Alliansen vågar varken vinna eller förlora

Poängen med demokratiska val är att de korar vinnare och förlorare. Men ibland är resultatet grumligt, och då måste deltagarna bestämma sig för hur de tolkar resultatet och agera utifrån den tolkningen. Och precis där ligger grunden till det svenska politiska kaoset sedan valet i september: Alliansen och har inte bestämt sig för om man vann eller förlorade.

Att Alliansen först accepterade Stefan Lövfen som statsminister var ett resultat av att man såg sig som förlorare. Man sa att man skulle lösa upp Alliansen och sätta sig ned för att skriva ny politik inför valet 2018, men ändå hålla fast vid det obsoleta vallöftet om en gemensam budgetmotion.

När det sedan under hösten blev allt tydligare att Sverigedemokraterna skulle rösta för motionen, förklarade Alliansen att man inte hade något ansvar för det, och lät bli att svara på vad man skulle göra om den gick igenom. ”Det är Stefan Löfvens ansvar att hantera situationen”, sa man, som om man inte hade något ansvar för sina egna politiska ställningstaganden.

Det är nu Alliansens tolkning av valresultatet börjar svaja. Vann eller förlorade man egentligen? För får man igenom sin egen budget är man ju rimligtvis vinnare, och då är det ju rimligt att man också tar över regeringsmakten. Men det gjorde man inte.

”Stefan Lövfen avgick ju inte efter budgetomröstningen!”, säger Alliansen. Nä, men varför avsatte Alliansen honom inte då? Man hade ju majoritet i riksdagen för budgeten, och då kan det inte vara svårt att få majoritet för en statsminister.

”Men vi vill inte samarbeta med Sverigedemokraterna”, klagar Alliansen. Nä, men varför gav Alliansen dem möjlighet att bli vågmästare då?

”Och så hade vi ju ingen statsministerkandidat!” Nä just det! Då är det ju inte särdeles ansvarsfullt att lägga fram en egen budget om man inte sedan kan genomföra den som regering. En budget genomför sig ju inte själv.

Så nu finns det en regering som inte har en budget, och en budget som inte har en regering. Och då tänker Alliansen att:

”Nä hörni, vi skriver en överenskommelse om att vi varken behöver vinnare eller förlorare i svensk politik, så kan vi dela på makten. Ni tar budgeten den här mandatperioden, så tar vi lagstiftningen tillsammans med Sverigedemokraterna. Och så kan vi byta vid nästa val om väljarna tycker det.”

One comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.