Få tankar under 1900-talet satte unga drömmares huvuden i spinn så kraftfullt som den om indiansamhällen som ännu inte kommit i kontakt med det moderna samhället. Tänk att få vara först med att berätta deras historia, komma hem med helt ny civilisation i anteckningsblocket! Amazonas var antropologins Eldorado.
Jag umgicks också med tanken, och svindlades, även om 1990-talet hade blivit så gammalt då att insikten om hur sköra och få dessa samhällen var och är, redan hade satt sig. Handlingen att söka kontakt hade utvecklats från en vetenskaplig skyldighet till en kränkning av ursprungsbefolkningens rätt till överlevnad.
Bernardo Carvalhos underliga och inte ointressanta roman Nio nätter utspelar sig över detta spann. Författaren blir besatt av anledningen till att den unge amerikanske antropologen Buell Quain tog sitt liv efter några månader hos Krahóindianerna i slutet av 1930-talet. Detta för honom till djupdykningar i dåtidens upptäckarvärld, där antropologer som Claude Lévi-Strauss, Brasiliens nationalmuséum, lokala lycksökare som författarens egen far, och många andra letar sig omkring bland floderna Madeira, Xingú och Tocantins rötter.
När författaren själv 60 år senare åker till krahóerna för att söka efter minnet av Buell Quain, blir hans beskrivning allt annat än antropologiskt fascinerande, utan snarare ironiskt avståndstagande. Han lyckas inte bli intresserad av dem alls. Avsmak med respekt, kan man kanske kalla den.
De skildringar av Brasiliens inland som når debatten idag, handlar däremot sällan om vad man kan lära av spillror av indiansamhällen. Nu är det Amazonas som energikälla som intresserar. Henrik Brandão Jönsson berättar i en ny Världspolitikens dagsfrågor om hur Brasiliens energikris ska lindras genom först två väldiga vattenkraftverk över just Madeirafloden vid hamnstaden Porto Velho i sydvästra Amazonas, och sedan ett över Xingúfloden längre österut.
Det senare hotar att tvinga 20 000 indianer att flytta. När James Cameron protesterade, svarade Lula: “Jag vill inte att gringos ska komma hit och tycka att vi ska lämna Amazonas så att folket där blir sittande under trädkronorna och svälter.”
Det är andra drömmar som styr i kampen om Amazonas idag, men säkert är att det inte heller nu är så enkelt som lycksökare hoppas.
—
Se andra recensioner av Nio nätter här: Tidningen Vi, Expressen, Svd