När Wallpaper firar Brasilias 50 år med bilder på 50 fantastiska byggnader, ser man snabbt att nästan ingen av dem gränsar till en annan byggnad. Nästan alla är solitärer. Någon stadsmiljö verkar inte ha skapats runtomkring dem. Under åren som kommer ska jag försöka se var de spännande miljöerna har skapats i Brasilia, och se vad det är i planeringen som fungerar.
Oj, superintressant. Gissar att du har starka incitament att ta körkort i Brasilia.
Jag var nyligen i Strasbourg för första gången, som har en ansenlig samling solitära modernistiska monumentalbyggen (Europaparlamentet, Europarådet, Europadomstolen etc). Få av dem bidrar nämnvärt till stadsarkitekturen på det sätt nationsbyggandets monumentalarkitektur gjorde, som här i Oslo, där slottet, stortinget, universitetet, nationalgalleriet och en rad andra av 1800-talets “signalbygg” ligger integrerade i rutnätsstaden och bidrar till att skapa levande gatumiljöer, snarare än tvärtom.
(Incitamentet har varit så starkt att det gav resultat för precis 36 timmar sedan i Farsta!)
En liten observation jag gjorde i Brasilia när vi var på snabbesök härom veckan är att utemiljöerna i bostadskvarteren – som liknar svenska förorter som är planerade och byggda under precis samma tid – inte är kalla, blåsiga och mörka en stor del av året, utan varma, gröna och vackra året runt. Brasilias klimat gör att de faktiskt kan användas. Stora träd ger fin skugga och parkbänkarna fyller sin funktion året runt.
Det är ingen urban miljö som kvartersstaden, men har man barnvagn och mycket att bära är kvarter bara kul om de ofta bryts av med en park. Frågan om slutsatsen är den rätta får dock vänta med slutligt avgörande till om ett halvår eller så.