narkotikapolitiken i Latinamerika” – LNB-rapport augusti 2012

Jag har på uppdrag av Liberala nyhetsbyrån skrivit rapporten “Att vilja krig – den svenska narkotikapolitiken i Latinamerika”. Min förhoppning är att den ska bidra till några nya perspektiv i den svenska narkotikapolitiska debatten.

Läs och kommentera gärna:

Att vilja krig – den svenska narkotikapolitiken i Latinamerika

Citat ur rapporten:

“Det är när Colombias och Mexikos regeringar de senaste decennierna tagit FN:s narkotikakonventioner på allvar och besprutat kokafälten, förhindra transporterna och fängslat ledarna för narkotikakartellerna som våldet har exploderat.”

“Det som händer när en hel marknad förbjuds – om det så är kokablad eller snus – är att ingen på marknaden har anledning att följa lagen, eftersom alla ändå är kriminella. Marknaden blir helt oreglerad. Den internationella förbudspolitiken leder därför bara till frihet för narkotikaintressena.”

“Att geografiskt flytta arbetet mot narkotikans skadeverkningar innebär också att man flyttar skuldbördan. Det innebär att narkotikaproblemen inte längre kan beskrivas som ett hot utifrån där tullen är vårt försvar, som att svenska ungdomar är offer för internationell kriminalitet, som att USA:s War on Drugs är deras problem. Det innebär ett erkännande av att det är svenska ungdomar som finansierar våld, korruption och förstörda demokratier runt om i världen.”

Etiketter till bloggar.se: , , , , , ,

Frågan har aldrig varit om, bara när

Igår hölls begravningsgudstjänsten för Oswaldo Payá i kyrka i Cerro i centrala Havanna. Och idag publicerar UNT min krönika om hur Oswaldo Payá under slutet av 1990-talet växte till en gigant i kampen för frihet.

Är det är över sen, eller kommer Payás inflytande att överleva ceremonier och minnesartiklar (DNSvd)?

Den kubanska bloggaren och twittraren Yoani Sánchez flöde från de senaste dagarna gör att jag lutar åt det senare. Hennes skakiga bilder från gudstjänsten, där deltagarna ropar “libertad” med samma kraft och samma ansiktsutryck som så många tunisier, egyptier, syrier och andra det senaste året, lovar mer.

& #Cuba Gritan #Libertad @OswaldoPaya on Twitpic

Och när församlingen sjunger nationalsången, så falskt men ändå så klart, knyts den kubanska kampen mot kommunismen hårt till den europeiska.

4 #Cuba El himno nacional cantado para @OswaldoPaya on Twitpic

Detta är precis samma tillfälle i historien som när polska arbetare strejkade i Gdansk i augusti 1980. Timothy Garton Ash beskrev det så här i The File:

“I sat with the unshaven, exhausted strikers watching the end of a communist party Central Committee meeting on television, and when the Party leaders were seen standing up to intone the ‘Internationale,’ the people around me spontaneosly rose to their feet and began singing the Polish national anthem. ‘Arise, ye prisoners of want,’ piped the television, ‘Poland is not yet lost,’ thundered the strikers, ‘so long as we live!’ Their hands shot up, making the V for Victory sign.”

Det är i sådana här ögonblick gemenskaper skapas och slår nya rötter, fundamentet för all förändring. Yoani Sánchez avslutar sin bloggpost om Payá med förhoppningen “Vila i frid, eller ännu bättre, vila i frihet”. Frid är antagligen det sista Payá önskar sig just nu. Och den stora frågan har aldrig varit om, bara när.

 

Etiketter till bloggar.se: , ,

Leder NEOs ompositionering till att legalisering blir mer mainstream? (Källor till artikeln om narkotikapolitiken)

I senaste numret av den numer borgerliga istället för liberala tidskriften NEO, skriver jag om konsekvenserna i Latinamerika av den svenska och internationella narkotikapolitiken. I Sverige har vi som argumenterat för legalisering av narkotikamarknaden tidigare varit marginaliserade liberaler och andra frihetligt sinnade personer långt från mittfåran.

Men kanske kan nu NEOs ompositionering göra legaliseringsargumenten lite mer mainstream i den svenska debatten. Det vore i så fall ett positivt resultat.

I denna bloggpost finns länkar till källorna jag har använt.

