Category Archives: Staden

Svar till samråd om höghusen på Liljeholmskajen

Tornen i nya Liljeholmskajen, mellan 32 och 38 våningar.

Tornen i nya Liljeholmskajen, mellan 32 och 38 våningar.

De tre högsta husen som planeras längs Liljeholmskajen kommer att bli mellan 32 och 38 våningar höga. Victoria Tower i Kista har 35 våningar.

Dessutom blir det tre hus på över 20 våningar. Tillsammans kommer de att skugga Hornstullsstrand på våren, Tanto Strandbad på sommaren och skapa ett blåsig, mörkt och kallt mikro-klimat mellan sig.

Victoria Tower, Kista, 35 våningar 120 meter högt.

Victoria Tower, Kista, 35 våningar 120 meter högt.

Jag tycker att det är bra att man bygger mycket på just Liljeholmskajen. Men det borde bli kvartersstad som skapar en trevlig miljö för dem som vistas där. Inte en pampig siluett som skuggar en av Stockholms trevligaste offentliga miljöer.

Här är mitt svar på det samråd som är öppet fram till den 29 januari. Säg till om du vill skriva under. Eller skriv under själv här. Ju fler vi är desto bättre!

 

 

29 Januari 2016

Stockholms stadsbyggnadskontor

Registraturen

stadsbyggnadskontoret@stockholm.se

Svar till samråd om förslag till detaljplan för fastigheten Marievik 15 mfl i stadsdelen Liljeholmen, Dnr 2010-14465,

Sammanfattning:

  • Fortsätt arbetet med att låta innerstaden flyta ut över Liljeholmsbron.
  • Värna vårsolen i Tantolunden och Hornstullsstrand, och sommarsolen på Tanto strandbad.
  • Planera byggnationen i Marievik så att den inte skapar hårda vindar mellan husen och längs kajerna.
  • Bygg tät kvartersstruktur med bostäder istället för torn på Marievik 15.

Det är helt onödigt att rada upp alla anledningar till att Stockholm måste bygga mycket bostäder på kort tid. Det finns också bara goda skäl till att fortsätta utveckla Liljeholmskajen, och där blanda bostäder och arbetsplatser. Om det kombineras med att Södertäljevägen byggs om till en stadsgata, så kan Södermalms kvartersstad flyta ut västerut och knytas samman med resten av Liljeholmen, Gröndal och Aspudden. Vi ser fram emot det!

När staden förtätas måste de offentliga utrymmen som består värderas högt. Vi behöver inte parker, torg och soliga kajer överallt. Men de som används och uppskattas bör skyddas i den mån det är möjligt. Därför är det olyckligt att den nya bebyggelse som planeras för Marievik 15 kommer att skugga en stor del av Tantolunden och Tanto strandbad under våren och sensommaren, och kommer att dra ned kalla och hårda vindar till kajen och områdena mellan husen. De två planerade lekparkerna mellan hus T1, T2 och T3 kommer att vara i skugga kl 9 och kl 12 året runt, och dessutom under eftermiddagen största delen av året.

Enligt den solstudie som finns i samrådshandlingarna, och den interaktiva studie som fanns tillgänglig vid samrådsmötet den 12 januari, så kommer de fem högsta byggnaderna i Marievik 15 att skugga Hornstullsstrand och Tantolunden från lunch och framåt från februari till slutet av mars, precis när området värms av den första vårsolen.

Den tionde augusti vid 17-tiden börjar sedan byggnadernas skugga falla på bryggan vid Tanto strandbad. Under resten av augusti kommer skuggan allt tidigare och stannar allt längre, och täcker under september hela strandområdet. Det är precis när stranden används som mest. Under såväl 2014 som 2015 har man kunnat bada långt in i september och stranden har varit full under eftermiddagarna när stockholmarna slutat jobbet och hämtat barnen på skolor och förskolor. Att förstöra den möjligheten för tiotusentals stockholmare kan inte ligga i stadens intresse, särskilt inte som staden de senaste åren investerat mycket i badet, vilket gjort det populärt för stockholmare från långt utanför Södermalm.

Det är inte heller så att de 750 bostäder som är planerade i Marievik 15 är beroende av sju torn på mellan 12 och 38 våningar. Bostadsytan skulle kunna placeras i fler byggnader och därmed dra ned höjden, gärna genom en fortsättning på den kvartersstad som resten av Liljeholmskajen består av. Eller så skulle de högsta husen kunna placeras längre bak i området så att skuggorna inte faller över Tanto i samma utsträckning.

