Bethlehem, Yoran och Danait,
Det blev så dystert idag när jag läste artiklarna i SvD och hörde intervjun på Studio ett om att ni är emot Free Dawit-kampanjen, och menar att den har bidragit till att Dawit fortfarande sitter i fängelse. Tänker därför att jag är skyldig er ett svar på varför jag har varit med i kampanjen och varför jag tycker att den ska fortsätta.
I Studio ett i eftermiddags sa Bethlehem att: “Vi kritiserar människorna som har politiserat den här frågan. Och därmed har det blivit så att pappa inte har blivit fri.” Jag tror att det är precis tvärt om. Min bild är att det är genom uttalanden, artiklar, demonstrationer etc som minnet av Dawit behålls i samhället. Utan kampanjen skulle han glömmas bort av alla andra utom av er.
Tack vare kampanjen har det också blivit omöjligt för den eritreanska regeringen att låta honom tyna bort i fängelset som man gjort med så många andra samvetsfångar. De vet att det är många som bryr sig, och att Dawit har blivit ett stort problem på vägen för bättre relationer till Sverige och EU.
Man kan förstås inte veta om kampanjen lyckas, men säkert är att många andra samvetsfångar runt om i världen blivit fria efter stora kampanjer. Förra året släpptes flera tiotal samvetsfångar på Kuba efter en lång och intensiv kampanj. Den kinesiska konstnären Ai Weiwei som fängslades i våras släpptes efter några månader efter en omfattande internationell kampanj. Och i förra veckan släpptes 120 burmesiska samvetsfångar. Fångarna i Burma skulle antagligen inte ha släppts utan den långa kampanjen för Aung San Suu Kyis frihet, som lyckades häromåret.
Genom kampanjen för Dawit sätter vi alltså även ljus på resten av samvetsfångarna i Eritrea. Förhoppningsvis leder den med tiden till att inte bara Dawit släpps.
Kampanjen för Dawit och andra samvetsfångar fungerar därför som vaccin mot förtryck på andra platser. Regeringar som skulle vilja tysta journalister, men som vet att de blir måltavla för omfattande internationell kritik om de gör det, låter förhoppningsvis bli. Jag är helt övertygad om att människorättsorganisationer som Amnesty, Human rights watch, Reportrar utan gränser med flera har varit avgörande för att allt fler länder respekterar mänskliga rättigheter.
Det är också den viktigaste orsaken till att arbetet för att Dawit ska släppas fri inte bara är en fråga för er som står honom närmast. Kampen för Dawits frihet, är en kamp för allas frihet. Och om det är få som deltar är det förtryckarna som vinner.
Vänliga hälsningar
Erik Jennische
PS. Jag blev engagerad för Dawits frihet i början av 2002 när jag arbetade på Silc. Johan Öbrink ringde och berättade vad som hänt och vi diskuterade vad man kunde göra. När vi ringde UD och ett antal tidningsredaktioner visade det sig att ointresset för Dawit var kompakt. Vi skrev en artikel om detta som publicerades i Svd och Expressen och uppmanade svenska journalister att uppmärksamma Dawit. Silc var den första organisationen som engagerade sig för Dawit, och har hela tiden varit en av de drivande i kampanjen.
Bra, Erik!
Hej med er alla!
detta är en bra början, ska man inte bara lyssna vad andra säger i bland man ska våga säga nej tack. det finns mycket andra väg att prova på.
Mis selamta
A.G
Jag tycker att Dawits dotter var väldigt mogen i sitt interju på tv4. Ni måste ge chans att hon kan prova och möjlig göra att fria sin pappa. som bilt så låt oss sköta detta själva så att ska det ordna sig. Låt UD och BARNEN försöka. Gud besigna Dawit hoppas han ska återförena mid sin familj. T H
Erik Jennische försök inte Styra Dawits Barn de är inte längre små barn de vet vad de gör uppskata de i stället , Det är sådana attyder de inte gillade, Låt de att angagera på deras sätt för det finns många andra vägar som Ud säger. Ligga låg som Dawits Bror Tedros Intervujade på P 1. Det är han som kämpar mest av alla och vet mer om Dawits, SITUATION. Men han är osynlig som inte vill synas för han är lugn och sansat, Dawit av alla sina syskon älskade Tedros för att tedros har kämpat vid sidan om Dawit för Eritreanska självständighet,han bodde också hos honom i Göteborg.
Tewolde och Selomon,
Jag har verkligen ingen lust att styra deras agerande. Däremot har jag varit med i kampanjen från början och tänkte att jag därmed var skyldig dem en förklaring till hur vi tänkt. Jag tror att de är fullt kapabla att bygga sin egen strategi och metod.
Däremot är det inte så att de äger hela frågan. De fängslade journalisterna i Eritrea är en fråga om yttrandefrihet och inte om släktskap.
ertigo
Du forstår inte det tror om du anser att barnrn är fullt kapabla att bygga sin egen strategi och metod. då låt Betelihem och syskonen tar över det. INGEN Myndighet Eller person eller Dawits familj gav UPPDRAG till att leda en kampaj. ertig läs vad barnen säger KAMPANJEN HAR INTE LYCKATS I ÖVER 10 ÅR BBBBBBBBYT STRATEGI