  • Siffrorna om antalet mord i Brasilien kommer från de årliga forskningsrapporterna Mapa da Violência.
  • Bakgrunden till narkotikakonsumtionen i brasilianska favelor och fattiga stadsdelar kommer bland annat från Janice Perlmans tokigt intressanta bok Favela- Four Decades of Living on the Edge in Rio de Janeiroa
  • Informationen om att mycket av crack-handeln flyttat till Maceió kommer från Insight Crime och mordstatistiken för 2011 från Seguridad Justicia y Paz.
  • Att våldet och narkotikahandeln har pressats söderut efter att kriget mot narkotikamaffiorna i Mexico inleddes 2006 finns bekräftat i många rapporter, tex i Världsbankens Crime and Violence in Central Amerika. Rapporten visar också att våldet följer narkotikahandeln och att den allmänna kriminaliteten inte är värre än i resten av Latinamerika. Där finns också sammanställningar av rapporter om de ekonomiska konsekvenserna av våldet för regionen.
  • Global mordstatistik finns i UNDOCs Global Study on Homicide 2011.
  • Det klassiska citatet “There are naysayers who believe a global fight against illegal drugs is unwinnable. I say emphatically they are wrong. Our slogan for the Special Session is ‘A Drug Free World – We Can Do It!'”, från UNODCs dåvarande chef Pino Arlecchi  finns här. Siffrorna på konsumtionsökningen av narkotika mellan 1998 och 2008 finns i Global Commission on Drugs report “On Drugs” (PDF)
  • FNs narkotikakonventions finns hos UNODC.
  • Maria Larssons pressmeddelande om protesten mot Bolivias vilja att tillåta koka-tuggande finns på regeringens hemsida.
  • Konsekvenserna av Otto Pérez Molinas initiativ under våren 2012 finns i det allmänna nyhetsflödet, bland annat samlat här på bloggen.
  • Resultaten av avkriminaliseringen av narkotikabruk i Portugal finns bland annat i Cato Institutes rapport.
  • Nyheterna om narkotikabeslagen finns här: Costa Rica, Honduras, Paraguay, Guatemala.
  • Statistiken om de svenska beslagen finns hos Tullverket, och informationen om Säpos nationella huvudansvar i arbetet mot den organiserade brottsligheten hos Polisen.
  • Kartan och statistiken till graferna finns i detta g-doc.

Etiketter till bloggar.se:

Intervjuad om den svenska offentlighetsprincipen

Häromveckan blev jag intervjuad av Contas Abertas om den svenska offentlighetsprincipen. Bakgrunden är att Brasiliens nya lag om tillgång till information trädde i kraft i mitten av maj. Contas Abertas är en mycket intressant organisation som jag bland annat intervjuade inför en krönika i UNT för ungefär ett år sedan.

Etiketter till bloggar.se:

Brasilien surfar igenom den internationella krisen – UNT 5 juni 2012

I dagens UNT skriver jag om hur fattigdomsminskningen i Brasilien gått snabbt framåt trots den internationella ekonomiska krisen. Artikeln grundar sig på en rapport från Fundacao Getulio Vargas (engelsk version i PDF). Utgångspunkten för min analys om varför det går så bra är dock inte någon ekonomisk faktor, utan demokratiseringen av Brasilien sedan mitten av 1980-talet. Se också min artikel i Sidas tidning Omvärlden i höstas.

Uppdatering: Den 13 juni tog sig Sida tid att svara. Däremot ville Sida inte berätta vad man lärt av Brasilien som jag hoppats, utan prata om vad man kan lära ut. Så typiskt.

 

Etiketter till bloggar.se: , , ,

Den arabiska våren och demokratiseringen i Latinamerika – UNT 5 april 2012

På skärtorsdagen publicerades min krönika i UNT om vad de arabiska demokraterna kan lära av demokratiseringsprocesserna i Latinamerika. Det viktigaste är att inte gräva ned historien utan lufta den ordentligt.

Etiketter till bloggar.se: , , , , ,

Etanol gör ingen hungrig – Axess Magasin Nr 8 november 2011

 

I novembernumret av Axess finns en avdelning om hur de stigande matpriserna påverkar politiken. Jag har skrivit en artikel om vad som har hänt i Brasilien sedan man började stoppa mat i tanken på bilar, och hur det har lett till att minska hungern i landet. (Artikeln som PDF) Nedan finns artikeln i en längre version och med alla källor.

Kampanjen mot etanolen missar målen

Knappast anade Radio-Canadas utrikesreporter Guy Gendron att hans beskrivning skulle flyga världen runt när han i sändning i augusti 2007 formulerade sig ungefär så här: “Man kan räkna med att det går åt 200 kg majs för att fylla en tank på 50 liter med etanol. Det skulle också räcka till mat för en person under ett helt år.”