När arkitekten och JM-byggs representant på samrådsmötet fick frågan om varför det högsta huset var placerat just där, var svaret att det var estetiskt. Men om den plats som huset kommer att vara mest synligt ifrån, hamnar i dess skugga, kommer  estetiken knappast att vara särskilt uppskattad. Och med tanke på det mycket dåliga, och ibland farliga, vindklimat som tornen skapar, enligt den vindstudie som finns i samrådshandlingarna, kommer estetiken knappast att uppfattas av dem som rör sig bland byggnaderna heller.

Det är vår förhoppning att stadsbyggnadsnämnden inte bifaller dagens planförslag, utan kräver av byggherren att förslaget görs om för att rymma ett stort antal bostäder men i byggnader som skapar ett trevligt mikroklimat längs med kajen och som inte skuggar Tanto.

Vänliga hälsningar,

Erik Jennische, boende på Drakenbergsgatan

Etiketter till bloggar.se: , ,

Ingen sol men gott om vind på Liljeholmskajens lekplatser

Lekplatser i MarievikTänk dig en lekplats på 20×20 meter där ena sidan består av 20 våningar höghus, och den andra av 23 våningar. Det har JM Bygg och Stockholms stad tänkt sig att bygga på Marievik 15, precis vid Liljeholmsbron. Vind-konsulterna är fundersamma:

“At the playground between T1 and T2 a poor wind climate is expected, with at one point a risk on wind danger.”

Playground T1 T2Enligt den solstudie som staden beställt har lekplatsen, som är till för förskolorna i huset, ingen sol varken kl 9 eller kl 12 någon gång, på hela året. (Ok, några glimtar mitt i sommaren) Så för att verkligen ta till vara förutsättningarna har arkitekten ritat dit en lika dan lekplats till, med precis lika mycket vind och lika lite sol.

Tänk dig sedan en trevlig promenad längs Liljeholmskajen. Mellan 38-våningshuset T7 och vattnet är det bara några meter: barnvagnen, småbarn som springer och en ouppmärksam förälder… Vindkonsulterna igen:

“near the corner of T7 a poor wind climate for walking level is expected with a limited risk onKajen vid Marievik wind danger.”

Wind danger betyder: “dangerous situations can occur, for example loss of balance by people when they pass a corner of a building.”

Och så fortsätter den konsultrapporten om vilka konsekvenser de planerade höga husen vid Liljeholmskajen kommer att få. Vid de röda prickarna nedan är vindklimatet så dåligt att det är otrevligt att promenera om man inte sätter dit skärmar, buskage ellerQuay
“remove pedestrian paths”.

Och det är inte så konstigt. För när vinden många tiotals meter upp – där det förstås blåser mer än vid markytan – träffar ett hus så måste den ta vägen någonstans. Kall vind dras då ned till marken. I en mycket intressant BBC-artikel om debatten kring höga hus och vind i London och Toronto beskrivs problemet:

“There is also an acceleration of wind around the side of the buildings if it has completely square corners. And, if several towers stand near each other, there is an effect known as ‘channelling’, a wind acceleration created by air having to be squeezed through a narrow space.”
Downdraught

Artikelförfattaren konstaterar följaktligen:

“As the air at higher altitudes is colder, it can create chillier micro-climates when downdraught from skyscrapers reaches street level.”

Är detta verkligen vad Liljeholmen och Stockholm behöver mer av?

Ett annat resultat av de planerade höghusen vid Marievik är att de kommer att skugga Hornstullsstrand och Tanto strandbad. Inte så lyckat för de tiotusentals stockholmare som använder området på sommaren.

Jag håller på att skriva ett svar till stadens samråd som är öppet till och med den 29 januari. Texten finns här, och är öppen att kommentera.

Vindkarta Marievik 15

Etiketter till bloggar.se: ,

Hornstull kliver in i skuggan

Marievik från Hornstulls strandLapade sol längs Hornstullsstrand idag. Men om de planerade tornen på andra sidan Liljeholmen byggs, av vilka ett är 38 våningar, blir det inte mycket till sol kvar i framtiden

Det högsta är mer än tre gånger så högt som huset som står där idag. Det är till och med högre än Victoria Tower, utropstecknet längs Uppsala vägen.

Enligt den solstudie som finns i samrådshandlingarna, skulle tornen skugga stora delar av ett av Stockholms mest populära promenadstråk de få timmar per dygn som där finnas sol att lapa
i januari.

