Demokratistödet har gått upp, men inte demokratin – Bistånd och demokrati #4

Demokratin och friheten i världen nådde sin topp 2006. Då klassades 90 länder som “fria” enligt Freedom House, tio år tidigare var de 79 och tio år senare 86. Antalet valdemokratier har inte ökat på tio år. Larry Diamond kallar det the end of the third wave. Regeringen beskriver problemet som “minskat demokratiskt utrymme”, och har tagit flera initiativ.

Samtidigt har såväl det svenska som det internationella demokratibiståndet ökat snabbt, från cirka en miljard dollar per år på 1980-talet till mer än 10 miljarder nu. Det svenska stödet har ökat från 784 miljoner kronor 1998 till 3,3 miljarder 2016. Demokrati och mänskliga rättigheter är numer den största anslagsposten (efter flyktingmottagandet) i det svenska biståndet och utgjorde 2016 28 procent av de bilaterala utbetalningarna.

Demokratiseringen har alltså avstannat i takt med att det globala demokratistödet har ökat.

Man ska dock vara försiktig med kausaliteten här, och det frustrerade argumentet “Hur illa hade det varit utan biståndet!?”, har kommit varje gång jag visat på korrelationen.

Men om vi tar de nio länder som fick mest svenskt demokratibistånd 1998 (se bilden) och tittar på utvecklingen i frihetsgrad och demokrati sedan toppen 2006, så borde vi i alla fall se om mottagarna av det svenska stödet stått emot den internationella trenden. (1998 för att det är första året i Openaids dataset och nio för att V-Dem inte tar fler i sitt grafverktyg.) Vi har då också gett Sida och UD åtta år för att uppnå resultat med insatserna 1998.

I Freedom house’ index kan man dock inte utläsa något vidare resultat. I bara ett av länderna har friheten ökat sedan 2006, Zimbabwe. Nicaragua har försämrats rejält.

Men UD gillar inte Freedom House och de andra etablerade indexen. Mätningarna sker på en “högt aggregerad nivå”, konstaterar de i en skrivelse om biståndets resultat från 2012, och de kan “inte användas till mer nyanserad förståelse eller finkalibrerade analyser”. Istället hoppas man på V-Dem, som möjliggör “mer finkalibrerade analyser om demokrati och mänskliga rättigheter i alla världens länder på disaggregerad nivå över längre tidsperioder utifrån hundratals olika indikatorer.”

Om man då tittar på demokratiseringen enligt de fem definitioner av demokrati som V-Dem använder, electoral, deliberative, egalitarian, liberal och participatory så blir resultatet sedan 2006 ändå inte mycket muntrare. I princip är det bara Guatemala som utvecklats positivt.