Men när Jean Ziegler, FN:s rapportör om rätten till mat, 2007 förberedde sin rapport till generalförsamlingen om att de höga matpriserna varje år leder till att sex miljoner barn dör av undernäring, hörde han Gendrons uttalande, och gjorde det till den bärande bilden i texten. “Brådskan att göra bränsle av mat är ett recept på katastrof!”, fortsatte han, och fyllde på med så mycket auktoritet som möjligt “Fidel Castro har varnat för att ‘det är en ondskefull idé att omvandla mat till bränsle’”.[1]

Asbjørn Eide som höll på att skriva en rapport för FAO, FN:s mat och jordbruksorgan, om biodrivmedel som hot mot rätten till mat, snappade snart upp referensen ur Zieglers rapport och lät även han beskrivningen illustrera problemet att biodrivmedel produceras av mat.[2] Problembeskrivningen återkommer de senaste åren i flera rapporter från internationella organisationer.[3]

Men inte bara personer som okritiskt citerar Fidel Castro förmedlar idén om bilarna som hungriga vargar. Även Peter Brabeck-Letmathe, ordförande och tidigare vd för Nestlé, världens största livsmedelsföretag, får i en intervju med Wall Street Journal, oemotsagd förklara att om världens politiker verkligen ville komma åt matbristen “så är det bara ett beslut de behöver ta: No food for fuel. […] Då kommer utbud och efterfråga att balansera igen.” Som om inte Nestlés hela affärsidé var att köpa billiga råvaror och förädla dem för att sälja dyrt. Det är klart att han inte vill konkurrera om råvarorna med stora energiföretag.

Continue reading

Etiketter till bloggar.se: , , ,

Ökad jämlikhet nyckeln till framgång – Omvärlden dec 2011

I det kommande numret av Sidas tidning Omvärlden har jag skrivit om hur fattigdomsminskningen i Brasilien har gått till och vilka som varit de avgörande politiska besluten. Artikeln finns här: Ökad jämlikhet nyckeln till framgång

I papperstidningen finns också en graf med tillväxt och jämlikhet i Brasilien sedan 1960.


Det intressanta är hur den visar på relationen mellan demokrati och jämlikhet. Efter militärkuppen i Brasilien 1964 växte ekonomin med i snitt 7,8 procent per år ända fram till 1980. Avsaknad av politik för att minska fattigdomen gjorde dock att ojämlikheten ökade. Under 1980-talet stagnerade ekonomin och ojämlikheten fortsatte att öka.

Demokratiseringen 1985 tog några år på sig att få effekt, men i början av 1990-talet började ekonomin växa kontinuerligt igen. Mellan 1994 och 2010 har ekonomin dock inte vuxit snabbare än med 3,3 procent per år . Men tack vare fattigdomsbekämpningsprogrammen har resurserna använts så att ojämlikheten minskat snabbt.

Kanske är det ingen nyhet att latinamerikanska militärdiktaturer låtit bli att prioritera de fattiga. Men det är ändå intressant att en väl fungerande latinamerikansk demokrati kan åstadkomma det som revolutionärer alltid misslyckats med, att förena tillväxt med jämlikhet.

—–

Siffrorna kan hämtas hos på IPEA som har mängder av offentlig statistik lättillgänglig. Gini-koefficientsiffrorna har kompletterats med siffror från Fundacão Getúlio Vargas.

(Gini-koefficient = mått mellan 0 och 1 på hur inkomsterna fördelas i ett land. Ju närmare 1 desto ojämlikare inkomster.)

Etiketter till bloggar.se: , ,

Våld i narkotikans spår – Utrikespolitiska institutets blogg 23 november 2011

Det senaste året har det tidigare så mossiga Utrikespolitiska institutet putsat upp sin informationsverksamhet betydligt. Fult har blivit snyggt. Och plötsligt lockar klassiker som Världspolitikens dagsfrågor och Internationella studier på ett helt annat sätt. Hemsidan har dessutom fått en blogg.

Idag har jag fått förmån att skriva om narkotikakriget i Latinamerika och att det är den internationella förbudspolitiken som är skurken. Läs här Våld i narkotikans spår.

Mycket av bakgrunden finns även i min artikel i antologin Bistånd är politik! från tidigare i höstas.

Etiketter till bloggar.se: ,

Svensk frälsning i Brasilien – UNT kultur 12 november 2011

Om drottning Silvia är den mest kända svensken i den mediekonsumerande medel- och överklassen i Brasilien så är Gunnar Vingren och Daniel Berg de kändaste svenskarna bland de frälsta massorna i Brasiliens favelor. Vingren och Berg, anyone?