Tanto 15 januari kl 12Men skuggan försvinner inte heller under resten av våren, utan kommer att falla över olika delar av Tanto på eftermiddagarna fram till slutet av maj. Men ännu värre är att den kommer att skugga Tanto strandbad under augusti och september. Den 10 augusti kl 17 når den bryggorna och sedan faller den över allt mer av stranden långt in i september.

Att hämta barnen på skolan och gå ned till stranden för ett Tanto 1 mars kl 15eftermiddagsbad, som tiotusentals stockholmare gjort de senaste somrarna, kommer att vara poänglöst när hela stranden är i skugga.

Jag sitter just nu och skriver på ett svar samrådet. Det ska vara inskickat den 29 januari. Mitt utkast finns här, om någon vill läsa, ändra eller kommentera.

Tanto 1 april kl 18

 

 

 

 

 

 

 

Tanto 15 augusti kl 18

 

 

 

 

 

 

 

Tanto 1 september kl 18

 

Etiketter till bloggar.se: ,

Oscar Niemeyer är död – leve Brasilia

I natt dog Oscar Niemeyer 104 år gammal. Det var han som skapade nästan alla de redan klassiska byggnaderna i Brasilia. Trots att de är gjutna i betong, kurvar de sig lätt uppåt, flyter på vattenspeglar och öppnar sig för alla som vill titta närmare.

Samtidigt är de mer statyer än delar av en stad. Runt dem är det alltid tomt, aldrig liv, snarare kontemplativt. Tillsammans med Lucio Costas stadsplan utmanade Niemeyers byggnader i mitten av 1990-talet hela idén om vad en stad skulle vara.

Fotograf Eurico Zimbres - http://commons.wikimedia.org/wiki/User:Zimbres

Men faktumet att han levt så länge har också gjort att staden inte kunnat utvecklas fritt. Hans tår har enligt uppgift varit mycket känsliga. Post-Niemeyer-eran hade – för stadens räkning – behövt börja för länge sedan.

Förhoppninsvis sätter man nu igång en debatt om vilka värden som är värda att bevara och vilka som ska få gå ur tiden. I så fall blir det en debatt som även svenska modernistiska förorter skulle kunna lära av.

Niemeyers yrkeskarriär måste vara en av världens allra längsta. Han deltog redan i utformningen av utbildningsdepartementet i Rio de Janeiro på 1930-talet. Och enligt förteckningen på hans magiska hemsida var det sista projektet en musikteater i Rosario, Argentina. Det nya teve-tornet i Brasilia, som invigdes så sent som i våras, finns inte ens med.

Om några timmar kommer kroppen till Brasilia. President Dilma Rousseff har erbjudit regeringspalatset Planalto för att människor i staden ska kunna ta avsked.

Etiketter till bloggar.se: , , ,

Stadspark för en ännu större stad

Det blir ingen stad utan en stadspark, tänkte Lucio Costa när han ritade Brasilia i mitten av 1950-talet. Och park blev det, en enorm park lite väster om den södra vingen. Men precis som så mycket annat i Brasilia får man motstridiga känslor när man går runt. Å ena sidan är den fantastiskt fin och användbar med en lång promenad- och cykelväg, å andra sidan är den så stor att Brasilia inte har människor att befolka den med.

(Yimby har just nu en intressant studiecirkel om Jane Jacobs, vars kritik av modernismen en utmärkt guide när man promenerar i Brasilia.)

Om vi börjar med det positiva i parken. Cykel- och promenadvägen går längs hela parken och kantas med jämna mellanrum av offentliga toaletter och utomhusduschar. Man skulle kunna tänka att duscharna inte användes, men bara under några timmar i fredags förmiddag såg jag flera nyduschade lyckliga som gick tillbaka till sina bilar efter en joggingrunda eller ett pass i något av utomhusgymmen.

Runt om i parken finns det också massor av picnic- och grillplatser. Och vid en av korsningarna finns flera bås för läkare, kiropraktorer och massörer, och ett antal grillrestauranger och kaféer.

Men trots att Brasilia har nästan tre miljoner invånare så känns parken ofta övergiven. Anledningen är att staden är utspridd över ett mycket stort område långt bortom den världskända flygplansformade stadsplanen, och att grönytor är det som saknas minst. Vart man än ska i Brasilia gör avstånden dessutom att man nästan alltid tar bilen.

Och problemet i själva stadsparken är detsamma. Jag ställde bilden vid parkering nummer 7, packade upp barnvagnen och började gå norrut. Men avstånden var så stora och det hände så lite när jag gick att jag snart kom på mig själv med att tänka: “Ähh, jag kanske skulle ställt mig på någon annan parkering. Ska jag gå tillbaka?” En park som förmedlar den känslan har rimligtvis misslyckats från början.

