Idag ska tydligen Openleaks lanseras. Och det är lika bra. Världen behöver fler läckor; StockholmLeaks, FN-Leaks, EuroLeaks, LandstingsLeaks – “två, tre, flera Leaks“, för att travestera Che Guevara.
Men det viktiga är inte att bara presentera hemligt material, som skapar snabba nyheter. Mycket av den viktiga informationen är fullt offentlig, men inte tillgänglig. Om tjänstemän tog sitt medborgerliga ansvar och släppte sina dokument till sin lokala Leak, skulle man tvinga myndigheter att lätta på förlåten och förekomma läckorna genom att själva presentera sitt material på ett tillgängligt sätt.
Det är ju absurt om hemlig information blir mer tillgänglig är offentlig.
Nettopp! Samtidigt borde tillgängliggörande i dag betyda något annat än vad många kommuner och andra offentliga instanser tycks tro: Att lägga ut dokument på webben för mänskliga ögon, för det gömmer ofta nålarna i höstackar och dropparna i havet. Istället borde det handla om att göra offentliga databaser tillgängliga för andra datamaskiner, genom öppna API:er och what not, så att enskilda/privata/ideella/icke-statliga organisationer kan plugga in och tappa de offentliga informationsflödena och göra saker med dem som blir användbara för medborgarna.
Självklart självklart. Idag betyder tillgängligt redan det.
Här en teaser för dem som orkat läsa hela vägen hit:
http://translate.google.se/translate?js=n&prev=_t&hl=sv&ie=UTF-8&layout=2&eotf=1&sl=pt&tl=en&u=http://contasabertas.uol.com.br/WebSite/orcamento/uniao/default.aspx&act=url
Hittade nu i en brasiliansk tidning en artikel om ryska Rospil, som är en mini-wikileaks för företagslekage: http://rospil.info/