Min recension av Kajsa Norells utmärkta Halleluja Brasilien! som handlar om hur Vingren och Berg grundade den kanske största frikyrkan i Brasilien har precis publicerats i UNT.

En av de tankar som slog mig hela tiden när jag läste var att den svenska stoltheten över att vara världens mest sekulära land, gör att det stora inflytande som svenska missionärer har glöms bort, eller petas undan i historieskrivningen.

Kajsa Norell har ett omfattande kapitel om pingströrelsen i den före detta favelan Estrutural i utkanten av Brasilia, som jag också skrivit om. När jag intervjuad en polis där i våras och presenterade mig svarade han snabbt: “Sverige! Vad roligt, jag är med i en kyrka som grundades av Örebromissionen.”

Uppdatering 9/1 2012: Idag recenserar även DN boken.

Etiketter till bloggar.se: ,

“Latinamerika och kriget mot narkotikan” – Bistånd är politik! september 2011

Den här texten publicerades i antologin Bistånd är poltik!. Huvudargumentet är att det behövs en ny narkotikapolitik i Sverige och EU som tar i hänsyn till de konsekvenser som den internationella förbudspolitikn för med sig i Latinamerika, Västafrika med flera regioner i världen. 

Uppdatering 20 maj 2012: Idag skriver folkhälsominister Maria Larsson: “Fattigdomsbekämpningen [ska ligga] i linje med de narkotikapolitiska målen.” Det är precis tvärtom.

Latinamerika och kriget mot narkotikan

Det är inte så att Estrutural styrs av kriminella gäng, men kriminaliteten i området har med narkotikan att göra, inget annat. Det berättar alla jag talar med – polisen, kyrkorna, folkrörelserna – i den före detta favelan Estrutural, med 48 000 invånare utanför Brasiliens huvudstad Brasilia.

En av poliserna säger – efter att först ha tittat sig över axeln – att de som säljer sällan lämnar området. Köparna kommer hit. Mest köper de crack och marijuana, ibland kokain. Skottlossningar är vanliga och leder till minst ett mord i veckan.

Men samma personer säger också, att vore det inte för narkotikan skulle Estrutural kunna fortsätta på den väg mot ekonomisk och social utveckling som inleddes när området erkändes som lagligt bostadsområde 2004. Tillväxten och fattigdomsminskningen i marginaliserade stadsdelar i Brasilien och andra delar av Latinamerika har skapat en helt ny optimism på kontinenten. Men inget undergräver optimismen lika effektivt som våldet och kriminaliteten.

I Brasilia – som ändå är Brasiliens tryggaste storstad – mördades 427 personer under de första åtta månaderna 2010. (I Sverige, med nästan fyra gånger så många invånare, begicks ca 90 mord och dråp per år under 00-talet 329 mord under hela 2010.) Narkotikahandeln är inte ansvarig för alla, men ju fattigare ett område är desto mer är våldet kopplat till narkotikahandeln. I rikare områden handlar problemen mer om rån och kidnappningar.[1]

Under samma period beslagtog polisen i Brasilia 1746 handeldvapen, 726 kilo marijuana och 125 kilo kokain, crack och kokapasta.[2] Det är osäkert vad narkotikabeslagen säger om hela marknaden, men de berättar något om storleken på den. I Brasilien kostar ett gram rent kokain kanske 150 kronor på gatan. Ett beslag på 10 kilo innebär alltså en förlust på 1,5 miljoner kronor. Och ändå kan man vara säker på att verksamheten är lönsam. För narkotikahandeln ökar.

Lönsamheten på en illegal marknad leder alltid till att aktörerna tar till olagliga medel för att vinna. Men narkotikaintressena utnyttjar också cyniskt de mjuka delarna i den brasilianska lagstiftningen, som finns till för att skydda barn och ungdomar. Till exempel kan barn under 18 år inte arresteras eller dömas i en rättegång. Därför används just de som fotsoldater. Enligt organisationen Observatorio de favelas består hälften av dem som står för våldet i favelorna av barn under 18 år. Och så fungerar det på många platser i Latinamerika. De fjorton länderna i världen med högst mordfrekvens bland ungdomar ligger alla i Latinamerika och Karibien. I El Salvador, som ligger högst, mördas 92 ungdomar per hundra tusen, i Colombia 73, Venezuela 64, Guatemala 55 och Brasilien 52.[3]

Narkotikahandelns storlek och våldet som följer i dess spår leder nu allt tydligare till att hela stater förstörs inifrån. Den mexikanska regeringens krig mot narkotikaintressena och deras interna strider har sedan december 2006 lett till att 40 000 människor dött. I en intervju med The Economist 2009 förklarade Mexicos överåklagare att hans mål inte längre är att stoppa narkotikahandeln. Målet är istället att “ta tillbaka den ekonomiska makten och vapnen som kriminella grupper har skaffat sig de senaste 20 åren, att ta ifrån dem deras kapacitet att undergräva institutioner och utmana statens våldsmonopol.”[4]

Detta borde narkotikapolitiken i Sverige också handla om. Hur kan man flytta de enorma vinsterna i narkotikahandeln bort från kriminella organisationer?