Efter en stund kom jag dock till Praca dos fontes – fontäntorget – som en gång haft flera olika fontäner omgärdade av en samling platåer och trädplanteringar i olika nivåer. Kanske var det en vacker plats från början, men nu ser det mest ut som en övervuxen maja-ruin. De otaliga lekplatserna i parken förmedlar också känslan av att inte ha använts på decennier. Parken är helt enkelt alldeles för stor.

Ett annat givet problem är hur parken anknyter till resten av staden. Om man bor på östra sidan, i Asa Sul, måste man först gå i genom de trista kvarteren på 900-nivån (se kartan) som mest består av sjukhus, skolor, och andra stora byggnader, sedan måste man ta sig in i parken genom någon av ingångarna, och till sist över den stora bilvägen inne i parken som nästan inte har några övergångsställen. Bor man i Sudoeste, väster om parken, är problemet detsamma: först över den sexfiliga motorvägen, sedan in i parken och över parkvägen.

Detta gör att ingen som bor i Brasilia bara kan slinka ned i parken. Det är alltid ett litet projekt. Det lättaste sättet att ta sig dit är med bil och parkera på någon av de 12 (!) parkeringarna. Och det finns något onaturligt med att åka bil till en park.

Men ofta tänker jag att bilberoendet borde försvinna med tiden, även om det kan dröja. Att trafiken fortfarande flyter ganska bra är ju egentligen ett tecken på att staden är underbefolkad. Brasilias ursprungliga stadsplan utformades för kanske en halv miljon människor som alla skulle ha bil. Och där är vi nu. Men i själva verket finns det plats för betydligt fler bostäder i stadsplanen. Tomterna är snart för värdefulla för att inte användas.

Så med tiden kommer planen att växa igen, byggas om, förtätas och få fungerande gång och cykelleder i alla riktningar som kan användas när bilarna står i kö. Och då kommer stadsparken att blomma ut precis som den borde. Och då kommer man att vara glad att den är så stor.

Etiketter till bloggar.se: ,

Från tältläger på soptipp till stad på 20 år

Det första jag såg när vi hade kört några hundra meter genom sop-dynorna, var bara ännu mer sopor. Men i spåren av lastbilarna som en efter en bromsade in bland dynorna följde en rörelse. Händer stack upp ur den brokiga massan och tog tag i lastbilarnas sidor.

“De paxar sin rätt till soporna”, förklarade vakten som hade följt med oss.

Och när jagväl sett några händer bland soporna, såg jag fler och fler, allt rörde sig, och det visade sig att ytan täcktes av nästan lika mycket människor som sopor.

I Estrutural finns 1820 registrerade sopletare – carteiros – som sex dagar i veckan, i princip dygnet runt, går igenom de 2600 ton organiska sopor som varje dag anländer till Estrutural. Det är Brasilias enda soptipp och under 40 år har den rört sig västerut från motorvägen.

Vid ett annat tillfälle ska jag berätta vad sopletarna säger om sin situation. Nu kommer det att handla om den mark där sopbolaget inte längre lägger sopor. De fåtaliga hektar som idag går under namnet Cidade Estrutural – Estrutural-staden – vars historiska rötter för alltid kommer att vara de mest primitiva byggnader som människor åstadkommer. Sônia Maria Mendez – som även sågs i Rapports inslag från Reinfeldts besök i förra veckan – berättar hur staden uppkom i mitten av1980-talet.

Sopletare som inte orkade åka hem till någon av de fattiga satellit-städerna som omringade Brasilia på 1980-talet, byggde tält och skjul av sopor att tillbringa nätterna i. Med tiden flyttade de hit permanent.

Kåkstaden växte, och i mitten av 1990-talet var vi många andra som behövde bostäder men som inte letade sopor, som också tog oss hit. Jag hade nyligen blivit änka, och min syster hade förlorat sin bostad, så vi byggde oss eget ruckel här.

Efter ett tag fick vi kontakt med en kristen organisation som lånade ut pengar till fattiga människor för att de skulle kunna skapa sig en försörjning. Ett krav för att få låna pengar var att vi gick samman minst fyra personer. Så min syster, hennes man, en person till och jag gick ihop och lånade 400 reais för att starta en liten affär. Det fanns inga sådana i området då.

