Sedan i september 2010 bor jag tillsammans med min fru, dotter och son i Brasilia. Jag arbetar som frilansjournalist med inriktning på Brasilien och Latinamerika.

Jag har rest, studerat och arbetat i Latinamerika i omgångar sedan 1989, när jag var utbytesstudent med AFS under ett år i Resistencia i norra Argentina. 1993 studerade jag latinamerikansk historia vid Universidad de Buenos Aires och åren därpå reste jag långa perioder i de flesta av Latinamerikas länder.

Min examensuppsats i sociologi från universitetet i Göteborg skrev jag under ett par månader i Havanna 1998. Uppsatsen skapade en teori kring hur det går till att bli dissident på Kuba, och grundade sig på intervjuer med i stort sett alla då ledande dissidenter i Havanna. Detta nätverk av demokratiaktivister var sedan utgångspunkten för Silcs projekt på Kuba som jag var med och skapade 1999. Uppsatsen och många av de artiklar jag skrivit om Kuba finns på bloggen Eriks arkiv.

Jag började arbeta på Silc hösten 1999 som projektledare och blev generalsekreterare 2003. Silc är en liberal biståndsorganisation vars uppdrag är att arbeta för demokrati och mänskliga rättigheter. Under min tid fokuserade vi arbetet till totalitära och post-totalitära länder; huvudsakligen Bosnien-Hercegovina, Kuba, Ryssland, Serbien, Ukraina och Vitryssland. Men vi genomförde också projekt i Singapore, Somaliland och Zimbabwe.

Vi var först med att uppmärksamma Dawit Isaak, och på Silc förlag publicerade vi redan 2003 – långt före de stora dagstidningarna brydde sig – den första boken om Dawit Isaak.

Tillsammans med representanter för några andra partinära biståndsorganisationer tog jag initiativ till ett stort projekt i Guatemala, med syftet att skapa en bra utbildning för politiskt aktiva ungdomar om vad det innebär att vara folkvald och hur man arbetar som politiker. Projektet genomfördes av INGEP på Universidad Rafael Landivar i Guatemala.

Från hösten 2006 till valet 2010 arbetade jag som borgarrådssekreterare på kultur- och idrottsroteln i Stockholms stadshus. Roteln leddes av dåvarande kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP). Ett viktigt mål med arbetet, utöver själva politiken, var att finna nya webb-baserade former för det politiska arbetet.  Madeleines blogg och wiki var det första vi skapade, sedan var jag med och tog fram Folkpartiet i Stockholms utvecklingsblogg. Erfarenheterna från detta arbete sammanställde jag sedan i en bloggskola för politiker som gavs ut av Studieförbundet vuxenskolan (1, 2).

De senaste åren har jag också ingått i middagssällskapet Att dricka liberalt. Vi har även en blogg och har använt flera olika gratisverktyg på webben för att visa hur partipolitiken skulle kunna förbättras och moderniseras. (Mina artiklar på bloggen hittar du här).