Straffrihet för våldsbejakande extremister är också en kränkning av mänskliga rättigheter

I nästa vecka antar socialnämnden i Stockholm en strategi mot våldsbejakande extremism.

Strategin gör ett antal mycket viktiga påpekanden om behovet att värna yttrande- och föreningsfriheten i arbetet. Men den saknar helt en analys om vad som skapar extremism, utöver ett löst resonemang om brist på “jämlika levnadsvillkor”. Dessutom tar den aldrig de våldsbejakande extremisternas offers perspektiv.

Det mest anmärkningsvärda i strategin är det sk “Efterperspektivet” (se nedan). När en person “vill lämna en våldsbejakande extremistisk gruppering eller kommer hem från strider utomlands” handlar hela strategin om att staden ska ta hand om förövarna, ge dem stöd, jobb, bostad etc, aldrig om att samarbeta med polisen för att bidra med kunskap till brottsutredningar. Som om extremistiskt våld var en oturlig olycka. Som om vuxna människor inte var ansvariga för sina handlingar.

Tänk en kommunal strategi mot mäns våld mot kvinnor som aldrig nämner kvinnor och som aldrig nämner att männens våld är brottsligt. Eller, läs bara “Stockholms stads program för kvinnofrid“, precis som det är. Tre fjärdedelar handlar om offren och om stadens samarbete med polisen.

Jag förstår att Stockholm inte kan göra mycket för extremisternas offer i Syrien, men staden kan i alla fall bidra till att de ansvariga här inte går ostraffade. Straffrihet är också en kränkning av mänskliga rättigheter.

———–
“d) Efterperspektiv: när en person vill lämna en våldsbejakande
extremistisk gruppering eller kommer hem från strider utomlands är det
avgörande med anpassade inkluderande insatser. Även då är det viktigt
med ett lokalt samarbete emellan olika aktörer. Frivillig-organisationer
kan erbjuda målgruppen stödinsatser och råd. Även trossamfund arbetar
med rådgivning, men också psykosocialt stöd.

När det gäller personer som deltagit i strid är hälsoinsatser med största
sannolikhet ett stort behov. Därför är det viktigt med samverkan mellan
socialtjänstens socialpsykiatri och missbruksenheter, samt vårdcentraler
och psykiatrin (PTSD, trauma etc.).

När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan
socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid
arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling.
Slutligen, är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och
därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan under
efterperspektivet.”

En kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.