Narkotikafinansierade våldet i Centralamerika kostar minst 10 % av BNP – legaliseringsvågen allt starkare

Sedan 2006 har mordfrekvensen ökat kraftigt i hela Centralamerika. Det senaste året man räknade mördades det dubbelt så många människor i Guatemala som i Spanien, Frankrike, Tyskland och Italien ihop.

I nästa nummer av Neo, som kommer ut om en vecka, skriver jag om våldet och de andra konsekvenserna av narkotikahandeln i Latinamerika. Nedan en utvikning.

Källa: VärldsbankenMen våldet är mer än en tragedi för dem som drabbas och har på sistone blivit till en av de viktigaste hindren för hela regionens utveckling, visar Världsbanken i en mycket intressant rapport från i höstas (ppt) (Economist om rapporten). Våldet skapar enorma kostnader för såväl stater som företag, och bidrar till att medborgarna förlorar förtroende för rättssystemen.

I norra Centralamerika – El Salvador, Guatemala och Honduras – är kostnaderna för kriminaliteten och våldet mellan 8 och 11 procent av BNP.

I en enkätundersökning till ett antal stora företag i regionen visar det sig att företagens kostnader för säkerhet och förluster på grund av brottsligheten uppgår till mellan 4 och 4,5 procent för de norra länderna i Centralamerika. I Latinamerika i sin helhet är det ca 2,8 procent. När företagen får svara på frågor om vilka som är de största hindren för ökad produktivitet i regionen är brottsligheten en av de fem viktigaste faktorerna i hela Centralamerika (utom i Costa Rica).

En minskning av våldet skulle därmed snabbt leda till bättre ekonomi i området. Rapportens slutsats är att en 10-procentig minskning av mordfrekvensen redan 2006 skulle ha lett till tillväxt av BNP på mellan 0,7 och 1 procent i El Salvador, Guatemala och Honduras. Men sedan dess har våldet alltså ökat, och tillväxten i regionen har inte följt framgångarna i resten av Latinamerika.

USA räknar med att cirka 90 procent av allt kokain som kommer till USA transporteras genom Centralamerika och Mexiko. Det som driver handeln är de stora vinstmarginalerna. Grossistpriset för ett kilo kokain är på Colombias Atlantkust ungefär 1000 dollar, i Panama har det stigit till 2500, i Costa Rica och Nicaragua till 6500 respektive 4000, i Honduras 10500, i Guatemala 13000 och i USA 30500.

Rapporten analyserar även andra faktorer som driver upp våldet i området:  Kriminella ungdomsgäng – maras – och den stora mängden vapen som finns i regionen, vissa av dem sedan inbördeskrigen under 80- och 90-talen. Men det är narkotikahandeln som är den absolut största förklaringen till våldet.

Rapporten har också en omfattande katalog av reformförslag för regionen som skulle minska förutsättningarna för våldet. Våldsförebyggande arbete i fattiga utsatta stadsdelar och delar av länderna, och reformer av rättssystemen till exempel. Men om det är narkotikahandeln som är den viktigaste faktorn är det den man måste komma åt. Rapporten konstaterar däremot att man hittills i regionen främst arbetat med att förhindra själva transporterna av narkotika:

But even if increased interdiction succeeds, increased enforcement will merely increase the price and with it the resources available to trafficers. With more cash in hand, trafficers are better equipped to bribe criminal justice offcials and purchase weapons. […] an escalation of interdiction efforts […] would most likely increaes levels of violence without diminishing the capacities of drug traffickers.

När rapporten sedan referar till Latin American Commission on Drugs and Democracy (den sk narkotikalobbyn), och deras förslag om att avkriminalisera bruk av narkotika för att minska vinstmarginalerna och därmed finansiering av våldet, så är motargumentet endast strategiskt:

Radical changes including the possible depenalization or decriminalization of some drugs […] are simply beyond the capacity of the six nations and can only be contemplated within an international framework that includes the largest producer and consumer countries.

Men under våren har saker kanske börjat förändras. På det interamerikanska toppmötet i Cartagena i april var narkotikahandeln på bordet och många argumenterade för att USA måste ompröva politiken (1, 2). När Obama veckan efter förklarade att politiken i framtiden måste fokusera mer på prevention i USA, kunde det bara tolkas som ett steg tillbaka för att de politiska ledarna i Sydamerika ska vara intresserade av att lyssna överhuvud.

I förra veckan rapporterade Kinga Sandén att den uruguayanska staten snart kommer att börja sälja marijuana till medborgarna för att dra undan finansieringen för kriminella organisationer. I förrgår presenterade UNODC sin årliga rapport om droger som ännu en gång visar att den rådande politiken inte minskar missbruket i världen. Och igår presenterades ett förslag för den brasilianska kongressen om legalisering av narkotikabruk och odling för eget bruk. Det är onekligen dags att debatten kommer till Sverige.

En kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.