– Fuera! Fuera! Fuera!, skrek mycket arga, förtvivlade och dödströtta venezolaner i kön till passkontrollen i San Antonio, precis på gränsen till den colombianska staden Cúcuta, när jag gick förbi dem i onsdags, rakt fram till luckan och stämplade passet.
– Försvinn! Försvinn! Försvinn!, skrek de åt dem som tog betalt av andra förtvivlade och dödströtta venezolaner för att tränga in dem i kön, ett tiotal meter före passkontrollen, och många hundra meter före slutet av kön.
Stämningen var aggressiv och explosiv, men resulterade inte i annat än höjda röster och långa förbannelser.
Venezolanerna i de första hundratalen meter kö hade stått där sedan eftermiddagen dagen före. Plötsligt hade datasystemet kraschat, och rörelsen i kön stannat av. De hade satt sig ner på väskor, kärror och de små murarna i parken, inväntat natten, vakat över varandra när de sov, och hungrat. På förmiddagen hade ytterligare ett par hundra meter kö tillkommit. Men fortfarande hade de inte fått besked om när systemet skulle komma igång.
En civiliserad stat, även i ett relativt fattigt land, skulle inför en sådan byråkratisk katastrof sett till att Röda korset fanns på plats och erbjudit vatten till dem som köade. Den venezolanska staten erbjöd bara poliser och nationalgardister. När jag ställde mig i mitten av parken för att filma, rusade att rödbränd, svettig och vänlig kvinna fram och sa “Sluta! De tar telefonen ifrån dig!”
Alla de som stod i kön var sannolikt på väg att lämna landet för första gången, eller första gången på länge. De som stämplat in sig i Venezuela efter början av november – som jag – behöver nämligen bara lämna in en kopia på passet, och får en stämpel, utan att gå via datasystemet. Och de venezolaner som bor vid gränsen har sedan länge skaffat sig de dokument och stämplar som behövs för att gå direkt till den tre meter breda och två hundra meter långa kö som leder fram till den colombianska gränsposteringen.
Vågen av venezolaner som lämnar landet har stigit efter de massiva men misslyckade protesterna april till juli 2017. Regeringen vägrade lyssna på den demokratiskt valda nationalförsamlingen, fängslade och torterade protestanter för att sedan döma dem i militärdomstolar, fuskade helt utan skam i valet till en konstitutionsförsamlingen, lät priserna på mat öka med många tiotals procent i månaden och medicinerna ta slut, och hade sedan mage att säga att folket var lyckligt. Inför förnedringen gav många venezolaner upp och lämnade landet, väldigt många via bron mellan just San Antonio och Cúcuta.
Den colombianska migrationsmyndigheten beräknade i december att 550 000 venezolaner befann sig i Colombia, och att gränsövergångarna hade ökat under hösten. I december tog sig mellan 35 och 37 000 venezolaner in i landet varje dag och mellan 33 och 35 000 åkte tillbaka. En nettoutvandring på ungefär 2000 om dagen.
Utvandringen ökade dock snabbt kring årsskiftet och i mitten av februari införde den colombianska regeringen striktare kontroller vid gränsen. Antalet övergångar minskade då från 48 000 om dagen till 35 000 igen.
Men långt ifrån alla som går över gränsen går genom spärrarna som räknar, det såg jag själv, och följer man nyheterna blir man inte klok över siffrorna. De hänger inte ihop.
Vad jag vet är att fler tusen venezolaner väntade på att stämpla passet i San Antonio i onsdags förmiddag för att kunna lämna landet, och inte bara över dagen, utan sannolikt mycket längre. Personalen vid den colombianska gränsstationen sa att de ofta hade 4000 övergångar i timmen. Och min kompis som bor på den venezolanska sidan sa att det var samma sak varje dag. Hennes son, som gick ut skolan för två år sedan tillsammans med 40 andra 16-åringar, berättade att bara 12 av klasskamraterna var kvar i landet.
Den här katastrofen har helt naturliga och förklarliga orsaker. Den venezolanska regeringen har medvetet och i snabb takt förstört den venezolanska ekonomin och demokratin, och så länge som den sitter kvar kommer venezolanerna att vilja åka därifrån. Konsekvenserna i länderna i regionen kommer att bli allt svårare, och gerillor, paramilitärer och andra banditer kommer att engagera sig ännu mer i att smuggla människor utan pass och stämplar över gränsen. Uppgivet är det.
En kommentar