Vad vill ni veta om Amazonas?, frågade Henrik Brandão Jönsson på Facebook, och satte igång flera olika tankebanor.
Efter att själv i huvudet ha formulerat: Amazonas och klimatet, Amazonas och skövlingen, Amazonas och den biologiska mångfalden och så vidare, upptäckte jag snart att det var precis vad alla andra i kommentarsfältet svarade. För i de svenska medierna är det ju precis vad man läser om, och därmed vill läsa mer om. Berättelsen om Amazonas handlar om vad skogen betyder för världens framtid som källa till syre och gener.
Men vilken är berättelsen om Amazonas i den amazonska offentligheten?
I början av 1990-talet reste jag mellan Manaus och Santarem på en båt och hamnade på natten i en lång diskussion om Amazonas framtid med en man som jag varken kommer ihåg namnet på eller var han bodde. Egentligen kommer jag bara ihåg en sak, och det var hur skarp och engagerad han blev när argumentet kom upp att FN borde vara med och ta ansvar för Amazonas framtid:
– Det enda som är säkert – och jag ser fortfarande hur ögonen spändes när han formulerade sig – är att om någon annan kommer hit och vill bestämma över Amazonas, så kommer vi att ta till vapen.
För en ung idealist satte det flera viktiga frågor i vägen för övertygelsen om att det alltid finns rätta och riktiga svar i politiken. Frågan om vem som ska ha rätt att vara med och bestämma för att ett beslut ska vara demokratiskt, blev efter det omöjlig att svara på.
Viktigare är istället, vem som har befogenhet över besluten vid ett givet tillfälle och i vilken mån han eller hon har förmåga att väga intressen mot varandra. Och just nu sitter ett antal nyvalda borgmästare och guvernörer i Amazonas, som Simão Jatene i Pará och Omar Aziz i Amazonas, och har makt över klimatet för människor i hela världen, men ska svara mot sina lokala väljare instressen?
Därför undrar jag – Henrik – vilken offentlighet deltar Amazonas politiker i? Vad ställer mannen på båten för krav när han röstar, och vilka påtryckargrupper finns i telefonerna?
Det lilla jag vet om Amazonas är att den globala diskussionen existerar inte hos politikerna. De få gånger guvernörerna intresserar sig för något utanför deras värld är när kinesiska industrikommunister flyger in och lovar bygga nya hamnar och järnmalmsanläggningar. Annars håller politikerna sig med sin gauchokompisar som hugger ned skogen för att ge betesmark åt de indiska oxarna.
Upplevelsen du hade med mannen på båten hade jag får något år sedan i Anapu längs den transamazonska riksvägen. Det var året efter Dorothy Stang blivit skjuten och jag skrev ett reportage till Café och ett till Amnesty Press. Under en av intervjuerna fick jag också de där ögonen.
– Ut! Det är vi som bestämmer över våran skog.
Tyvärr delas den paranoida inställningen av Brasiliens regering och de flesta som deltar i den offentliga debatten. Till och med utrikesministern tror att USA egentligen vill annektera Amazonas. NYT:s gamle korre Larry Rother skriver kul om paranojan i sin senaste bok Brazil on the Rise.
Det är väl precis detta som är det intressanta problemet, att de demokratiskt valda politikerna inte är valda av dem som drabbas av sämre klimat. Mycket av Amazonasproblematiken ligger säkerligen i att Amazonasbornas intressen inte går i takt med omvärldens. Ska kolla in Larry Rother.