OS-filmen och den argentinska nationalismen

För några år sedan intervjuades jag av Radio Martí. Någon europeisk politiker hade sagt eller gjort något som för kubanerna i Miami var helt obegripligt, och jag fick frågan: “När ska européerna egentligen förstå vad kommunism innebär?”

För intervjuaren var det uppenbart att avståndet till Kuba gjorde att européerna varken såg eller förstod. När jag sa att européer ganska väl vet vad det innebär, eftersom halva kontinenten för då bara drygt ett decennium sedan styrdes av kommunistiska regeringar, suckade han över sitt eget tunnelseende.

Kom att tänka på intervjun häromdagen när jag såg den argentinska presidenten Cristina Fernández de Kirchners youtube-film inför OS i London: Tror hon att européer inte ser nationalism, inte förstår vad den innebär?

Filmen är 1.30 lång och visar hur den argentinska landhockey-kaptenen Fernando Zylberberg löptränar i Port Stanley på Falklandsöarna. Tidigt på morgonen går han ut, ser de brittiska flaggorna, blir mörk i synen och drar luvan över huvudet och springer. Han är utpumpad när han kommer till stranden för att göra armhävningar och kollapsar. Men, kysser sanden och får ny kraft. Filmen spelades in i hemlighet samtidigt som Zylberberg deltog i Stanley marathon i mars, filmen avslutas med orden:

“To compete on English soil, we train on Argentine soil. Tribute to fallen soldiers and ex soldiers of Malvinas war.”

Det var något år sedan jag var i Argentina senast, men efter konkursen i december 2000 är det min bild att först Nestor Kirchner och sedan hans hustru Cristina, som valdes till president för andra gången i höstas, har gjort många viktiga reformer, av vilka den viktigaste är att de såg till att rättsprocesserna mot militärerna öppnades igen.

Men samtidigt har de använt traumat från militärdiktaturen och det förlorade kriget, tillsammans med traumat från konkursen, för att skapa ett nationellt martyrskap. I en kortfattad historieskrivning på presidentens hemsida står det att “resultatet av [militärdiktaturen]var tusentals döda och försvunna, hundratusentals i exil, förlusten för den argentinska armén vid Malvinas …”

Det är “förlusten” som är det viktiga, inte “attacken”.

Och trots att det var demokratiskt valda peronistregeringar som fattade de flesta besluten som ledde fram till krisen, även om man inte hade makten vid själva kraschen, så har paret Kirschner kunnat rikta om historieskrivningen så att hela skulden nu ligger på IMF och internationella banker etc (som förvisso var ansvariga för en del av krisen).

Martyrskapet leder sedan till den primitiva nationalismen i filmen: Underdog-perspektivet i att man lurat myndigheterna på ön, bilderna utan människor som om där inte fanns några invånare, step-upsen vid det brittiska krigsmonumenten, handen som kramar sanden och sedan kyssen, den dramatiska musiken och färgerna, och sist det otvetydiga budskapet från presidenten om att jorden är argentinsk, och att hon hyllar dem som dog i kriget.

Om Cristina Fernández förstod något av det elände som händer i Europa just nu, med nationella kriser, nyvalda grekiska nazister, ungerska fascister och ett före detta Jugoslavien som fortfarande inte kommit ur de nationalistiska tunnlarna, skulle hon inte spela bort sig så här.  För är det något som är säkert, så är det att har man väl börjat trassla in sig i nationalistisk retorik kommer man aldrig ur den, för varje steg tillbaka kommer att tolkas som landsförräderi.

När den kubanske reporten suckade, lät han lyssnarna förstå att han hade gjort bort sig. Cristina Fernández verkar ha mycket långt kvar innan hon förstår vad hon håller på med.

Guardian

8 kommentarer

  1. Men detta är ju ett alldeles otroligt obehagligt bildspråk (sjunkna båtar, suggestiva skyar…). Så tråkigt.
    Det som dock inte förvånar är att det är just inom idrotten och i idrottssammanhang sådant här är möjligt. Det finns en politisk omedvetenhet inom den internationella idrotten som väcker många frågor och som i längden blir till en misstanke om motsatsen.

  2. Svinen i London ska packa och lämna öarna. De har inget där att göra.

  3. Du blandar ihop saker, vilket inte förvånar mig om du tolkar världen med “europeiska” ögon. En sak är nationalismen i Europa, en sak är Hitler och alla nynazister som pråglar nu den politisk arenan i Europa och något helt annat de antikolonialistiska kampen!

    Nationalismen i Europa har alltid grundas i att kolonisera och förtrycka andra länder! När de länder som har blivit historiskt förtryckta försöker försvara sig med all rätt på sin sidan – England har ingentingt att göra med de öarnar som ligger på andra sidan jorden – då försöker europeerna som DU nedsätta den kampen och koppla det till sina egna nazister…
    I bästa fall pingsamt dåligt tänkt eller annars en retoriskt strategi för att fortsätta ta resurser – i det här gallet olja och en del av antartiskt – . Läs lite mera innan du kommer med överlägsna slutsatser…

  4. Nationalismen är definitivt på uppåtgående i Argentina, och nu senast användes det vid expropriationen av YPF.

    Till de som lämnat kommentarer här om Falklandsöarna skulle jag vilja uppmana att läsa på lite mer. Öarna har bara varit under Argentinsk överhöghet under två år, och under de senaste 200 åren brittiskt. Alla invånare vill fortsätta vara britter. Ingen vill tillhöra ett annat land vars språk man inte pratar eler kultur man inte är en del av. Det är ju snarare Argentina som agerar kolonialistikt när man försöker ta kontrol över en ögrupp man inte har någon rätt till, och vars invånare motsätter sig detta.

    Som vanligt är det lätt att rikta fokus på något annat än den argentinska regeringens egna problem; den extrema inflationen, korruptionen, fallerande utbildningssystem, det växande antalet fattiga m m.

  5. Madeleine,
    Idrottsrörelsens anti-politiska politik är onekligen ett problem. Hela OS-rörelsen är ju ett hyckleri. Däremot är detta en film från den argentinska presidenten, inte från den argentinska idrottsrörelsen. Vilket förstås gör det hela än värre.

    Fö tror jag inte att man ska kasta, “läs på”-argument på varandra. Men om man tror att det är så enkelt som att debatten om Falklandsöarna skulle vara en rest av avkolonialiseringen så bör man ju samtidigt fundera över hur många gränser i Europa och andra delar av världen som har ritats om sedan 1833 när de sista argentinarna lämnade Malvinas.

    Oförmågan i Argentina att komma förbi detta, trots att man redan har startat och förlorat ett krig om frågan, visar på ett annat problem än det koloniala arvet. Detta är ett nationellt och nationalistiskt problem i Argentina, som måste lösas i Argentina och ingen annan stans.

  6. @13:45 Vadå svinen i London ska lämna. Hur smart är du på en skala? Ska svinen i London lämna London eller vad menar du? Hoppas Sverige stöder UK militärt dom argentinarna kaxar sig mera. Jag anser att UK helt klart har rätt till öarna om någon, Argentinas anspråk är löjliga.

    Falklandsborna på Falklandsöarna ska stanna där dom är.. det lilla antalet argentinare man snällt släppt in bör utvisas. Tycker man kan be amerikanarna proppa in dom i sina B-52 stealth (där bomberna förvaras) och sen släppa dom över argentinskt territorium 60 mil västerut. Med eller utan fallskärm… =)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.