Några frön till diskussion även mellan USA och Kuba

När John Kerry förklarade inför OAS i förra veckan att Monroe-doktrinen var över, skiljde sig reaktionerna snabbt åt. Å ena sidan lägret som representerades av The Guardian som menade att det var en icke-nyhet, eftersom USA redan är passé i Latinamerika sedan Kina tagit över. Å andra sidan WSJ-lägret som menade att ställningstagandet var viktigt eftersom det gav USA utrymme för en ny politisk relation till kontinenten.

De har nog rätt båda två. Men jag tror att det finns ytterligare två aspekter av talet som de inte tog med, och som är viktiga.

1, OAS har som samarbetsorganisation förlorat i inflytande i flera år. Brasilianska diplomater säger till exempel helt öppet att den Sydamerikanska unionen UNASUR är deras prioriterade verktyg för regionalt samarbete. Och UNASUR skapades just för att USA inte skulle ha något inflytande. Att Kerry gör utspelet att Monroe-doktrinen är över, som om någon fortfarande trodde att den gällde, just hos OAS, bör alltså tolkas som ett försök att putsa bort det sista av imperialism-arv som organisationen dragits med för att kanske göra den attraktiv igen.

2, Kuba uteslöts ur OAS i början av 1962. Men 2009 antogs en resolution om att organisationen skulle återuppta dialogen med landet . Den kubanska regeringen sa, förstås, att den inte kunde acceptera de förutsättningar som OAS erbjöd. Och sedan dess står det still. Men i talet hade Kerry nu med ett rejält stycke om Kuba, där han bland annat hänvisade till Barack Obamas möte med CANF i Miami härom veckan, och sa:

As he [Obama] said just last week, when it comes to our relationship with Cuba, we have to be creative, we have to be thoughtful, and we have to continue to update our policies.

Dessutom välkomnade Kerry några av förändringarna på Kuba de senaste åren, och hänvisade till det positiva i att människor från USA reser dit. Det betyder något. Kanske är det en öppning för att luckra upp den del av embargot som förbjuder amerikanska medborgare som inte har sina rötter på Kuba, att resa dit.

Ingen ska dock tro att Kerry och Obama överväger att avsluta själva handelsembargot. Istället ska man nog se parallellen till diskussionen med Iran. Orden om det positiva i att resa till Kuba kan vara en ice-breaker. Kanske skulle OAS kunna vara den mötesplats för USA och Kuba som de förr eller senare måste hitta. Inte för att en sådan diskussion skulle leda till demokrati på Kuba, utan för att den skulle kunna låsa upp en hel del knutar som både USA och Kuba har med resten av kontinenten.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.