Måste få polisen ur huvudet

Presentation av boken

“På mattan framför stereon inser jag att bröderna Castros makt sakta men säkert skulle krackelera om kubanerna fick se och spela mer punk. Och jag förstår att Gorki Aguila också har insett det.”

Måste få polisen ur huvudet

Våren 2003 dömdes 75 kubanska demokratiaktivister till långa fängelsestraff. I rättegångarna presenterade sig flera av deras vänner och kolleger som säkerhetstjänstens agenter.

Regeringens mål var att ingjuta skräck i befolkningen, men tio år efter rättegångarna är rörelsen starkare än någonsin. Gorki Aguila spelar punk på balkongen, Yoani Sánchez twittrar via sms, Ricardo González skriver att frihet är ett realistiskt mirakel.

Erik Jennische intervjuar demokratiaktivister, bloggare och säkerhetstjänstens agenter, läser rättegångsdokument och bråkar med fängelsevakter. Han letar efter anledningen till att bröderna Castros makt varat så länge, men hittar också svaret på vad som händer sen.

Köp boken på adlibris eller bokus.

Morgonpasset i P3 – 9 november 2013

Morgonpasset i P3 2

Samtal om Kuba och boken i Morgonpasset.

Morgonpasset i P3 9 (Radio)

Morgonpasset i P3 (svt 2)

 

 

Utbildningsradions “En bok, en författare” – 24 oktober 2013

En bok, en författare

Intervju med mig om boken i Utbildningsradions program En bok, en författare.

Recensioner

Dagen 18 juni 2013

Boken rymmer en spänstig diskussion om demokratifrågorna. Dessutom en mängd statistiska fakta som med förödande precision river ned den falska fasad, som den kommunistiska diktaturens varmaste vänner brukar hålla upp.

Men den är också en berättelse om människor som står upp för sin övertygelse även när priset är plågsamt högt. Deras civilkurage är ett betydligt större hot mot bröderna Castros välde än USA:s mer eller mindre sofistikerade försök att störta revolutionsregimen.

Bibliotekstjänst (BTJ) skriver så här i maj 2013:

Initierat presenterar han aktivister, intervjuar agenter, aktivister, bloggare och fängelsevakter, inslag som ger liv och autenticitet till texten. Det är sällan vi får så gedigen information om Kuba.

År 2003 dömdes sjuttiofem kubanska demokratiaktivister. Det visade sig att många av deras “vänner” i själva verket var säkerhetstjänstens agenter. Men motståndsrörelsen växer och låter sig inte skrämmas. Själen måste övervinna rädslan. Boken ställer flera frågor. Varför är Kuba fortfarande en socialistisk stat, när så många andra i världen ändrat politik och inriktning? Hur har bröderna Castro kunnat behålla makten så länge? Vad kommer att hända sedan?

Stoffet är rikt, men det känns ibland något snårigt att följa de många trådarna. Ett intressant kapitel handlar om kubanerna i Miami, ett annat om den kubanska musiken som bidrar till att ge mening och glädje åt en befolkning som alltid måste räkna med att övervakas, trakasseras och i värsta fall fängslas. – Ulla Siljeholm

Amnesty Press skriver så här #2/2013

Fokus i boken ligger på dissidenterna men det handlar lika mycket om hur ett totalitärt system fungerar. På Kuba förekommer samma fenomen som i andra länder där övervakningen av medborgarna tränger djupt ner i samhället: De mellanmänskliga relationerna förgiftas, tilliten utarmas och språket korrumperas.

Jennische skriver med stor kunskap om ämnet och vill man lära sig något om oppositionen på Kuba är Måste få polisen ur huvudet oumbärlig läsning. Samtidigt finns det delar som kan problematiseras. Till exempel liknas USA:s ekonomiska stöd till dissidenterna med svenskt demokratibistånd till Zimbabwe. Med tanke på hur USA genom åren har hållit diktaturer och auktoritära regimer under armarna, inte minst i Latinamerika, är det kanske en något svajig jämförelse. Men visst, tiderna förändras. USA:s roll är delvis en annan idag än på 1900-talet och medan flera länder i Syd- och Centralamerika förändras i snabb takt framstår Kuba alltmer som ett museum från kalla krigets dagar.

Det viktigaste med Måste få polisen ur huvudet är dock att den bidrar till en annan bild av Kuba än den som ett soldränkt land ”med salsa- och rumbarytmer”. Tänk, att vi 2013 fortfarande verkar behöva det.

NU skriver så här 2 maj 2013:

Jennische beskriver i boken är tydligt influerad av Havel, men också av professorn i statsvetenskap Gene Sharp. Icke-våld, inte bara för de moraliska aspekterna, utan också för den effektivitet som det innebär. Att samhället ska ändras genom att fler och fler vågar ta steget att propagera för demokrati.

Men Jennische beskriver mycket väl de stora problem som finns för att få människor på Kuba att våga dessa steg. Att folket under så lång tid levt med regimens information och propaganda att det blivit inlemmat i tankesättet. Det gäller att “få polisen ur huvudet” för att våga säga emot.

Liberal Debatt skriver 20 augusti 2013:

”Man måste få polisen ur huvudet Erik.” … sätter även tonen för det välskrivna reportage som följer. Måste få polisen ur huvudet (Silc Förlag) är en berättelse om det auktoritära Kuba, och hur förtrycket är mer än arresteringar eller censur. Förtrycket begränsar människors hela liv. […]

Erik Jennische har gjort ett hästjobb för att med fotnoter och tabeller slå hål på revolutionsromantikers vrångbild av vad som sker på Kuba och skyllande av problem på amerikansk handels- och biståndspolitik.[…]

Kombinerat med små framsteg i det kubanska samhället och utnyttjandet av informationsteknologi, exempelvis av den oppositionella bloggaren Yoani Sánches, kanske regimen kan drivas ur folks sinnen. Till dess utgör Jennisches bok en utmärkt lägesbeskrivning.

Här finns kommentarer från

Fri värld magasin

UNT

5 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.