Biståndet och demokratin #1

I den lilla värld jag befinner mig i diskuteras sedan flera år ”det minskade demokratiska utrymmet”, eller ”the shrinking civic space”, intensivt. För precis ett år sedan tog regeringen därför ett initiativ för att motverka trenden:

”Den nya spelplanen kräver nytänkande, därför ger vi Sida detta uppdrag och tillför medel i nästa års budget”, förklarade Isabella Lövin.

Nu är knappast Sida rätt mottagare för uppdrag till nytänkande. En myndighet ska inte driva politiken framför sig. Resurser är inte heller nödvändigtvis verktyget som fungerar. Och följaktligen blev svaret ingen kioskvältare. Men vi ska inte gå in på det nu – dock senare – utan börja med utgångsläget.

I slutet av 1990-talet tog Regeringen fram de första riktlinjerna för hur biståndet skulle främja demokrati och mänskliga rättigheter. Ska man gå framåt i detta arbete, som Isabella Lövin vill, bör man dock först titta efter hur det gått i de länder som tagit emot svenskt bistånd sedan dess.

Jag har tittat på de nio länder som tog emot mest bistånd 1998, och deras utveckling vad gäller demokrati sedan året före. Det är inte uppmuntrande. Enligt Varieties of Democracy’s ”Electoral Democracy Index”, har utvecklingen varit substantiellt positiv i två, Sydafrika och Angola, och negativ i två, Bangladesh och Nicaragua.

Ska regeringen och Sida bidra till att ändra den negativa trenden i världen måste man alltså först fundera över hur det kommer sig att våra egna resultat är så dåliga.

TBC

4 comments

  1. Angola finns inte med i diagrammet, och diagrammet är mycket svårt att tyda, då de färger som används är mycket likartade. Du förklarar inte heller Y-skalan, så för iallafall mig säger det här diagrammet tyvärr väldigt lite.
    Synd för det är ett mycket intressant ämne, och det skulle vara intressant om man kunde tolka resultatet ur diagrammet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.