Vi köpte en påse ris, en burk tomater, några buljongtärningar och lite till i Taguatinga, som ligger några kilometer bort, och sålde det. När vi sålt allt åkte vi tillbaka till affären och köpte mer. Till slut utvecklades den till Estruturals största affär.

I slutet av 1990-talet försökte Brasilias regering köra bort dem som bodde där. Det blev våldsamma upplopp, “rent krig”, beskriver Sônia – och många som dog. Men invånarna i favelan organiserade sig i ASMOES (Asociacão de moradores de Estrutural), som utvecklades till en väl fungerande grannskapsorganisation, med valda representanter i de olika kvarteren och stark solidaritet.

Kraften i organisationen ledde med tiden till att regeringen gav upp tanken på att köra bort invånarna som då hade blivit många tusen.

Men sedan regeringen slutat försöka köra bort oss hände ingenting. De gjorde ingenting för att förbättra villkoren för oss som bodde här. Invånarna tjuvkopplade el från motorvägsbelysningen utanför, samlade regnvatten när det regnade, och blev förgiftade av det lilla vatten de hittade under de långa torrperioderna. Missären var total, men organisationerna i Estrutural starka.

När guvernören var på väg hit, för att prata med någon, skickade någon en varningsraket över området, vilket gjorde att alla samlades på torget [en av de öppna ytorna] för att protestera mot att inget gjordes.

Estrutural är isolerat från resten av staden av motorvägar, industriområden och annat som gör att det är långt till affärer. Men i början av 00-talet fanns det fortfarande ingen social infrastruktur i området. Barnen var tvungna att gå långt till skolan.

Det var först när sjukhuset började klaga hos regeringen över att man inte hade kapacitet att ta hand om alla dem som förgiftades av vattnet, som man började dra renat vatten till området. Och den ständigt mörka motorvägen ledde till att man drog el. Sônia berättar att den stora förändringen kom i början av 2000-talet med mikrokrediterna. Sedan dess har affärerna vuxit snabbt.


Visa Erik i Brasilia på en större karta

I januari 2004 erkändes Estrutural som bostadsområde inom Den komplementära sektorn för industri och försörjning, ett av Brasilias administrativa områden. Det blev tillåtet att bo där.

Sedan 2007 har det hänt mycket i området. Det har byggts en ny högstadie- och gymnasieskola, en ny vårdcentral, ett soppkök där ett mål mat kostar 1 reais, avlopp och asfalterade vägar.

Cobrape, företaget som byggde den grundläggande infrastrukturen 2006 till 2008, har en intressant bild vid beskrivningen av projektet. Den visar en kåkstad med jordvägar och i princip inget annat. På den tomma ytan uppe till höger ligger idag skolan, vårdcentralen, torget, restaurangen etc. Deras historieskrivning av området är den längsta jag hittar på nätet. Även fotona som ligger till grund för Google maps visar ungefär samma sak, men med lite mer utveckling. Och en bild på Det federala distriktet/Brasilias hemsida visar ytterligare lite.

När jag har varit i Estrutural de senaste månaderna har jag tagit en del bilder på området kring marknaden. Det är i princip omöjligt att tro att det är samma stad.

Estrutural har på mindre än 20 år förvandlats från kåkstad på en soptipp till en – förvisso fattig – men dock riktig liten stad med all nödvändig infrastruktur och handel. Min tanke är att följa vad som sker under de år som vi bor i Brasilia vad gäller stadsplanering, kyrkor, sociala program, inkomstnivåer, handelsutbud, lokalpolitik mm.

To be continued, alltså.

Etiketter till bloggar.se: , , , ,

Bara i Brasilien – Fika med barnvakt

För de café-entreprenörer i Stockholm som tror att stan redan testat och upplevt allt, som självgott tänker “fika – det är en stockholmsgrej”, finns det en helt ny nisch att hämta hem. Det barnvänliga. Fick nyss detta på en lista här i Brasilia:

I just wanted to let you know of a very kid friendly cafe i found close to our place. Its called Marie Amelia 309 sul, just accross from Pao de Acucar. They have great coffees, cakes and also have an enclosed in glass playroom for the kids upstairs. The playroom is supervised from 2pm until 9pm, so you don’t even have to watch the kids, before 2 you do, but You can sit outside the playroom and enjoy your coffee and still see the kids.


Visa Erik i Brasilia på en större karta

Och såna här ställen finns överallt, fantastiska brunchställen med lekpark och fin-restauranger med lekrum och barnvakt. När ska Stockholm komma ikapp?

Etiketter till bloggar.se: ,