Det främsta hotet mot de latinamerikanska demokratierna är våldet och korruptionen som finansieras av narkotikahandeln. För att motverka intäktsmöjligheterna narkotikan ger måste de som är beroende av narkotika – i alla delar av världen – ledas bort från den illegala marknaden till det offentliga hälsovårdssystemet.
Det är huvudargumentet från the Latin American Initiative on Drugs and Democracy. Deras rapport från 2009 innehåller utöver ett antal viktiga policyrekommendationer, också en bra sammanfattning av vad USAs “war on drugs”, och den internationella förbudspolitiken de senaste decennierna har lett till.
Grunden för politiken är tre FN-konventioner från 1961, 1971 och 1988 om kampen mot narkotika. Målet är att förbud och bestraffning i alla delar av kedjan från produktion till konsumtion ska göra priset så högt att narkotikan blir oåtkomlig för konsumenter.
Men sedan 1990-talets början har såväl konsument- som grossistpriset för kokain i USA minskat. Tala om misslyckande.
Vinstmarginalen i varje led gör det fortfarande värt för många att ta de risker som krävs. Kokablad för ett kilo kokain kostade 2007 ca 300 USD, medan konsumentpriset för samma kilo var 150 000 USD på den amerikanska marknaden.
Enligt rapporten har kriget mot narkotikan fört med sig fem huvudsakliga konsekvenser för de latinamerikanska samhällena:
- Utvecklingen av parallella maktstrukturer där staternas institutioner inte finns eller är svaga, som i fattiga bostadsområden, isolerade delar av landsbyggden, gränsområden och Amazonas.
- Kriminaliseringen av politiska konflikter.
- Korruption av offentliga institutioner som polisen och rättssystemet.
- Alienation av fattiga ungdomar.
- Flyktingströmmar från landsbygden i Colombia och stigmatisering av traditionella aktiviteter som att tugga kokablad.
I rapporten argumenterar författarna också för att den mycket höga våldsnivån i Latinamerika till största delen beror på narkotikahandeln.
Narkotikahandeln finansierar inköp av vapen som underhåller konflikten mellan olika gäng och polisen, och korruption av rättssystemet. I många delar av kontinenten har narkotikahandlarna inflytande över alla delar av samhället.
Siffror från FN och Världsbanken visar att de fjorton länderna i världen med högst mordfrekvens bland ungdomar ligger i Latinamerika och Karribien.
I El Salvador som ligger högst mördas 92 ungdomar per hundra tusen, sedan kommer Colombia 73, Venezuela 64, Guatemala 55 och Brasilien 52.
I Brasilien kan barn under 18 år inte arresteras eller dömas i en rättegång. Därför används de som fotsoldater. Enligt organisationen Observatorio de favelas, som refereras i rapporten, består hälften av dem som står för våldet i favelorna av barn under 18 år.
På frågan hur man ska ta sig an problemet, svarar rapportskrivarna att strategin att förtrycka problemet har misslyckats i Latinamerika. Förhoppningen om en värld utan droger är orealistisk och kan inte ligga till grund för framtidens politik.
Politiken bör istället grunda sig på att förebygga, behandla och begränsa de skador som drogerna för med sig på samhället; individer, familjer och institutioner. Och detta gäller inte bara för Latinamerika utan även för Nordamerika och Europa. Narkotikahandelns konsekvenser är ett gemensamt problem.
En kommentar