Om mig

Sedan i mars 2014 är jag chef för Civil Rights Defenders Latinamerikaprogram. Hösten 2013 arbetade jag som researcher på Swedwatch och skrev bland annat en rapport om de olympiska spelen i Sotji och deras inverkan på mänskliga rättigheter.

Sommaren 2013 flyttade min fru Anna, dotter, son och jag tillbaka till Sverige efter tre år i Brasilia. Jag arbetade där som frilansjournalist med inriktning på Brasilien och Latinamerika, och Anna arbetade på den svenska ambassaden. Du hittar det mesta jag skrev därifrån här på bloggen under kategorin publicerat.

De här bilderna är fria att använda så länge som man skriver att det är David Gren som är fotograf.

Erik JennischeErik Jennische SV

 

Jag har rest, studerat och arbetat i Latinamerika i omgångar sedan 1989, när jag var utbytesstudent med AFS under ett år i Resistencia i norra Argentina. 1993 studerade jag latinamerikansk historia vid Universidad de Buenos Aires och åren därpå reste jag långa perioder i de flesta av Latinamerikas länder.

Min examensuppsats i sociologi från universitetet i Göteborg skrev jag under ett par månader i Havanna 1998. Uppsatsen skapade en teori kring hur det går till att bli dissident på Kuba, och grundade sig på intervjuer med i stort sett alla då ledande dissidenter i Havanna. Detta nätverk av demokratiaktivister var sedan utgångspunkten för Silcs projekt på Kuba som jag var med och skapade 1999. Uppsatsen och många av de artiklar jag skrivit om Kuba finns på bloggen Eriks arkiv.

Jag började arbeta på Silc hösten 1999 som projektledare och blev generalsekreterare 2003. Silc är en liberal biståndsorganisation vars uppdrag är att arbeta för demokrati och mänskliga rättigheter. Under min tid fokuserade vi arbetet till totalitära och post-totalitära länder; huvudsakligen Bosnien-Hercegovina, Kuba, Ryssland, Serbien, Ukraina och Vitryssland. Men vi genomförde också projekt i Singapore, Somaliland och Zimbabwe.

Vi var först med att uppmärksamma Dawit Isaak, och på Silc förlag publicerade vi redan 2003 – långt före de stora dagstidningarna brydde sig – den första boken om Dawit Isaak.

Tillsammans med representanter för några andra partinära biståndsorganisationer tog jag initiativ till ett stort projekt i Guatemala, med syftet att skapa en bra utbildning för politiskt aktiva ungdomar om vad det innebär att vara folkvald och hur man arbetar som politiker. Projektet genomfördes av INGEPUniversidad Rafael Landivar i Guatemala.

Från hösten 2006 till valet 2010 arbetade jag som borgarrådssekreterare på kultur- och idrottsroteln i Stockholms stadshus. Roteln leddes av dåvarande kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP). Ett viktigt mål med arbetet, utöver själva politiken, var att finna nya webb-baserade former för det politiska arbetet.  Madeleines blogg och wiki var det första vi skapade, sedan var jag med och tog fram Folkpartiet i Stockholms utvecklingsblogg. Erfarenheterna från detta arbete sammanställde jag sedan i en bloggskola för politiker som gavs ut av Studieförbundet vuxenskolan (1, 2).

2008 till 2009 ingick jag i middagssällskapet Att dricka liberalt. Vi hade en blogg och använde flera gratisverktyg på webben för att visa hur partipolitiken kunde förbättras och moderniseras. (Mina artiklar på bloggen hittar du här).

7 kommentarer

  1. Hello Erik:

    We met in Cadiz in 2003 at a confererenc on Cuba. As you will recall, I am the co-chair of a support group for Cuba’s independent library movement. I would appreciate it if you would contact me. I have a question regarding Swedish librarians and the upcoming meeting of the International Federation of Library Associations.

    Thanks,

    Bob Kent
    New York

  2. Hej Erik!
    Har fått din rapport i min hand, vilket jag är innerligt tacksam för.
    Är Bildlärare på en högstadieskola i Uppsala, och har nu skickat din rapport vidare till en av SO-lärarna.
    Jag har skrivit flera mejl till SVT´s nyhetsredaktion, och ifrågasatt den toatal ingnorans vad gäller rapportering av läget på Kuba.
    Det kliar i fingrarna på mig själv att delge mina egna erfarenheter som jag fått under åren ( var bosatt på Kuba 1986 – 1992, Studerade dans på la ENA. Har sedan flytten tillbaka till Sverige 1992 rest till Kuba 2 ggr/ år.) Min man är Kuban, och vi har en lägenhet där, där min svägerska är bosatt) Jag kan av dessa skäl inte skriva en rad och publicera, då jag riskerar att vi inte kan fortsätta besöka Kuba och familjen, samt att vi riskerar att bli av med vår lägenhet, och min svägerska ställs på gatan.
    Det är såååå tragiskt att så få människor här i Sverige och Europa, går på alla lögner som sprids av den kubanska regeringen, och som också på något vis legitimeras genom att inget rapporteras på SVT om Kuba.
    Mvh
    Krisitna Dixon

  3. Jag missade att fylla i namn och e-mejl till min kommentar,
    Den kommer här./ Kristina Dixon

  4. Hej Kristina!
    Jag blir alldeles varm av din kommentar. Tack! Du är precis i mitten av det som är hela den kubanska konflikten, mitt emellan viljan hos människor som bor på Kuba eller som har familj där att organisera sig för förändring, och rädslan för att det ska få allvarliga konsekvenser för en själv och ens familj. Det enda sättet den konflikten kan lösas är med yttrande- och organisationsfrihet och demokrati. Det finns ingen annan framtid för Kuba.
    Rapporten i fråga finns här: https://arenaide.se/rapporter/vantan-pa-vada/

  5. Tror du att du kunde hjälpa en kuban som hotas med utvisning trots problem med myndigheterna i hemlandet?
    mvh
    Gabriel Donner von Bonsdorff

  6. Hola Carlos!! Muchísimas gracias por el texto – super interesante y completo – y las reseñas de mis artículos. Feliz año nuevo!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.