Men vad har detta med svensk biståndspolitik att göra?

Continue reading

Etiketter till bloggar.se: , , , ,

Brazil – A Drying Amazon Basin

A couple of months ago I travelled through the south-western part of Amazonia writing an article about the drought that hit the region in 2010. The article was published in Stockholm Waterfront No. 2 2011 a couple of weeks ago. You can access the original article here (pdf) or read it below. You will find links and sources used in the article under my blog category Skogens framtid

Brazil – A Drying Amazon Basin

Water is scarce in many parts of the world, but maybe more surprisingly in an area where the Amazon River’s main tributaries pass through. Swedish journalist Erik Jennische went to the area to experience the recent drought himself on behalf of the Stockholm Water Front.

“We had to buy water to drink, and even to wash ourselves with for several months during the drought last year”, taxi driver Adenir said, driving through central Rio Branco, the capital of the Brazilian state of Acre in the south western part of the Amazon basin.

The drought between July and October 2010 was considered the worse ever, covering 57 per cent of the Amazon region compared to the drought of 2005, then called “the drought of a century”, which barely covered 37 per cent of the same area. The water level of Rio Negro, the Amazon main tributary, reached a record low of 13.6 metres outside Manaus in October 2010, at least four metres below average. A year earlier, when the region suffered some the worst floods ever, the river reached 29.8 metres.

Northern Mato Gross, another state covered partly by the Amazon rain forest, suffered 110 days without rain.

The consequences of the drought were severe all over. Villages and small cities along the rivers found themselves isolated for weeks. The government of the Amazon state reported having distributed 600 tonnes of food. And nearly half the municipalities along the rivers declared a state of emergency, affecting 62,000 people.

Continue reading

Etiketter till bloggar.se: , ,

Borgerlighetens ointresse för Latinamerika – UNT 27 juni 2011

Upptäckte just att min krönika i UNT om borgerlighetens ointresse för Latinamerika publicerades häromdagen. Här är den!

Dags att upptäcka Latinamerika – UNT 27/6 2010

På Folkpartiets webbplats får man 316 träffar på ”Israel”, men bara 62 på ”Brasilien”. Moderaterna nämner “Afrika” 169 gånger i sina riksdagsmotioner, men “Latinamerika” endast 79. Till dessa högst ovetenskapliga bevis på den svenska borgerlighetens ointresse för Latinamerika, kan läggas att Fredrik Reinfeldts besök i Brasilien och Chile i mitten av maj var hans första besök på kontinenten som statsminister, och att endast en knapp handfull bloggar kommenterade.

Det är svårt att mäta ointresse vetenskapligt, men upp med handen den borgerliga partisekreterare som kan säga “Mitt parti har studerat och tagit intryck av det positiva som hänt i Latinamerika de senaste 20 åren.”

Ointresset för Latinamerika har flera orsaker. Viktigast är kanske att det har varit svårt att å ena sidan ta ställning för USA politik i Efterkrigseuropa, i Mellanöstern och på Balkan, och å andra sidan ta avstånd från USAs stöd till militärdiktaturer i exempelvis Chile, Guatemala och Nicaragua.

Continue reading

Etiketter till bloggar.se:

Inför Reinfeldts besök 3 – Ronaldo visar vägen för svensk export – UNT 16 maj 2011

Klockan fem i eftermiddag landar Fredrik och Filippa Reinfeldt i Brasilia. Det Brasilien de besöker växer just nu mycket snabbt, och kraften i tillväxten kommer av konsumtionsmarknaden. En av dem som upptäckt möjligheterna i detta är den tidigare fotbollsstjärnan Ronaldo, som precis lanserat sitt marknadsföringsbolag för sportprodukter. Jag skriver om detta i dagens UNT.

Länkar till artikeln: Läs mer om Ronaldos bolag i Financial Times blogg Beyond brics, om flygmarknaden och internet på regeringens blogg och om fattigdomsminskningen på min blogg.

Etiketter till bloggar.se: , , ,